Skeppsbrutna Tapio Lehtinen gymmar på fraktfartyg: ”Kunde inte ha det bättre”
Tapio Lehtinen satt i en livbåt och gjorde honnör när hans 12 meter långa segelbåt sjönk under ytan i Indiska oceanen. Nu tar han promenader på ett fraktfartyg som anlöper Kina på självständighetsdagen. – Jag kunde inte ha det bättre. Det enda jag saknar är ett par glasögon.
Det var en mardrömslik väckning.
En kraftig smäll väckte 64-åriga Tapio Lehtinen ur hans nattsömn. Han låg i ett litet skrymsle till säng – med ett säkerhetsnät som nästan nuddade vid honom – och kröp omtöcknad ut i kajutan på mindre än en halv minut.
– Då nådde vattnet redan upp till knäna. Det formligen rasade in i skrovet. Jag konstaterade direkt att det inte finns något att göra förutom att lämna båten.
Lehtinen började slänga upp utrustning på däck. Han hann få med sig bara ett nödpaket, en radio och sig själv innan skrovet var fyllt till bredden.
– Jag försökte få tag på två andra nödpaket med vatten och mediciner, men då hade jag varit tvungen att dyka.
I stället vecklade Lehtinen ut livflotten och kastade den över bord. Han hade förtöjt den med en knop som kunde öppnas med ett enda ryck.
– Jag vände ryggen till för att se om jag kunde få med mig något mer, men när jag tittade över axeln igen såg jag att knuten gått upp och att flotten flöt iväg. Jag dök i och lyckades dra mig upp på flotten.
Lehtinen säger att han kom undan med blotta förskräckelsen. Men havet slukade hans ”kära vän”.
– Jag kunde bara bevittna Asterias kamp mot döden, hur hon sakta men säkert tog in vatten och sjönk med aktern före in i djupet. Det var ett riktigt emotionellt ögonblick när masten och storseglet försvann under ytan. Jag gjorde honnör för att ta avsked av henne.
Stormsäker båt gick under i stiltje
Att Lehtinen över huvud taget klarade livhanken har han sannolikt tävlingsreglerna för Golden Globe Race att tacka för.
Tävlingen går ut på att ensam segla jorden runt, med start och målgång på Frankrikes västkust. Deltagare måste segla med samma förutsättning som man hade 1968 då Sir Robin Knox-Johnston som första människa någonsin fullbordade den både farliga och utmattande seglingen.
Men även om Lehtinens 36 fot långa Asteria är över 50 år gammal är så gott som varje del utbytt. I nödfall får tävlande slå larm med modern teknik, vilket gjorde att Lehtinens medtävlande, sydafrikanska Kirsten Neuschäfer kunde plocka upp Lehtinen ett drygt dygn efter haveriet.
– Hon låg bara 150 sjömil efter mig så jag visste att det inte skulle dröja länge. Att jag inte fick med mig vatten eller mat var egentligen bara en bra sak. Jag behövde inte tänka på omeller hur jag skulle kissa eller bajsa. Och att sitta ensam på en livflotte för fyra personer känns lyxigt.
Lehtinen hade tur med sjögången. Det blåste bara 4–5 meter i sekunden, vattnet var varmt och vågorna var bara en meter höga.
Samtidigt gör det honom förbryllad. Hur kunde Asteria, som var byggt för att klara häftiga stormar, förlisa i en stilla gryning?
– Jag tänkte att Asteria var den sista båten som skulle råka illa ut. Alla andra båtar i tävlingen var mycket mer sparsamt utrustade.
Lehtinen har nästan vuxit ihop med Asteria under de fem år han seglat båten.
– Smällen kom i mitt tycke inifrån. Jag har seglat henne så mycket att jag brukar vakna om något ändras i båtens rörelser medan jag sover. Nu kände jag ingen stöt, jag hörde bara ljudet.
Asteria var försedd med två vattentäta skott som skulle stoppa allt vattenflöde in i båten. Även de måste ha gett vika, tror Lehtinen.
– Det är bara min teori. Jag måste prata med dem som byggt båten och några andra tekniska experter när jag återvänder till Finland. Det kan försäkringsbolaget också vara intresserade av, säger Lehtinen och skrattar.
Han har inte räknat exakta summor, men uppskattar att Asteria var god för runt 500 000 euro.
Påtvingad vila på fraktfartyg
Lehtinen låter kanske inte särskilt skeppsbruten. Faktum är att det inte går någon nöd på honom. Tvärtom.
Lehtinen har tillbringat helgen på fraktfartyget Darya Gayatri som transporterar sojabönor från Argentina till Kina. Det var dit Neuschäfer förde honom dagen efter förlisningen. När han klättrade upp längs räddningsstegen på det 230 meter långa fartyget stod 21 man på rad och hälsade honomvälkommen.
För att nå honom ringer man den indiska kaptenen på kommandobryggan.
– Jag antar att Ni vill tala med herr Lehtinen? svarar han på den svaga telefonlinjen och ger luren till Lehtinen som precis ätit indisk mat till lunch.
Något annat sätt att kontakta honom finns inte förrän på självständighetsdagen, då Darya Gayatri väntas anlöpa Rizhao på Kinas östkust. Att skicka mejl är lönlöst trots att det finns internet ombord.
– Jag har fått ett utomordentligt vänligt mottagande. Jag hade inget annat med mig än flytväst. Besättningen gav mig rakhyvel och tandborste, menjaghar inte fått tagpå läsglasögon. De är så unga så de inte lider av en gammal mans problem. När de skriver mejl å mina vägnar måste de ändra fonten till fem centimeter stora bokstäver för att jag ska se vad det står. Också då måste jag kisa, säger Lehtinen och skrattar igen.
På Asteria kunde Lehtinen förströ sig med ett dussintal böcker och 150 kassettband som han fått av sin vän. Han läste böcker om valfångstens utveckling från och med 1800-talet – och kände bestörtning när han bara två gånger kunde beundra knölvalar som hoppade upp ur oceanen.
På Darya Gayatri är utbudet av sysslor begränsat. Lehtinen gymmar på bottendäck och tar promenader – två varv runt fartyget blir en kilometer. Han har erbjudit sig att skrubba och måla däck, men det finns strikta bestämmelser för vem som får göra det, har besättningen svarat.
Däremot har några styrmän bett Lehtinen hålla en snabbkurs i astronomisk navigation, alltså hur man räknar ut kurs och position efter himlakroppar – det enda tillåtna sättet i Golden Globe Race.
– Deflesta talar hindi sommodersmål, men det är kutym på kommandobryggan att all kommunikation sker på engelska. De behärskar språket väl.
Siktar på nästa tävling
NärLehtinenåtervänder till Finland är det bara veckor till jul. Han gör redan upp en lista över personer han vill krama efter den omtumlande färden: barn, barnbarnochmamma.
– Jag har också hört att den första snön kommit! Jag ser fram emot att plocka fram skidorna. En kompis har även bjudit in mig till sin rökbastu i Noux, så där blir det väl lite bastubad och vaksimning.
Trots att det var andra gången Lehtinensegladejordenruntensam
❞ Jag ser fram emot att plocka fram skidorna.
blev hans dotter Silja Frost, som själv seglade i OS 2012, skärrad när hon hörde nyheterna i fredags.
”Vi alla var tvungna att förbereda oss på dåliga nyheter. Det var en massiv lättnad att få ett första meddelande från Tapio”, säger Frost till nyhetsbyrån STT och fortsätter:
”Han har mycket erfarenhet och nerver av stål. Han har en oerhörd förmåga att anpassa sig till vilken situation som helst. Han verkar rentav ha njutit av natten på flotten och sovit bättre än vi i Finland.”
Särskilt skakad är Lehtinen inte. Han grämer sig över att ha tvingats avbryta tävlingen efter att ha haft tjing på pallplacering. Revansch får han nästa år, för då ska han segla jorden runt med elva andra i besättningen på båten Galiana.
– Omallt hade gått enligt planerna skulle jag ha kommit till ett dukat bord. Nu är jag tvungen att delta i arbetet själv.