Orkeslösa och konfliktfyllda regeringar – orsakerna varierar
Är det omöjligt för regeringar att överleva hela sin period med äran i behåll i dagens Finland? Regeringen Marin verkar hålla ut, men utan intern sammanhållning. Men orsakerna till de återkommande problemen i slutet av perioderna under de senaste tio åren varierar.
Förklaringen till den bristande uthålligheten är inte så enkel att det är partierna och politikerna det är fel på.
Den politiska konstellationen har förändrats under de senaste 10 åren. Nu har vi inte längre tre stora partier, där två utifrån de politiska konjunkturerna och samarbetsmöjligheterna bildar stommen i regeringen. I stället har vi i och med Sannfinländarnas frammarsch som stort eller medelstort parti en splittring av partifältet. Det kräver nya slag av regeringskonstellationer. Men inte heller det är hela förklaringen.
Regeringsprogrammens roll har förändrats. Länge var programmen ett inofficiellt dokument, med varierande innehåll.
På 1970-talet, när den offentliga sektorn växte, började man följa upp hur regeringarnas program förverkligades. Men det var först på 1990-talet som det blev en lagstadgad uppgift för Statsrådets kansli att följa upp regeringsprogrammet.
När grundlagen förnyades år 2000 skrevs det också in i lagen om statsrådet att statsministern ansvarar för uppföljningen av regeringsprogrammet.
Politikforskare anser att regeringsprogrammen har förändrats och även fått en ny betydelse. Regeringsprogrammen är bredare och binder upp regeringarna på ett annat sätt än tidigare.
Johanna Vuorelma forskar i politik vid Helsingfors universitet och menar att regeringarnas arbetssätt har blivit mera projektbetonat. Enligt Vuorelma är det en hel del i regeringsarbetet som i dag påminner om kvartalstänkandet i företagsvärlden.
Mot slutet av perioden, eller projektet, blir det bråttom att ro alla planer, alltså lagar, i hamn. När projekten är slutförda, eller körda i sank, tar man itu med nästa projekt. Vuorelma ser en förändring särskilt under de tre senaste regeringarna.
I och med Sannfinländarnas skrällseger 2011 blev regeringsförhandlingarna svåra och slutresultatet var Jyrki Katainens (Saml) sexpartiregering, med alla partier utom Sannfinländarna och Centern. 2014 lämnade Katainen statsministerposten och Alexander Stubb (Saml) tog över.
Regeringen var brokig med vitt skilda ideologier och politiska mål. Därför var regeringsprogrammet långt och detaljerat. Man måste komma överens om allt på förhand och skriva ned det.
De sista veckorna blev kaotiska när regeringspartiernas ledamöter röstade ned sin egen regerings förslag. Det var något helt nytt. Då hade ändå de sex partierna reducerats till fyra eftersom först Vänsterförbundet och sedan De Gröna lämnade regeringen..
Juha Sipiläs (C) borgerliga regering med Sannfinländarna och Samlingspartiet var ideologiskt mer enhetlig. Regeringsprogrammet var också annorlunda. Det var inte så långt, och kallades för ett strategiskt regeringsprogram. Det påminde en hel del om hur företag gör upp sin strategi, även på det sättet att Juha Sipilä som statsminister förband sig vid att det skulle bli resultat, eller så skulle regeringen avgå.
Sipilä hotade redan under den första krisen att gå till presidenten med sin avskedsansökan. När förslaget till vårdreform föll i riksdagen lämnade Sipilä in sin och därmed hela regeringens avskedsansökan en månad före riksdagsvalet. Sedan fortsatte man som expeditionsministär med att sköta löpande men inte politiska ärenden.
Antti Rinnes (SDP) regering 2019 blev efter ett halvt år Sanna Marins (SDP) regering med fyra andra partier. Regeringsprogrammet är långt och omfattande. Den här regeringen har framför allt präglats av allvarliga, yttre kriser: först pandemin och sedan Rysslands anfallskrig. Ändå har regeringen Marin lyckats med ett omfattande lagstiftningsarbete, även om man nu i höst har kastat en del lagförslag i papperskorgen på grund av politisk osämja.
Förutom de yttre kriserna har regeringsarbetet präglats av Centerns kris. Så gott som alla interna problem kan hänföras till Centern, som från början var oenig om att gå med i regeringen och under resans gång har ställt sig på tvären på ett synligt och ovanligt sätt.
Utan Centerns obstruerande, som utgår från partiets egna problem, med det historiskt sämsta valresultatet 2019 och ännu sämre resultat i mätningarna i höst, skulle regeringen Marin framstå på ett helt annat sätt.