Vinterhinder

Tant Maja åkte till Stockholm för att hälsa på sin syster, det brukar hon göra varje höst. Tant Maja fyllde nyligen 79 och har känningar av sin reuma, hon är inte lika rask som förr. Så hon tog med sig sin dotter Lotta på resan, vilket visade sig vara tur. Äventyret började fint med en tre rätters middag på färjan från Helsingfors till den svenska huvudstaden.

På morgonen åt de champagnefrukost för att sålunda stärkta ta sig till Östermalm där systern bor. När de kom ut från fartygets ombonade innandöme möttes de till sin överraskning av ett Stockholm insvept i snöyra som effektivt hindrade all framfart. De lyckades omsider få en taxi och tillbringade sedan en uppiggande dag med prat och trivsel hos systern. I god tid började de ringa efter taxi för att återvända till båten.

– När vi förgäves hade försökt i över två timmar blev jag nervös, erkänner tant Maja. Men Lotta var som en klippa. När vi äntligen kom ner till hamnen hade båten förstås gått. Lotta köpte biljetter till kvällsfärjan till Åbo, som gick några timmar senare.

De kom till Åbo morgonen därpå. De hade biljett till tåget till Helsingfors. Eftersom man bygger om stationen i Åbo går det en anslutningsbuss från hamnen till Kuppis där man stiger på tåget. Men, säger tant Maja, den som har gjort tidtabellen är nog högst trettio och har friska ben. Man har elva minuter på sig för att i Kuppis gå från bussen till tåget. Vår buss var försenad och jag kan inte gå fort. Så vi missade tåget.

Lyckligtvis gick det ett tåg en timme senare. Lotta köpte nya biljetter och i Helsingfors tog de en taxi och åkte till Skatudden. Där låg färjan som dagen innan for iväg utan dem från Stockholm. Med tant Maja parkerad i taxin störtade Lotta till båten, blev insläppt i deras hytt efter att noggrant ha bevisat att hon verkligen var hon. Sedan var det att rafsa ihop deras saker och springa genom korridorer och matargångar tillbaka till taxin. Tant Maja var utmattad och förklarar att hädanefter åker hon till Stockholm bara på sommaren.