Bortglömda perspektiv i Natodebatten?

Några plock från HBL:s rubriker den 8 februari: ”En 'tidsfråga' innan Finland och Sverige är Natoländer” och ”Haavisto om Lipponens kritik: USA har gjort vad de kan”. Trots att slutresultatet, Natomedlemskapet, är sannolikt så är tidsfrågan alltjämt obestämd. Talar vi om månader eller i värsta fall om år? Diskussionen kring Finlands och Sveriges medlemskap präglas nu av en viss villrådighet i den offentliga debatten.

Förra statsministern Paavo Lipponen har helt rätt, det är USA som nu är den centrala aktören rörande frågan om hur vi kommer vidare. Vilken lösning prioriterar Bidenadministrationen i Washington och generalsekreterare Stoltenbergs Nato i Bryssel om inte Finland och Sverige blir medlemmar samtidigt?

Det är skäl att inse hur kluvet USA är då landet samtidigt försöker säkerställa sina geopolitiska intressen i Svartahavsområdet och i Norden på Natos norra flank.

Den fundamentala avsikten och målet med våra ansökningar om medlemskap är att vi, inom försvarsalliansen Nato, tillsammans ska säkra fred och gemensam säkerhet för våra länder samt för alliansen under överskådlig tid. Det handlar om ett konkret, kontinuerligt arbete som inte kan ta någon timeout. Det allvarligt försämrade säkerhetsläget i Europa med ett otal osäkerhetsfaktorer, även bland ledande stater, medför att försvarsplaneringen måste kunna fortsätta på samma sätt som utstakats på vägen mot ett formellt Natomedlemskap.

Eftersom den processen kan ta tid är det även nödvändigt att planera för det oväntade, en Plan B, som även erfarna analytiker förespråkar. Även i USA säger prominenta röster att det kan finnas skäl att överväga specialarrangemang, om situationen inte förbättras efter Natos toppmöte i Vilnius i juli. Finlands och Sveriges Natomedlemskap gagnar ju hela alliansens intressen, inte minst på längre sikt.

Hur skulle då dylika specialarrangemang se ut för Finland och Sverige? Det handlar om juridiskt förpliktande avtal mellan länderna och särskilt med USA för att möjliggöra fortsatt kollektiv försvarsplanering. Av Natos 30 medlemsländer kan Finland och Sverige nu räkna med stöd från 28.

Finland och Sverige har redan tillsammans viktiga försvarssamarbetsavtal med USA och Norge samt håller på att utarbeta nya. Finland för förhandlingar med USA om ett fördjupat och juridiskt bindande ”Defense Cooperation Agreement” (DCA). Den bärande tanken är att Finland inte såsom tidigare längre planerar att försvara sitt territorium ensamt utan tillsammans med USA, andra allierade och partner.

I sinom tid bär dock alla vägar till Nato. Då bör anslutningen ske friktionsfritt oberoende av dröjsmålets längd. Situationen är i varje fall nu mycket dynamisk och oförutsägbar, men tillsvidare finns inga indikationer på att USA eller Nato skulle föredra en finländsk anslutning om dödläget rörande Sverige blir utdraget.

professor, ledamot, Kungliga krigsvetenskapsakademien, Esbo

överstelöjtnant (i.a.), ledamot, Kungliga krigsvetenskapsakademien, Ängelholm, Sverige