HBL avslöjar: Hon är finlandssvenskan som också vann Augustpriset i år
Kulturfinland firade med rätta Ellen Strömbergs Augustpris. Att Finland faktiskt vann två gånger bara i år visste inte många om. Möt författaren som skrev faktaboken om städerskan, författaren och aktivisten Maja Ekelöf.
– Vi är alla finlandssvenskar. Min mormor, min mor, min far och jag är alla födda i Borgå, säger Nina van den Brink när vi träffas på Skeppsbron i Stockholm.
Hon var inte gammal när de flyttade till Stockholm – ”bara en bäbis”– då hette hon Åkerberg och efter en tid gick flyttlasset vidare norrut till Söderhamn vid kusten i Hälsingland
Kontakten till Finland finns definitivt kvar bland annat genom dubbelt medborgarskap.
– Vi reser flera gånger om året till Finland. För att hälsa på min faster på Andra linjen i Helsingfors och för att hälsa på min mammas väninnor i Borgå. Resten av släktingarna där är nog döda, säger hon.
Pappan flyttade från Borgå till Fjärde linjen men lever inte längre.
– Jag har en väninna som har ett stort hus i Mikkeli, säger hon och korrigerar direkt, jag är egentligen noga med att säga S:t Michel. Där brukar vi vara ofta på somrarna.
Att hon skrev en bok om Maja Ekelöf har också kopplingar till både mormodern och modern: de var båda städerskor. Mamman jobbade en tid som fabriksarbetare i Söderhamn men när Nina van den Brink flyttade till Stockholm för att studera vid Handelshögskolan försörjde mamman sig igen som städerska.
Arbetarförfattaren
Maja Ekelöf är en av legendariska arbetarförfattarna i Sverige tillsammans med Ivar Lo-Johansson, Moa Martinsson och Sara Lidman.
Född 1918, en fembarnsmamma som städade för att försörja familjen där pappan hade förlupit och som sedan vann Rabén & Sjögrens romanpris på 25 000 kronor 1970 med boken Rapport från en skurhink. Prissumman var två gånger Ekelöfs årsinkomst.
Hon ska ha skrivit rent sitt manus på ett kontor som hon städade på nätterna eftersom förlaget krävde att det inte var handskrivet.
Vad var det som fick dig att skriva om Maja Ekelöf?
– Jag läste hennes bok först för fyra år sedan. Det är ju en klassiker inom feministisk litteratur och arbetarlitteratur. Jag upptäckte att den var så vass och skarp. Hon är så slagkraftig i sin kritik av samhället och samtidigt så rolig, säger van den Brink och fortsätter:
– Hon har det dubbla budskapet att hon är så trött hela tiden men piggnar hon till när tänker på kriget i Vietnam.
Här kommer bandet till van den Brinks egen mormor.
– De var ungefär jämngamla, båda hade bara gått sex år i folkskola och städat hela sina liv och uppfostrat sina barn på egen hand.
Båda var dessutom fattiga, politiskt intresserade och läste kopiösa mängder litteratur.
– Min mormor skulle aldrig ha gått ut på gatan för att demonstrerar och skriva insändare. Därför blev jag nyfiken på Maja. Varför var hon så lik min mormor på alla sätt utom aktivismen.
Aktivisten Ekelöf
För Maja Ekelöf blev en fullblodsaktivist. Hon demonstrerade mot kriget med FNL, gick med i KFM
L(r) – förkortnings stod för Kommunistiska förbundet marxist-leninisterna (revolutionärerna).
Nina van den Brink har gjort ett enormt researcharbete. Så stort att förlaget tyckte att hon kunde ”sluta nu” och det samma sa Maja Ekelöfs barn som först var lite misstänksamma mot hela projekt eftersom de var oroliga för att hon skulle används som något slags politisk galjonsfigur.
– När jag bjöd dem på releasefesten sa den yngsta att han vill läsa boken först. Efter 100 sidor ringde han tillbaka och sa ”jag kommer”.
När boken var färdig hade forskningsarbetet pågått i tre år med intervjuer med barnen och vännerna. Då hade hon läst alla intervjuer, alla brev som fanns offentligt och som hon fick av Maja Ekelöfs barn.
– Jag gjorde det för att säkert kunna skriva hur hon tänkte och hur hon kände. Jag ville skapa en helbild av henne, både av de bra och dålig beslut som hon fattade.
Ett av de sämre besluten som Ekelöf fattade var att brevväxla med ekobrottslingen Tony Rosendahl som satt i fängelse och som sedan blev hennes andra bok Brev.
Rosendahl som troligen var hjärnan bakom en massrymning från fängelset, ignorerade henne när han sedan blev frigiven.
– Hon var inte den enda som blev utnyttjad av honom men besvikelsen tog på.
Nina van den Brink sa upp sig från sitt jobb som kulturredaktör på nyhetsmagasinet Fokus för att kunna skriva boken om Maja Ekelöf och nu försörjer hon sig som frilansjournalist och gör biblioteksturnéer med boken.
Vad ska du skriva om i nästa bok?
– Jag vill skriva en biografi till, säger hon.
Vem det ska handla om vill hon inte avslöja eftersom hon fortfarande förhandlar med förlaget om den.
Att hon vann Augustpriset kom som en chock.
– Jag visste ju att jag var nominerad men jag kunde aldrig i hela min värld tänka mig att jag skulle vinna, säger hon och skakar lite förundrat på huvudet.
– Det är ofattbart, säger årets andra finlandssvenska Augustpristagare.
Så nu är de tre Augustpristagare: Monika Fagerholm, Ellen Strömberg och doldisen Nina van den Brink.