Scener ur ett Hollywood-äktenskap
Dokumentärserien om Paul Newmans och Joanne Woodwards femtio år långa äktenskap är för dem som älskar film och filmhistoria. Och för dem som älskar skådespelarkonst och skådespelare, och lever i ett långt äktenskap – eller känner någon som gör det. DOKUMENTÄRSERIE The last movie stars
Betyg 5/5
6 delar på HBO Max (serien recenseras i sin helhet).
Regi: Ethan Hawke. Manus: Stewart Stern. Medverkande: Joanne Woodward, Paul Newman, Laura Linney, George Clooney. F13
Under ett halvsekel var Paul Newman objektivt sett den vackraste mannen som någonsin levat, en av världens största filmstjärnor och gift med en annan, Joanne Woodward. De spelade mot varandra i sexton filmer, han regisserade henne uppenbarligen utan problem, de uppfostrade sex barn, var politiskt och medborgerligt aktiva och slutade aldrig utvecklas som skådespelare. Ett perfekt par. Skådespelaren Ethan Hawkes formmässigt påhittiga, vildvuxna, nyfikna, kärleksfulla och oupphörligt fascinerande dokumentär i sex delar söker människorna bakom bilderna.
Enligt den eleganta amerikanska författaren Gore Vidal ( Brooks Ashmanskas), mästare på spydigheter och deras vän, var Woodward ( Laura Linney) och Newman ( George Clooney) de sista filmstjärnorna. Deras karriärer utspelade sig i Hollywood men rollerna de spelade härstammade från den amerikanska litteraturen – från thriller, brott och västern till verk av Tennessee Williams och William Faulkner. Temana var klassiska: män som till varje pris undviker civilisationen och möter en kvinna vilket leder till sex, äktenskap och respektabilitet.
De inledde sina karriärer unga inom studiosystemet, studerade metodskådespeleri i New York, marscherade för medborgerliga rättigheter med Martin Luther King och stod på Nixons personliga fiendelista på sextiotalet. På sjuttiotalet spelade de antihjältar och feminister i det Nya Hollywood och fortsatte skådespela under hela 1900-talet, Woodward mot slutet mest för tv. Samtidigt var de stora filmstjärnor även i Europa; dokumentärserien visades i höstas på Roms filmfestival, vars affisch de prydde.
”Tur är en konstform”
När de träffades på en amatörteaterscen var det lust vid första ögonkastet. De hade en affär i sex år, gifte sig och fick tre gemensamma döttrar, förutom Pauls tre barn från hans första äktenskap. I början var Woodward den stora stjärnan. Hon fick en Oscar (som hon tog emot i en klänning hon själv sytt) redan 1957 för The three faces of Eva. Newman fick vänta till en av sina sista roller i The color of money (1986) av Scorsese, filmen var skräddarsydd för Newman ”som en välsittande kostym”.
Men före det hade han gjort ikoniska roller som The hustler (1961), Cool hand Luke (1965), Hud (1963) och Butch Cassidy (1969). Den legendariska filmkritikern Pauline Kael skrev om ironin i att Newman, som utstrålade den klassiska hjältens uppriktighet och charm, ofta spelade cyniska inkräktare och nihilistiska uppkomlingar. Och medan Woodward var upptagen med att ta hand om barnen och hade svårt att få roller blev Paul Newman en av de största och hippaste filmstjärnorna på planeten, mannen som The Beatles helst ville träffa på sin USA-turné.
Själv hade Paul ett dubbelt förhållande till sitt utseende. Han talade om det i tredje person, som något utanför honom själv. Han visste att det gav honom roller men såg det som ren tur och betraktade sig själv som en ”känslomässig republikan”, okarismatisk, osexig och för återhållsam för att bli en bra skådespelare – i motsats till sin fru som han beundrade. Som 47åring blev han också racerförare, en mycket framgångsrik sådan, och senare filantrop och entreprenör med sina salladssåser, popcorn och pastasåser.
Havererad bok blev dokumentär
Dokumentärens bakgrundshistoria är speciell; projektet föreföll predestinerat att misslyckas. Newmans vän, manusförfattaren Stewart Stern, intervjuade över hundra personer för att skriva en biografi på anmodan av Newman själv. Men Newman fick kalla fötter och brände upp allt material på väg på en fisketur med sin dotter. Dock visade det sig att Stern transkriberat tusentals sidor av intervjuerna och de här bad Newmans döttrar senare Hawke göra en dokumentär av.
Det första avsnittet kan irritera särskilt dem som inte faller för Hawkes entusiastiska evighetsstuderande-uppsyn. Han presenterar sina skådisvänner på Zoom – serien började göras under koronakarantänen. Men jag uppmanar er att
fortsätta titta. Redan i följande avsnitt blir det engagerande, intimt, personligt men inte privat.
Formen är smidig och rörlig, som en bildsatt podd där Hawke kombinerar filmklipp, stillbilder från press och familjealbum, intervjuer med döttrarna och zoommöten med skådisarna som gör de autentiska replikerna från intervjuerna med paret och deras närmaste krets. Allt blandas med Hawkes reflektioner och familjebakgrund (efter skilsmässan från Uma Thurman har han egen erfarenhet av Hollywoodäktenskap). Filmklippen är särskilt kreativt använda; liksom en skådespelare kan använda privata känsloerfarenheter på scen låter Hawke filmscener kommentera parets privatliv. Det märkliga är att de spretiga elementen blir till en levande, flytande, berörande berättelse. På slutet rinner tårarna.
Äktenskapets extas och vånda
Dokumentärserien är både meta och hjärtskärande, en master class i skådespeleri, Hollywoodskvaller, filmhistoria. Men främst är det scener ur vilket långt äktenskap som helst mellan två modiga, vackra, begåvade människor. Newman talade om dem som två föräldralösa barn som fann varandra. Tillsammans växte de upp, mognade, hatade och älskade varandra. Först såg de i den andra vad de inte kunde se i sig själva, sedan försökte de leva upp till det av respekt för varandra. Det är mycket vackert.
Det var långt ifrån en perfekt kärlekssaga, de var ställvis avundsjuka och förbittrade på varandra. Paul söp och var otrogen och Joanne var svår och sa att om hon skulle vara tvungen att leva om sitt liv skulle hon kanske inte alls ha barn. Hon säger också att moderskapet inte föll sig naturligt för henne, men för vem gör det det? Barnen, även Pauls, ger henne äran för att de var en familj.
De hade dubbla sovrumsdörrar för att de var så galna i varandra. Hon slängde ut honom och han sov på garageuppfarten tills hon släppte in honom igen – han sa att han inte hade någonstans att ta vägen. Joanne diagnostiserades med alzheimer 2007 och 2008 dog Paul i lungcancer trots att han slutade röka 1986. På dödsbädden var hon den enda han nödvändigt ville ha hos sig.
Se serien om ni älskar film och filmhistoria. Se den om ni älskar skådespelarkonst och skådespelare. Se den om ni lever i ett långt äktenskap eller känner någon som gör det. Se den om ni någonsin har älskat någon.