Det löser ingenting att kalla alla ryssar skitstövlar
Sedan Ryssland anföll Ukraina känns det som att jag om och om igen skriver samma text: Varför är det så få ryssar som protesterar? Det räcker inte med att besvara frågan en gång.
Det ryska uttåget ur Cherson var den stora nyheten för en vecka sedan. I ryska statliga nyhetssändningar – inte ett ord. I min chatt med vänner i Sankt Petersburg diskuterades det serbiska rockbandet Buđav lebac. När jag nämnde uttåget ur Cherson för min dotters tränare sade han:
– Cherson? Dit brukade jag åka på semester. Vad är det som pågår där nu?
I själva verket tror jag att han vet precis vad som pågår i Ukraina. Före kriget brukade han nämligen beställa handgjorda sadlar från en sadelmakare i Kiev.
Det är just därför han inte har tagit reda på mer. Han anar sanningen, och den är för smärtsam att ta in.
Sedan Ryssland anföll Ukraina känns det som att jag hela tiden skriver om samma sak: Hur det kan komma sig att så få ryssar protesterar mot invasionen av ett grannland som över huvud taget inte hotar Ryssland?
Somliga är tysta, andra säger det rakt ut. Många mår så dåligt att de äter antidepressiva mediciner.
Frågan måste besvaras på nytt och på nytt – på samma sätt som forskning fortfarande pågår om varför tyskarna gjorde så lite för att stoppa Hitlers maktövertagande, det påföljande kriget och folkmordet på judarna.
Inga situationer är någonsin identiska, inte heller dessa. Det handlar inte om att dra historiska paralleller – att jämföra Putin med Hitler är idiotiskt. Utan om att försöka förstå varför människan i vissa situationer tycks kunna handla på sätt som för utomstående framstår som obegripliga.
Att det inte skulle finnas några ryska krigsmotståndare är inte sant. Jag stöter på dem hela tiden, ofta i de mest överraskande sammanhang. Somliga är tysta, andra säger det rakt ut. Många mår så dåligt att de äter antidepressiva mediciner.
Men många väljer också att om inte aktivt tro propagandan så åtminstone utgå från att den kan innehålla ett korn av sanning. Om man bestämmer sig för att något i propagandan är sant – det ÄR inte bara Rysslands fel att Ukraina blivit anfallet, beskjutet, torterat och våldtaget – då är det mycket lättare att skjuta ifrån sig hela saken, att leva som om den inte fanns.
Mekanismen är faktiskt exakt densamma som hos en klimatförnekare. Så länge man tillåter sig själv att tänka att klimatförändringen kanske inte är orsakad av människan så behöver man inte dra några otrevliga slutsatser om sitt eget ansvar.
Det är väldigt lätt att låta bli. Putin vet det, det är därför han har stängt ned alla oberoende medier
Bara en sak omöjliggör denna passivering: Öppen debatt. Om alla ryska nyhetssändningar ständigt visade vad ryska armén gjorde i Irpin, om saken diskuterades och vändes ut och in på skulle det bli en fråga man är tvungen att känna till. Man kanske fortfarande skulle säga att ryska armén har blivit diskrediterad – men man skulle tvingas ha en relation till det skedda.
Nu går det visserligen att leta fram information för den som är intresserad, mediekunnig och har vpn. Men det är väldigt lätt att låta bli. Putin vet det, det är därför han har stängt ned alla oberoende medier.
Putin har även mobiliserat en våldsam förtryckarmaskin mot oliktänkare. Det är inte svårt att förstå varför inte alla människor är villiga att ta risken att förlora sina jobb eller omvårdnaden av sina barn för att protestera mot kriget. Men det här skulle inte spela någon roll om tillräckligt många personer gick ut på gatorna – och det är just här frånvaron av öppen debatt kommer in. När en fråga inte diskuteras, stöts och blöts är det som om den inte existerade.
Att säga att ryska folket saknar ansvar för det här kriget är att ljuga. Att säga att alla ryssar är skitstövlar är befängt. Men det är allt fler som gör det sistnämnda. Det är ytterst beklagligt, eftersom det inte löser någonting alls.