Kom med i kryptooch tekniknördarnas fallskärmsklubb!

Miljardfesten tog slut, och triggade en stor utrensning bland hajpade teknikbolag och kryptoplattformar. Är branschen som Fågel Fenix, som uppstår ur askan i föryngrad gestalt – eller är man en förlorare likt Trump, som vägrar erkänna uppenbara nederlag?

”Så gladeligt hand uti hand, fallera, nu gå vi till fågel Fenix land, fallera!” Världsläget sammanfattas av denna klämkäcka textrad, ur en sång som åtminstone förut var populär bland fotvandrare och scouter. Samma filosofi gäller Elon Musk, som misshandlar det Twitter han motvilligt tvingades köpa, den nyss imploderade kryptoplattformen FTX, och zombiepolitikern Donald Trump som försöker göra comeback.

Samma ideologiska raster – myten om viljans triumf – präglar även hajpen som genomsyrar företagsmässor i stil med Slush, där laserljus, teaterrök och dunka-dunka erbjuder en tillflykt från Helsingfors novembermörker.

Inflationsspöket och stigande räntor pekar på slutet av en tidsera där allt med etiketten ”ny teknik” överöstes med pengaregn. Tålmodig företagsbesiktning, det vill säga skärskådande av finanserna, juridiken och tekniken, blir småningom i ropet igen.

Tills helt nyligen var teknikvärlden och dess sugar daddies (finansiärerna) gripna av febril ångest över att missa Nästa Stora Grej. Själva storleken, snarare än lönsamheten eller bärkraften, blev först ett självändamål, därpå ett episkt självmål. Mången företagare och placerare har på senare år drivits av opportunism, av en instinkt att casha in medan tid är. Varken ingenjörer eller ekonomer är immuna för flockmentalitet och kapprustning.

I början av förra veckan var FTX en av världens ledande plattformar för handel med så kallade kryptovalutor (som bommar på alla kriterier för valutor). Plötsligt visade sig hela upplägget vara ett sandslott. Kejsaren hade inga kläder, både underhuggarna och spekulanterna stod sen där med rumpan bar.

Nu bevittnar vi en kedjereaktion där kryptotillgångar likvideras på löpande band. På kuppen har världens tungviktare inom riskkapital blivit till ett åtlöje: Sequoia, Softbank och Tiger Global Management hade alla satsat stort på FTX. Andra drabbade är Singapores enorma statliga investeringsfond Temasek, och en stor kanadensisk pensionskassa (Ontario Teachers' Pension Plan) som händelsevis råkar vara delägare i elnätsbolaget Caruna. Tji fick de, för att ha doppat tårna i något de inte behärskade.

Evenemang som Slush är – trots hajpen – i grund och botten sunda fenomen. Här matchas idéer med kapital. Utan livskraft och återväxt inom företagsvärlden: varken sysselsättning eller välfärd. Även om riskkapitalisterna har dragit öronen åt sig en smula finns alltid behov av tro, hopp och väckelsemöte. Budkavlen vid namn entreprenörskap räcks vidare, förutsatt att företagsidén inte är för banal, eller för luddig.

Samtidigt tvingas alla ställa sig frågan: vad är det egentliga syftet hos ett givet företag? Varför finns man till, för vems skull? Utan meningsfullhet finns ingen hållbar lönsamhet. Tiden för teknoutopistiska mytologier, snömosiga profetior om paradigmskiften, är förbi.

Luften pyser ur ett antal dyrkade egon. Teknikens löfte är att omforma världen och den kultur vi lever i. På senare år har sektorn badat i pengar, som har matat en kollektiv villfarelse, rentav en masspsykos.

Exemplet Musk visar på ett starkt behov av att lyfta fram nästa förmodade Messias. Nu visar det sig att framgång inom en specifik domän ingalunda betyder att man vore universalgeni eller visionär.

Då flodvågen av hajp nu ebbar ut återstår en kökkenmödding av anonyma inlägg på Discord och Reddit – med djup brist på bildning inom historia, ekonomi, filosofi eller psykologi.

Företagsvärlden har präglats av en populistisk, trumpsk dynamik, med inställsamhet som hårdvaluta. En mängd lismande lärjungar har riktat sitt falska leende mot Den Stora Ledaren som lovar att kullkasta den rådande ordningen. Publiken ger sitt stöd exakt så länge den själv upplever att de har något att vinna.

Tanken tröstar: vi intalar oss själva att någon har koll, och förmågan att styra upp livets och världens motstridiga kaos. Men frälsningen finns inte inom krypto, hos Musk eller på Slush, ty frågan är fel ställd.

En vildmarksromantik, en vilja att slå sig fri från borgerligheten och industrialismen, präglade också den tyska Wandervogel-rörelsen (som senare inkorporerades i Hitlerjugend). En snarlik idealistisk romantik, kryddad med revolutionsvilja, inspirerade hippierörelsen, och senare mången entreprenör i Silicon Valley.

Nu blev det tvärstopp för FTX. Det går endast snäppet bättre för den mytomspunne Musk, som har blottat en mix av hybris och inkompetens och sett till att alienera Twitters anställda, annonsörer och användare. Att bevaka teknikbolag har sällan känts mer surrealistiskt. Vi behöver göra oss av med de gamla mytologierna, och börja tänka själva.