Statsministerpartiet överkört i underhållande valdebatt
Li Andersson var retoriskt skickligast och Riikka Purra överraskade mest när sex partiledare eller andra toppolitiker möttes i näringslivets valdebatt på onsdagen.
Det blir en rivstart när moderatorn Jussi Kärki inleder Finlands Näringsliv EK:s valdebatt med att gå rakt på det aktuella grälet i regeringen. Det roliga håller i sig ett tag, för att falla tillbaka i gamla fåror med sedvanligt argumenterande kring skuldsättning och sysselsättning.
På slutet tar debatten ny fart, och i en fråga är de sex inbjudna partierna, inklusive Sannfinländarna, ofattbart nog så gott som eniga. Alla håller åtminstone på villkor med om att Finland måste försnabba den gröna omställningen.
I substansväg ger debatten inte mycket nytt. Skiljelinjerna mellan höger och vänster är kristallklara i frågor om jobb och arbetslöshet, skuldsättning och tillväxtchanser. HBL bedömer hur debattörerna klarar sig.
Bästa duellen
Li Andersson (VF) och Petteri Orpo (Saml) lyckas stjäla uppmärksamheten för en lång stund då de får till en dialog kring arbetslöshet och sysselsättning. Orpo fokuserar på arbetslöshetens kostnader för samhället och låter rätt övertygande där.
Inte för att han skulle övertyga Andersson, som inleder med ”Ursäkta nu bara, Petteri” när hon förklarar hur utkomstskyddet fungerar och inte fungerar. Hon ger Orpo en regelrätt föreläsning i varför Samlingspartiets recept vore kontraproduktivt. Oberoende av vem man håller med är Andersson tydligt på hemmaplan när debatten går in på arbetslöshetens strukturella problem. Den som vill klå henne där måste vara skickligare än Orpo på onsdagen.
Vassaste repliken
Med tanke på att Atte Harjanne (Gröna) är på vippen att trassla in sig i några snåriga resonemang överraskar han med debattens kanske skarpaste skott. Precis när Annika Saarikko (C) är inne i en moderlig monolog om hur hon vill ge De Gröna erkänsla för att ha vågat ändra ståndpunkt i kärnkraftsfrågan och ”hur viktigt det är att man kan sadla om när tiderna förändras” klipper Harjanne av med ett ”Jag rekommenderar er att göra lika”.
Med det river han ner kvällens största skrattsalvor, för ingen i publiken kan missa att han ger igen för tisdagens Centerteater i riksdagens miljöutskott.
Överraskningen
Vem hade trott att Riikka Purra (Sannf) kan berömma regeringen? Men där ser man, hon visar uppskattning för regeringens säkerhetspolitiska beslut under hela Natoprocessen, låt vara att hon kort efteråt fyller på med den obligatoriska kritiken kring alla fel regeringen gjort i typ alla andra frågor.
Den egentliga överraskningen är ändå att Purra visar upp en ny sida av sig, en potentiell ministerprofil, då en hel del av retoriken faktiskt berör hur hennes parti vill göra samhället bättre i stället för att bara klaga på allt som är fel. I ärlighetens namn växer hon till sig som politiker i den här tappningen jämfört med den uttjänta rollen som oppositionens ständigt skällande terrier.
Felbedömning 1
Annika Saarikkos ”Jag har inget behov av att bevisa att Centern förmår samarbeta – jag är inte rädd för några slag. Låt komma bara” låter som inövad och billig martyrretorik i ett skede då ödmjukhet hade suttit bättre. Hon kunde ha valt att bemöta den övriga regeringsfrontens kritik för att Centern sviker, men klär sig hellre i offerkofta.
Felbedömning 2
Petteri Orpo mästrar i ekonomipolitik i ett försök att ställa sig och sitt parti ovanför både regeringen och den övriga oppositionen. Han försöker låta som en statsman, men det funkar inte i det här sammanhanget, utöver att det är föga klädsamt. Han vill framstå som den mest kunniga statsministerkandidaten, men det blir snarare drygt.
Osynligast
Niina Malm (SDP) har det otacksamma uppdraget att vikariera statsminister Sanna Marin, och den här gången lyckas hon inte. Hon får inte så många chanser att säga något, och då hon gör det är hon föredömligt sakorienterad, men samtidigt tråkig.
I en debatt som har både högt tempo och element av show – på gott eller ont, kan man tycka – duger det inte att sitta tystlåten och bortglömd medan andra tar för sig. Och då är Malm absolut inte dålig de få gånger hon får någonting sagt. Därför är det här snarast ett brutalt exempel på hur mycket erfarenhet av tidigare debatter väger och hur hopplöst det blir om man är det minsta återhållsam.
Självklarast
EK begår det lite billiga misstaget att servera politikerna sin egen enkät om folkets favoritregeringar (ja, du gissar rätt, den borgerliga är populärast). Det hindrar inte att var och en av debattörerna tolkar resultaten till fördel för just sitt eget parti.
Visst kan det vara roande att spekulera, men sådana här enkäter är näst intill värdelösa eftersom Finland aldrig går till regeringsval. Däremot blir det riksdagsval, men det först om fyra månader, alltså en politisk evighet.
Kladdigast
När Jussi Kärki i tur och ordning ber debattörerna berömma den som sitter intill klarar alla skivan utan att det låter besvärande falskt. Andersson har i och för sig lite svårt att säga något positivt om Purra medan Harjannes ”Du är en riktigt bra finansminister” andas nödlösning i ett långsökt försök att berömma Saarikko.