Finlands ambassadör i Iran: Svårt förutspå utvecklingen
Över två månader har förflutit sedan Mahsa Jina Aminis död. Hundratals personer har dödats och tusentals fängslats i samband med den iranska regimens brutala nedslag mot demonstranterna. Finlands ambassadör i Iran, Kari Kahiluoto, ger en lägesanalys om situationen i landet.
De regimkritiska protesterna har nu pågått i över två månader i Iran. Protesterna blossade upp efter Mahsa ”Jina” Aminis död den 16 september.
Den 22-åriga Amini dog efter att hon gripits och misshandlats av landets moralpolis för att hon inte bar sin slöja enligt de iranska myndigheternas stränga klädkod för kvinnor.
– Här i Teheran sker protesterna sporadiskt. I vissa delar av staden har de varit våldsammare, speciellt vid universiteten. All service fungerar ändå som normalt, säger Finlands ambassadör Kari Kahiluto som varit stationerad i Irans huvudstad Teheran i drygt två år.
Under de senaste dagarna har protesterna igen varit häftigare.
På kvällarna kan man se människor stå på hustaken eller i fönstren och ropa det som blivit demokratiprotesternas kännetecknande slagord: ”Zan, Zendagi, Azadi” på persiska eller ”Jin, Jian, Azadi!” på kurdiska. På svenska betyder det ”kvinna, liv, frihet”!
– I gatukorsningarna ser man fler ordningsvakter än normalt. Det rör sig olika uppfattningar om hur det är med moralpolisen nu. Vissa menar att moralpolisen helt försvunnit från gatubilden på grund av motståndet – men jag kan inte bekräfta att det är så, säger Kahiluoto.
Internet nere
Tillgången till information i Iran försvåras av att internet och vissa tv-kanaler fortfarande är avstängda eller censureras. Det har pågått i ungefär sex veckor och det råder stor ovisshet kring om det blir bestående eller är tillfälligt, förklarar Kahiluoto.
– Wifi och satellit-tv fungerar väldigt dåligt. Vissa kanaler har helt stängts av. I praktiken är det främst västländernas nyhetskanaler men all mobilkommunikation berörs och den webbaserade informationen är begränsad.
EU-länder och människorättsorganisationer har anklagat Iran för att kränka medborgarnas mänskliga rättigheter då kommunikationsmöjligheterna berövats.
Hundratals döda
Det är kvinnor och unga som står i första ledet och protesterar mot de strikta regler som begränsar kvinnors rättigheter under Irans religiösa regim och högste ledaren ayatolla Ali Khamenei.
– Enligt våra uppgifter har mellan 300 och 400 personer dött i samband med protesterna, säger Kahiluoto.
Största delen av dödsfallen har rapporterats från landets kurdiska områden och i sydöstra Iran. Personerna har dödats i sammandrabbningar med iranska polisen och säkerhetsstyrkor.
– I områden som bebos av minoriteterna sunnimuslimer och kurder har det förekommit väldigt våldsamma protester. Där majoritetsbefolkningen bor (shiamuslimer) är protesterna främst centrerade till skolor och universitet, säger Kahiluoto.
Enligt den Oslobaserade människorättsorganisationen Iran Human Rights (IHR) kunde 342 dödsfall bekräftas på onsdagen, bland dem 43 barn och 26 kvinnor, men det verkliga antalet döda är förmodligen högre. Minst 15 000 personer har fängslats.
Dödsdomar
Den iranska ledningen har inrättat speciella revolutionsdomstolar för att döma demonstranterna och på onsdagen rapporterades om att nya dödsdomar avkunnats.
– Parlamentsledamöter har krävt att hårda straff ska användas mot demonstranterna, säger Kahiluoto.
Enligt IHR har sammanlagt fem personer dömts till döden. Domstolen anser att personerna begått olika brott mot säkerheten under protesterna.
Under de senaste dagarna har det spridits inlägg på sociala medier om att Iran skulle ha dömt 15 000 demokratiaktivister till döden, vilket inte stämmer, understryker Kahiluoto.
– Det var helt enkelt fel. Här sprids just nu mycket felaktig eller bristfällig information, rykten och ”fake news”. Det var fråga om en nyhetsbubbla.
– Enligt de uppgifter EU ländernas beskickningar har, rör det sig om mellan fem och tio personer som dömts till döden i samband med protesterna. Men varje dödsstraff är för mycket och det är förstås helt oacceptabelt, säger han.
Människorättsorganisationen IHR befarar massavrättningar om inte världssamfundet ingriper genom att signalera att avrättning
ar skulle innebära allvarliga internationella konsekvenser.
– Demonstranterna har inte tillgång till advokater i förhörsfasen, de utsätts för fysisk och psykisk tortyr för att ge falska erkännanden, och döms av revolutionsdomstolar grundat på de erkännandena, sade Mahmood Amiry-Moghaddam, chef för IHR till nyhetsbyrån TT på onsdagen.
– Domstolarna håller först nu på att inleda sin verksamhet. Hur pass hårda straff de här domstolarna kommer att avkunna och hur hårt demonstranterna kommer att bestraffas återstår att se, säger Kari Kahiluto.
Utbrett missnöje
Det breda missnöjet mot den iranska regimen har funnits i flera år. Iran befinner sig i en djup politisk och ekonomisk kris. Under de senaste åren har protester främst handlar om den ekonomiska situationen.
– Inflationen är skyhög och så finns de här stora utmaningarna som berör det politiska systemet såsom kvinnors ställning i samhället. Samhället förbereder sig också för maktbyte som skapar inre spänningar.
Samtidigt påverkas landet av omvärldens sanktioner och av dåliga relationer, till väst och EU, men också till länderna i Gulfregionen, säger Kahiluoto. Förra veckan införde EU nya sanktioner mot Iran.
– Irans internationella rykte har skadats. FN och EU har genomgående fördömt Irans agerande. Priset Iran betalar för det här är högt.
Hur förväntas situationen utvecklas?
– Ingen inre dialog har hittills inletts mellan regimen och de som protesterar. Det finns ingen som leder protesterna och man har ingen klar agenda eller uppställda krav. Samtidigt håller regimen fast vid sin rätt att utöva makt och sin ideologi, säger Kahiluoto.
Protesterna har pågått länge och har visat att en betydande del av befolkningen är djupt otillfredsställd. De har också blottat generationsklyftan mellan gamla och unga, förklarar Kahiluoto.
– Det är mycket svårt att förutspå något – hur länge det här kommer att pågå och vad slutresultatet blir. I bästa fall leder det här till någon slags nationell överenskommelse och de sker förnyelse och utveckling. Men i värsta fall leder det till massivt utövande av våld mot de som motsätter sig regimen.