Ännu en katastrof i Syrien

Följderna av så kraftiga jordbävningar som Turkiet och Syrien drabbades av på måndagen är fruktansvärda. Riktigt illa är det i norra Syrien, som sedan tidigare är sönderslaget. Hjälpinsatser från omvärlden har snabbt kommit i gång, men det finns otaliga praktiska problem. Till dem hör misstron mot Turkiets ledning, och det sönderslagna syriska samhället.

Följderna av de kraftiga jordbävningar som Turkiet och Syrien drabbades av på måndagsmorgonen är fruktansvärda. Turkiet är på många sätt ett välorganiserat samhälle men en så här kraftig och geografiskt utbredd jordbävning är en stor utmaning – det är så många som snabbt borde ha fått hjälp. Dödssiffran stiget i takt med att tiden går och att fler kroppar hittas.

Samtidigt får Turkiets president Recep Tayyip Erdogan och myndigheterna kritik för att inte prioritera det område på den turkiska sidan som har drabbats av jordbävningen – det är nämligen kurdiska områden, men där bor också många turkar. Turkietforskaren Toni Alaranta på Utrikespolitiska institutet påpekar att det råder en utbredd misstro mot förvaltningen och myndigheterna och därför är det lätt att utgå från att hjälpinsatserna påverkas av politiska orsaker.

Erdogan har utlyst undantagstillstånd i de jordbävningsdrabbade regionerna, och det löper nästan fram till valet i maj. För att få rösta i Turkiet krävs en fast adress och nu väcks frågan om de raserade husen kan leda till att de i jordbävningsområdet inte kommer att kunna rösta. Även i fråga om de här ryktena spelar misstron mot Erdogan och hans förvaltning stor roll. Samtidigt finns det erfarenheter av att Erdogan har utnyttjat undantagstillstånd för sina egna syften i samband med val tidigare.

Efter den förra stora jordbävningen i Turkiet 1999 skärptes kraven på byggnadsindustrin eftersom jordbävningen då visade att många hus var riktigt dåligt byggda och rasade som korthus. På 2000-talet startade ändå en byggboom och i det aktuella jordbävningsområdet är det lätt att konstatera att skillnaderna i husens hållbarhet är stor. En del hus, även rätt nybyggda, har rasat ihop, andra står kvar utan påtagliga skador.

Till saken hör att Erdogan har allierade, som i sin tur har intressen i byggbranschen. Korruption är ett påtagligt problem i Turkiet. Även på den här punkten finns det en grogrund för misstro och anklagelser.

I Syrien är läget ändå betydligt värre. Landet är efter närmare 12 år av inbördeskrig sönderslaget och splittrat. Nöden är så gott som omöjlig att ens föreställa sig.

I norra Syrien som berörs av jordbävningen finns fyra olika makthavare. Området kring Aleppo kontrolleras mer eller mindre av den syriska Assadregimen. Regionen kring Idlib kontrolleras delvis av oppositionen, det vill säga jihadister, som inte ska sammanblandas med terrororganisationen IS.

Därtill finns det område som Turkiet i praktiken har ockuperat och kontrollerar, och slutligen det område som kurderna kontrollerar. För att ytterligare komplicera bilden finns det inom alla fyra maktstrukturer interna oppositioner.

På grund av inbördeskriget har en hel del infrastruktur – vägar, byggnader, elektricitet, sjukhus, skolor – förstörts redan före jordbävningen. I Aleppo har matköerna varit ett faktum i och med kriget och folk har köat i timmar. Elektricitet har man tillgång till ungefär en timme per dygn. I fjol drabbades tiotusentals människor av kolera.

Behovet av hjälp i Syrien är skriande. Många organisationer, bland annat Läkare utan gränser, fanns på plats redan innan jordbävningen, vilket givetvis är bra. De vita hjälmarna som blev kända för sina hjälpinsatser i början av inbördeskriget i Syrien gör vad de kan.

Nya hjälpinsatser kompliceras ändå av att Assadregimen vill att det mesta går via Damaskus. Mellan Syrien och Turkiet finns bara en gränsövergång och den var åtminstone i början av veckan stängd.

Om det i Turkiet finns en utbredd misstro mot Erdogans styre och förvaltning är läget i Syrien givetvis ännu värre. Det finns helt enkelt inte särskilt mycket hopp. Miljoner syrier, även i det jordbävningsdrabbade området, har varit tvungna att fly flera gånger under inbördeskriget. De har tvingats utstå så mycket våld, otrygghet, sjukdom och förluster att vi som lever under helt andra omständigheter har svårt att förstå hur det går att leva vidare.

Resiliens har blivit ett slags modeord den senaste tiden i Finland och Europa. Resiliens betyder att motstå störningar och förmågan att återhämta sig. I Norden är människors förtroende för varandra och för myndigheterna en viktig del av resiliensen. Situationen i Turkiet och Syrien efter jordbävningarna ger begreppet ett annat, konkret sammanhang och bör också ge oss ett perspektiv.