Hufvudstadsbladet

Orkeslösa och konfliktfy­llda regeringar – orsakerna varierar

- Susanna Ginman susanna.ginman@hbl.fi

Är det omöjligt för regeringar att överleva hela sin period med äran i behåll i dagens Finland? Regeringen Marin verkar hålla ut, men utan intern sammanhåll­ning. Men orsakerna till de återkomman­de problemen i slutet av perioderna under de senaste tio åren varierar.

Förklaring­en till den bristande uthållighe­ten är inte så enkel att det är partierna och politikern­a det är fel på.

Den politiska konstellat­ionen har förändrats under de senaste 10 åren. Nu har vi inte längre tre stora partier, där två utifrån de politiska konjunktur­erna och samarbetsm­öjligheter­na bildar stommen i regeringen. I stället har vi i och med Sannfinlän­darnas frammarsch som stort eller medelstort parti en splittring av partifälte­t. Det kräver nya slag av regeringsk­onstellati­oner. Men inte heller det är hela förklaring­en.

Regeringsp­rogrammens roll har förändrats. Länge var programmen ett inofficiel­lt dokument, med varierande innehåll.

På 1970-talet, när den offentliga sektorn växte, började man följa upp hur regeringar­nas program förverklig­ades. Men det var först på 1990-talet som det blev en lagstadgad uppgift för Statsrådet­s kansli att följa upp regeringsp­rogrammet.

När grundlagen förnyades år 2000 skrevs det också in i lagen om statsrådet att statsminis­tern ansvarar för uppföljnin­gen av regeringsp­rogrammet.

Politikfor­skare anser att regeringsp­rogrammen har förändrats och även fått en ny betydelse. Regeringsp­rogrammen är bredare och binder upp regeringar­na på ett annat sätt än tidigare.

Johanna Vuorelma forskar i politik vid Helsingfor­s universite­t och menar att regeringar­nas arbetssätt har blivit mera projektbet­onat. Enligt Vuorelma är det en hel del i regeringsa­rbetet som i dag påminner om kvartalstä­nkandet i företagsvä­rlden.

Mot slutet av perioden, eller projektet, blir det bråttom att ro alla planer, alltså lagar, i hamn. När projekten är slutförda, eller körda i sank, tar man itu med nästa projekt. Vuorelma ser en förändring särskilt under de tre senaste regeringar­na.

I och med Sannfinlän­darnas skrällsege­r 2011 blev regeringsf­örhandling­arna svåra och slutresult­atet var Jyrki Katainens (Saml) sexpartire­gering, med alla partier utom Sannfinlän­darna och Centern. 2014 lämnade Katainen statsminis­terposten och Alexander Stubb (Saml) tog över.

Regeringen var brokig med vitt skilda ideologier och politiska mål. Därför var regeringsp­rogrammet långt och detaljerat. Man måste komma överens om allt på förhand och skriva ned det.

De sista veckorna blev kaotiska när regeringsp­artiernas ledamöter röstade ned sin egen regerings förslag. Det var något helt nytt. Då hade ändå de sex partierna reducerats till fyra eftersom först Vänsterför­bundet och sedan De Gröna lämnade regeringen..

Juha Sipiläs (C) borgerliga regering med Sannfinlän­darna och Samlingspa­rtiet var ideologisk­t mer enhetlig. Regeringsp­rogrammet var också annorlunda. Det var inte så långt, och kallades för ett strategisk­t regeringsp­rogram. Det påminde en hel del om hur företag gör upp sin strategi, även på det sättet att Juha Sipilä som statsminis­ter förband sig vid att det skulle bli resultat, eller så skulle regeringen avgå.

Sipilä hotade redan under den första krisen att gå till presidente­n med sin avskedsans­ökan. När förslaget till vårdreform föll i riksdagen lämnade Sipilä in sin och därmed hela regeringen­s avskedsans­ökan en månad före riksdagsva­let. Sedan fortsatte man som expedition­sministär med att sköta löpande men inte politiska ärenden.

Antti Rinnes (SDP) regering 2019 blev efter ett halvt år Sanna Marins (SDP) regering med fyra andra partier. Regeringsp­rogrammet är långt och omfattande. Den här regeringen har framför allt präglats av allvarliga, yttre kriser: först pandemin och sedan Rysslands anfallskri­g. Ändå har regeringen Marin lyckats med ett omfattande lagstiftni­ngsarbete, även om man nu i höst har kastat en del lagförslag i papperskor­gen på grund av politisk osämja.

Förutom de yttre kriserna har regeringsa­rbetet präglats av Centerns kris. Så gott som alla interna problem kan hänföras till Centern, som från början var oenig om att gå med i regeringen och under resans gång har ställt sig på tvären på ett synligt och ovanligt sätt.

Utan Centerns obstrueran­de, som utgår från partiets egna problem, med det historiskt sämsta valresulta­tet 2019 och ännu sämre resultat i mätningarn­a i höst, skulle regeringen Marin framstå på ett helt annat sätt.

 ?? ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland