Vi behöver reformera beskattningen

I tidskriften Kanava (7/22) ställer Lasse Laatunen och Tarmo Pukkila frågan: ”Tillåter vår grundlag att lagar fastställs på grunder som inte är med sanningen överensstämmande?” (min översättning). Lagen de syftar på är pensionsinkomstens tilläggsskatt, den så kallade prygelskatten, som trädde i kraft 2013.

Laatunen har verkat i ledande ställning inom arbetsmarknadsfältet i många år, medan Pukkila varit överdirektör vid Social- och hälsovårdsministeriet och rektor för Tampereen yliopisto. Författarna visar på att underlaget för skattelagen baserade sig på en bristfällig och felaktig analys, som vilseledde beslutsfattarna i behandlingen av lagförslaget.

Lagen kom till efter att finansminister Jutta Urpilainen (SDP) vid budgetförhandlingarna krävt att ”vi måste få bukt med de stora pensionerna”. Efter att lagen trätt i kraft fick ett antal pensionerade bergsråd och andra höginkomsttagare mycket kritik i medierna när de flyttat till Portugal, där skattesatsen på pensionsinkomst kunde vara noll. I lagberedningen behandlades förslaget i grundlagsutskottet, men eftersom det leddes av en partikamrat till finansministern, var det inte aktuellt att refusera eller ens diskutera förslagets laglighet.

Vid samma tid drev Urpilainen igenom en solidaritetsskatt på årsinkomster över 100 000 euro. Avsikten var att skatten skulle vara temporär och avskaffas när följderna av finanskrisen avklingat. Men så har inte skett, skatten har varit i kraft i tio år och inkomstgränsen för skatten har sänkts till 75 000.

För pensionärer med höga inkomster blev skatteökningen stor.

Besväret med att flytta bopålarna till länder med låg skatt och billigt boende inom EU, har blivit allt mera överkomligt. Och inte bara för pensionärer – när distansarbetet ökar kan många jobb skötas från länder där skatterna och levnadskostnaderna är lägre och värmen och solen behagligare än vintermörkret och slasket i vårt land.

Min bedömning är att vi befinner oss på en mycket farlig kurs; staten lånar friskt för att täcka kostnaderna för vad som kan betecknas som konsumtion, alltså inte investeringar som kan förväntas ge framtida inkomster. Samtidigt stiger räntan på statsskulden och vi måste låna för att klara av den ökande ränteskulden. Och vårt skattesystem har blivit ett lappverk; knappast någon har full insyn i eller översikt över systemet, vilket gör det väl värt besväret att söka lösningar som reducerar den egna skattebördan.

Den regering som tillträder efter riksdagsvalet nästa vår borde ha som en av sina viktigaste uppgifter att se över vårt skattesystem. Och det vore hög tid att vi får en av partipolitiken oberoende grundlagsdomstol, som är normen i de flesta andra demokratier.