Värdefull solid grund för Finlands Natobygge

Stödet för ett finländskt Natomedlemskap är massivt, oberoende av kön, ålder, yrke, boningsort eller politisk hemvist. Det vittnar om en ytterst värdefull grund att bygga landets säkerhetspolitik vidare på.

Det var inte bara en snabb vårförälskelse, finländarna är tvärtom alltmer fästa vid Nato. Nio månader efter att inställningen till Nato vände brant i Finland, på grund av Rysslands krig mot Ukraina, är finländarna i dag än mer övertygade om riktningen för vår säkerhetspolitik. Endast åtta procent, inte ens en av tolv finländare ser negativt på ett Natomedlemskap. Näringslivets delegation EVA:s färska opinionsmätning visar att 78 procent av alla förhåller sig positivt till ett medlemskap och 12 procent neutralt. Vid motsvarande mätning för ett år sedan stödde endast var fjärde tillfrågad ett Natomedlemskap.

Den färska mätningen ger vid handen att det fortfarande är lite fler män än kvinnor som stöder ett Natomedlemskap, men kvinnorna har blivit betydligt fler och tre av fyra är numera positiva till ett medlemskap i Atlantpakten.

Liksom tidigare finns det allra största stödet bland de som röstar på Samlingspartiet, 97 procent, men även SDP:s och Centerns anhängare är ytterst positiva till medlemskap. Nio av tio är för.

Det kan förefalla överraskande att de näst mest kritiska till ett Natomedlemskap finns inom SFP:s väljarkår. Partiet hör ändå till de första som flaggade för Nato. Men siffrorna kan förklaras av att samplet för de små partiernas anhängare i undersökningen var för litet för att vara statistiskt trovärdigt.

Även bland de mest kritiska, det vill säga Vänsterförbundets anhängare, är nästan hälften för ett medlemskap. De facto är de VFväljare som ser positivt på ett medlemskap dubbelt så många som de som är negativa. Många förhåller sig neutralt. Om en folkomröstning nu arrangerades skulle en majoritet av VF:s anhängare rösta ja till ett Natomedlemskap och bara var fjärde nej.

Det finns i praktiken ingen politisk bas för Natomotstånd. Det innebär även att det är mycket osannolikt att den förestående valrörelsen skulle innehålla något upprivande kring utrikes- och säkerhetspolitiken. Bra så, det finns nämligen mycket annat som borde och kommer att stå högt på agendan och må bra av politisk debatt - inte minst ekonomin.

Stödet för Finlands EU-medlemskap har aldrig nått upp till samma siffror som Nato nu visar upp. Men de klyftor som fanns kring EU-folkomröstningen, och genast efter då medlemskapet blev ett faktum, har ändå aldrig växt sig väldigt djupa. Sannfinländarna höjer då och då en kritisk EU-profil och vissa EUprojekt och -idéer väcker ibland motstånd på även andra håll, men det finns ändå ingen beaktansvärd politisk rörelse som aktivt jobbar för ett utträde.

Med tanke på det stöd som ett Natomedlemskap nu har i Finland är det högst osannolikt att det heller skulle uppstå någon omfattande opposition mot detta i framtiden.

EVA:s undersökning visar att enigheten inte är lika stor då frågan ställs om hurdant Natoland Finland ska bli. Osäkerheten är påtaglig och det finns klara skillnader i syn såväl inom partierna som mellan dessa.

Drygt hälften av de tillfrågade anser att vi ska vara öppna för alla former av samarbete inom Nato, även till att Natobaser skulle placeras i Finland. En fjärdedel svarar nej och lika många kan inte svara. Här finns en klar skillnad mellan män och kvinnor. Två av tre män är redo för Natobaser i Finland medan endast 40 procent av kvinnorna säger ja. I den här frågan finns också stora skillnader mellan partierna. Samlingspartiets anhängare ger ett rungande ja, 84 procent, medan endast var fjärde VF-väljare gör det. Även bland De Gröna är tvekan stor till Natobaser.

Det är naturligt att det är svårare att ta ställning till detta ännu i det här skedet och då det inte finns något konkret kring hurdan typ av baser det kunde vara fråga om. En ständig debatt är i alla fall välkommen om hur både Finland som Natoland och Nato som allians ska utformas och utvecklas då ett mer konkret innehåll för en sådan debatt finns att tillgå.

En bred förankring av landets säkerhetspolitiska grund är oerhört mycket värd och håller för fortsatta diskussioner kring hur den ska byggas vidare.