Självständighet ska inte vara själviskhet
Vår självständighet värdesätts högt, inte minst med tanke på de uppoffringar det har krävt. Men självständighet innebär inte att man ska bestämma allt själv utgående från bara det egna landets bästa. Inte minst som medlem i gemenskaper krävs det en vidare syn och solidaritetstänk.
I 105 år har Finland nu varit självständigt. Det är över ett sekel med såväl glädje som sorg, medvind och motvind. På det hela taget har Finland klarat sig fantastiskt fint och utvecklats till ett av världens rikaste, tryggaste och mest jämställda länder. Det borde vi oftare tänka på i stället för att vid minsta lilla motgång klaga över vilket eländigt land vi lever i och vilka urusla ledare som styr. Så är det ju inte, oberoende med vilka mått eller länder vi jämför oss ligger vi nästan alltid bra till. Det betyder inte att ingenting kan bli bättre, visst kan allting förbättras, men det gäller att titta på utgångspunkten – läget är redan nu mycket bra.
Det är i alla fall inte alldeles lätt att ens bibehålla nuvarande nivå i olika sektorer, för att inte tala om att höja den. Det försvåras av enorma utmaningar som till en del är interna. Men de största är definitivt externa, eller snarast gemensamma på ett europeiskt eller globalt plan. Speciellt de senare kan Finland inte lösa på egen hand och även de problem som i första hand ter sig som interna har även kopplingar till större sammanhang.
Sedan Finland blev självständigt har världen knutits samman på många plan. Vi har globaliseringen, en spindelväv som världshandeln av i dag är och det beroendeförhållande men även spänningar det skapar. Men vi har också behovet av gemensamma lösningar för att rädda såväl klimatet och naturen som världsfreden. Det finns oerhört mycket jobb ogjort för att kunna lösa eller ens minska på svårigheterna och hoten.
Som självständigt land kan man bestämma själv i såväl stort som smått. Ingen kommer och säger hur man måste göra. Det är värdefullt att få bestämma själv, men det innebär inte att man nödvändigtvis kan eller ska göra precis som man vill, utan att beakta andra länder och människor.
Då debatten fördes kring frågan om vi ska gå med i EU för snart 30 år sedan fanns det röster som protesterade och tutade ut att vi ger bort åtminstone en del av vår självständighet. De har med åren tonats ned, men dyker fortfarande upp då och då. Det finns politiker som gör politik av att vi som EU-land ibland också tvingas eller ser oss tvungna att gå med på beslut som inte nödvändigtvis är helt i vårt intresse.
Men så är det, som medlem i en gemenskap eller union kan man inte utgå ifrån att alla beslut som fattas är helt bekväma och i linje med vad Finland ensamt skulle välja. Det är helheten man bör se på. Totalt sett gynnas Finland på många sätt av ett EU-medlemskap och då får man svälja även vissa mindre behagliga beslut. Samtidigt måste ett land också kunna visa solidaritet med andra även då det kan innebära vissa eftergifter för egen del. Man ger och får i ett nära samarbete.
Finland tar snart nästa steg bort från traditionell och total självständighet, då vi blir Natomedlem. Uttalanden om att vi förlorar vår självständighet har i det här fallet inte alls hörts i samma utsträckning som inför EU-medlemskapet. Enigheten kring att vi tillsammans med Sverige allierar oss med Atlantpaktens nuvarande 30 länder har varit oerhört stor. Rysslands anfall mot Ukraina fick de flesta finländare att inse att vår säkerhet och trygghet som ensam är mindre än tillsammans i Nato.
Men även i det här sammanhanget förväntas också att Finland bidrar och hjälper till att även alla andra medlemsländer kan känna sig trygga. Vi ger och får.
Men vad vår självständighet innebär kom även tydligt fram i Natoprocessen. Vår suveränitet innebär att vi självständigt kunde bestämma om vi vill vara ensamma eller gå med i en allians. Och även som Natomedlemmar är det i de flesta frågor vi själva som bestämmer vad vi går eller inte går med i.
Men även här gäller det att tänka på att man ibland i solidaritetens namn måste anpassa sig och bjuda till även om det inte i första hand gynnar oss själva. Följande gång kan det vara vi som behöver hjälp och då finns Finlands agerande från tidigare i gott minne hos våra allierade.
Självständighet ska inte betyda själviskhet.