Lindroos föredrar hetsig sprint över ensamhet i skogen

LÄNGDÅKNING Pargas IF:s Anni Lindroos är motsatsen till den typiska finländska längdåkaren som trivs bäst i intervallstarter på längre distanser. På lördag får 21-åringen mäta sig med världstoppen då hon gör världscupdebut i fristilssprinten i Lillehammer.

Hon har väntat på det länge och nu är det äntligen dags. Anni Lindroos, 21, är laddad och klar för sin debut i världscupen i norska Lillehammer.

– Jag ser fram emot det. Det är inte så farligt nervöst ännu faktiskt. Senast på morgonen blir det nog det. Men jag vill gå in med en avslappnad inställning och vill klara av att njuta av tävlingen också. Jag tror det blir bättre så, säger Lindroos dagen före sprinten i Lillehammer.

Lindroos är något av en udda figur i det finländska skidlandslaget. Hon storgillar sprint – och speciell sprint med fristil. Till skillnad från exempelvis Iivo och Kerttu Niskanen samt Krista Pärmäkoski som ofta briljerar i intervallstarterna och på de riktigt långa distanserna.

– Jag är kanske inte den som tycker om att skida ensam i skogen. I masstarter trivs jag också, säger Lindroos.

Hon trivs alltså där det händer. Ju mer action, desto bättre.

– Jag vet inte vilket det är: är jag bra på sprint eftersom jag tycker det är roligt, eller tycker jag det är roligt eftersom jag är bra på sprint, funderar Lindroos roat.

– Jag är allmänt bättre på skejt. Tekniken är bättre där och jag lyckas skapa en tillräckligt hög fart.

”Om jag klarar det så är jag riktigt nöjd”

Lindroos hann studera sprintbanan – som är byggd runt skidskyttestadion – både på förhand på video och nu på plats på tävlingsorten.

– Banan verkar passa mig ganska bra. Backen – det är två gånger samma backe – är inte så brant och jag får köra med min styrka som är Wassbergteknik. Banan är byggd på det sättet att man i princip kör två varv och på det andra varvet från botten till mål måste man bara orka. Det blir stora skillnader om man inte orkar jobba till slut. Det är en ganska rättvis bana där de bästa kommer att klara sig, säger Lindroos.

Lindroos har klarat sig bra i nationella sprinttävlingar och hon var också 14:e i U23-VM just i fristilssprinten förra vintern. Målsättningen i Lillehammer är klar trots att en världscuptävling är ett stort hopp mot det okända.

– Visst vill jag ta mig vidare från kvalet. Om jag klarar det så är jag riktigt nöjd. Och om jag tar mig längre än det så är det bara bonus. Det skulle vara roligt att få skida i heaten mot de bästa i världen. Jag vet inte alls hur jag jämför mig med de bästa åkarna.

Junior-VM huvudmålet

Oberoende hur hon klarar sig i sin världscupdebut vet Lindroos att tävlingen kommer ge mersmak.

– Bara att jag kommit hit är ett gott tecken på att jag gjort någonting rätt, säger hon.

Hur tävlingssäsongen ser ut efter världscupdebuten är ännu oklart men tanken är att toppa formen till vinterns huvudmål: junior-VM i Whistler i Kanada i månadsskiftet januari-februari.

– Målet är att där skida klassisk sprint och 10 kilometer skejt, slår Lindroos fast.

Och om dörren till världscupen öppnas igen något tag under vintern lär Pargasskidåkaren inte tacka nej.