Ellemann: Det viktigaste är att lösa gränshindren i Norden
Karen Ellemann blir Nordiska ministerrådets generalsekrereterare från årsskiftet. Den förra danska ministern och Folketingsledamoten ser gränshindren som den största utmaningen – och att folk ska veta vad Nordiska ministerrådet egentligen gör.
Det är ingen duvunge som efterträder den förra Centerministern och generalsekreteraren Paula Lehtomäki som generalsekreterare för Nordiska ministerrådet.
Karen Ellemann har suttit i Folketinget för Venstre sedan 2007, är flerfaldig dansk minister – bland annat Nordenminister – och har tidigare gjort sig känd för hård kritik mot ”den nordiska kaffedrickarklubben som borde läggas ner”. Ett intressant utgångsläge för den person som har ansvaret för prioriteringar och att allting rullar på när det gäller den dagliga driften av det nordiska regeringssamarbetet.
Karin Ellemann är medveten om att hennes kritik av organisationen är något som kommer att komma upp i intervjun så hon gör det smarta – föregår.
– Jag har som tur med mig en hel del erfarenhet av det nordiska samarbetet bland annat som minister för nordiska frågor. För mig är visionen om den mest integrerade regionen i världen helt lysande och jag kan inte tro att det finns någon som är emot den, säger hon.
Och poängterar att det viktigaste är att alla är överens om att man jobbar mot samma mål.
– För många år sedan, snart tio år sedan, var jag mycket kritisk till de tunga processer och strukturer som i mina ögon ledde till för lite resultat. Nu är det viktigt att vi samlar krafter, identifierar var vi kan bli bättre och på det sättet förbättrar det nordiska samarbetet.
Du vill inte lägga ner det nordiska samarbetet längre?
– Nej, det vill jag inte, skrattar Ellemann, men det finns många olösta frågor innan samarbetet fungerar.
För man ska nog vara ganska blåögd för att säga att det fungerar.
När coronapandemin slog till flög det nordiska samarbetet i soporna med stängda gränser och bristande kommunikation om vad som är på gång de nordiska länderna emellan.
– Corona visade att det var nationalstaterna som bestämde när det verkligen var en kris. Samtidigt vet jag att det finns många som är engagerade i det nordiska – nordister – som nu funderar på hur vi ska reagera på om någonting liknande skulle ske igen.
Ifjol presenterades en rapport, skriven av tidigare SFP-ordföranden Jan-Erik Enestam, om hur en framtida kris kunde skötas.
Är det här något som du kan tänka dig att prioritera och driva på?
– Ja, det är det, säger Ellemann, det finns många fina projekt och idéer. Det viktiga är att vi ska implementera dem så att de blir overklighet.
Hon säger att det är på det sättet som Norden kan visa att det är frågan om en stark region.
Å andra sidan är det inte bara de stora kriserna som kräver att samarbetet blir bättre. De så kallade gränshindren är spetsiga stenar i skorna på dem som flyttar mellan de nordiska länderna. Till exempel finns det fortfarande ingen e-legitimation som fungerar i offentliga sammanhang över de nordiska gränserna. Det är i det närmaste omöjligt för nordbor och företag att öppna bankkonton i andra nordiska länder. I det som ska vara den mest integrerade regionen i världen.
Det här är hinder som fortfarande är olösta.
– Det är saker som politiker, Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet måste lösa tillsammans, säger Ellemann.
– Vi måste lyckas lösa gränshinderfrågor för att lyckas med visionen. När de nordiska ländernas statsministrar har godkänt visionen så är uppdraget väldigt konkret. Det kräver i det närmaste en handhållen insats där man precis kan beskriva vad det är som måste göras för att lyckas.
Då kan man, enligt Ellemann, vara mer mobil som nordbo men det kräver också att de konkreta besluten ska nå fram till dem som har behov av dem – invånarna i de nordiska länderna.
– Det är oftast kriser och kritik som syns i medierna medan de positiva resultaten inte når ut till befolkningarna, säger hon och riktar en vänlig men välmenande känga mot massmedierna.
Ekonomi är prioriteringar
Det nordiska samarbetet knakade i fogarna också när det gällde ekonomin. Kulturdelen ställde sig på barrikaderna när deras andel av budgeten skulle kapas med 25 procent. På sessionen i Helsingfors godkändes budgeten men Ellemann säger att pengar inte växer på träd.
– Det är aldrig en enkel process att bli enig om en budget för det är alltid frågan om prioriteringar. Samtidigt inser jag också att man inte kan göra allt. Prioriteringar på ett område sker på bekostnad av andra, slår hon fast.
– Prioriteringarna ligger på generalsekreterarens bord i samarbetet med Nordiska rådet.
Vill höra medarbetarnas åsikt
Det finns en lite karikerad gradering av de nordiska ländernas intresse för nordiskt samarbete där danskarna är kapitalt ointresserade, Finland är bäst i klassen, Norge är intresserat så länge det gäller fisk och olja och alla tycker illa om Sverige. Ett litet korn av sanning kanske ligger i det eftersom det finns frågor som är oerhört svåra att lösa fastän de inte borde vara det i en modern, digitaliserad region som Norden.
– Våra regeringar och parlament har ett ansvar att förvalta och de ska ta de här frågorna på allvar och vilja lösa dem, säger Ellemann.
Hon hänvisar till sin erfarenhet av nordiskt samarbete från sin ministertid och säger att det är en tillgång. Samtidigt säger hon att arbetet som generalsekreterare börjar först den 1 januari och att hon därför inte ännu kan vara allt för konkret med hur prioriteringarna kommer att se ut.
– Under de senaste sju åren har jag inte varit engagerad i det nordiska samarbetet och därför är jag inte uppdaterad till 100 procent när det gäller vad som har gjorts. Jag är ändå glad att jag har politisk erfarenhet och förstår hur parlamenten och regeringarna fungerar.
Att det inte blir lätt är hon medveten om.
– Jag ser framemot att träffa duktiga och kompetenta medarbetare och få höra av dem vad de ser att är välfungerande arbetsmetoder.
Det får ändå vänta till efter årsskiftet när Karen Ellemann börjar jobbet som generalsekreterare på riktigt.
❞ Corona visade att det var nationalstaterna som bestämde när det verkligen var en kris. Samtidigt vet jag att det finns många som är engagerade i det nordiska – nordister – som nu funderar på hur vi ska reagera på om någonting liknande skulle ske igen. Karin Ellemann
Tar över som generalsekreterare för Nordiska ministerrådet vid nyår.