Se över lönesättningen för att rädda småbarnspedagogiken
”Vi gör allt vi kan men det räcker inte”, säger Helsingfors borgmästare Juhana Vartiainen (HBL 4.11) om personalbristen inom småbarnspedagogiken. Kommunerna efterlyser fler studieplatser för lärare inom småbarnspedagogiken som en lösning på personalbristen, samtidigt fyller varken Åbo Akademi eller Helsingfors universitet redan befintliga studieplatser (Susanna Ginman, HBL 14.11). Återigen glöms socionomerna som resurs för småbarnspedagogiken bort i debatten.
Arcada utexaminerar årligen cirka 20 socionomer med behörighet att jobba inom småbarnspedagogik. De har en bred kompetens som, vid sidan av lärarnas pedagogiska kompetens, utgör en tillgång inom daghemmens verksamhet. Deras specialkunnande ligger till exempel inom delaktighetsfrämjande verksamhet, samarbetsrelationen till föräldrar, kunnande om serviceutbud och möjligheter till tidigt stöd för barnfamiljer. Kompetenser som torde vara eftertraktade och linje med Social- och hälsovårdsministeriets åtgärdsplan för att minska fattigdom och utslagning (oktober 2022), där en av huvudpunkterna är fokuset på barn och familjer.
Personalbristen behöver motarbetas på flera plan och lönerna är en startpunkt. Kommunerna måste se över sin lönesättning om de vill säkra tillgången till kompetenta socionomer inom småbarnspedagogiken. En snabb sökning på öppna jobb visar att grundlönen för en socionom inom småbarnspedagogiken (2 562 euro per månad) är klart lägre än både lärarens (2 722 euro per månad) och socionomens medellön (2 899 euro per månad, Duunitori). Parallellt behöver flera andra åtgärder sättas in, både i fråga om klarare arbetsbeskrivningar och bättre ledarskap.
Vill vi hålla kvar socionomerna som resurs inom småbarnspedagogiken är det avgörande att det på daghemmen finns en plats för dem, med konkurrenskraftig lön. Just nu befinner vi oss i ett brytningsskede, de som i dag inleder sina socionomstudier kommer inte att få samma formella behörighet som de som utexamineras i år. Redan nu ser vi att många socionomer söker sig bort från småbarnspedagogiken till mer attraktiva områden.
Om det finns en verklig vilja att lösa problemen inom småbarnspedagogiken måste det synas i de prioriteringar kommunerna och lagstiftarna gör. Att lägga fokus enbart på tillgången till pedagoger vid diskussion om personalbrist är en förenkling av helhetsproblematiken och kommunernas lösningsalternativ i sammanhanget!
Eva Edgren lektor i småbarnspedagogik Eivor Söderström utbildningsansvarig på socionomutbildningen Carina Kiukas akademichef Arcada