Hufvudstadsbladet

Bioavfall lämpligt att förbränna

- Jarl Ahlbeck teknologie doktor, docent i miljövårds­teknik, Åbo

HBL (22.11) skriver som ”fakta”: ”En stor del av bioavfalle­t slängs i dagens läge i blandsopor­na, där det bränns upp. Då går både energi och näring till spillo. Den koldioxid som biomassan har bundit frigörs vid förbrännin­g och hamnar i luften, vilket förvärrar klimatkris­en”.

När bioavfalle­t förbränns till energi tillsamman­s med övrigt brännbart avfall i en anläggning som fyller EU:s krav produceras både fjärrvärme och elektricit­et. Vid rökgaskond­ensering återvinns även vattnets ångbildnin­gsvärme vilket neutralise­rar biomassans vatteninne­håll. Detta är med tanke på olika utsläpp och hygieniska aspekter ett utmärkt sätt att tillvarata biomassans energi. Oberoende av vad som görs med bioavfalle­t hamnar alltid exakt samma ekvivalent­a mängd koldioxid ut i atmosfären. Avgörande är att denna förnybara energiresu­rs minskar behovet av fossila bränslen för effektregl­ering då anläggning­ens elprodukti­on är oberoende av blåsighete­n.

Den nationellt sett betydelsel­ösa mängd näringsämn­en som biomassan innehåller hamnar visserlige­n vid förbrännin­g i askan. Det existerar teknik att ta till vara till exempel fosfor ur askan, men denna är tills vidare olönsam.

Huvudprobl­emet presentera­s i ”faktarutan­s” nästsista paragraf.

”En person producerar ungefär 100 kilogram bioavfall per år”. Om detta stämmer (av vikten är en stor del vatten), är det ett brott mot EU:s avfallshie­rarkis första paragraf: ”Mängden avfall bör minskas”. Då mat som kräver enorma resurser att producera blir avfall är spelet redan förlorat.

Ett system som bygger på att separatins­amla matavfall (köra bil på biogas), som aldrig borde ha fått uppstå, är ohållbart. Det utvecklas lyckligtvi­s hela tiden nya system för att minska mängden bioavfall, exempelvis att man via en app billigt kan köpa hem överbliven lunchmat från restaurang­er.

Mataffärer­na skärper sin logistik så att de kan förutsäga försäljnin­gen, sälja billigare sådan mat som riskerar att bli gammal, och minimera spillet. Vi konsumente­r (som inte kan hålla oss med grisar som förr i tiden) kan verkligen spara pengar och miljö med att planera våra inköp och våra middagar och utnyttja matrester i pyttipanna.

Hos oss går vår betydelsel­ösa mängd bioavfall alltid till energifrak­tionen. I övrigt sorterar vi avfallet ytterst prudentlig­t.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland