Också Finland kastade masken – raka rör i ryssretoriken
Tunghäftan och det ryska filtret försvann slutligen från finländska politikers sätt att uttrycka sig i och med Rysslands angrepp mot Ukraina. Äntligen.
susanna.ginman@hbl.fi
Finland och finländska toppolitiker fick i decennier stå på tå för grannen i öst och väga sina ord på guldvåg. Man ville och vågade inte ta risken att säga något som kanske inte föll grannen i smaken. Någon kunde förklara det med pragmatism, men faktum är att under hela den långa finlandiseringsperioden nådde det ofta en pinsam nivå.
Då någon även betydligt senare avvek från linjen blev det stor uppståndelse. Som när Jyri Häkämies som försvarsminister år 2007 höll ett anförande i Washington och konstaterade att med tanke på Finlands geografiska läge har vi i huvudsak tre säkerhetsutmaningar – Ryssland, Ryssland och Ryssland.
16 år senare hörs inga protester mot ett sådant påstående, endast nickanden.
President Sauli Niinistö har genom åren uttryckt sig försiktigt och som den jurist han är – alltid korrekt. Han har varit mån om att hellre säga för lite än för mycket. Han har, kanske just av den anledningen, också haft för vana att uttrycka vissa saker så pass otydligt att kommentatorer har tvingats tolka hans ord. Det har givetvis lett till olika tolkningar och bland dem har förstås funnits tolkningar som inte står i linje med vad Niinistö egentligen avsett.
Men nu har det skett en enorm förändring. Det är inte bara Finlands säkerhetspolitiska linje som i och med Rysslands anfallskrig mot Ukraina har justerats kraftigt, samtidigt kan också en tydlig förändring i retoriken bland finländska politiska ledare märkas. Det här tar också forskarna Sinikukka Saari och Charly Salonius-Pasternak fasta på. De jobbar vid Utrikespolitiska institutet och skriver i en artikel på den amerikanska tankesmedjan Centre for European Policy Analysis nätsidor om förändringarna.
Niinistö har blivit tydligare och rakare på sak i samma takt som Rysslands beteende blev allt hotfullare. Det gäller inte minst i presidentens säkerhetspolitiska uttalanden och åsikter om Ryssland.
En klar förändring kunde noteras i hans nyårstal för drygt ett år sedan. Då sade han bland annat: ”De ukaser som Ryssland framförde för Förenta staterna och Nato i december (2021) gäller Europa. De står i strid med den europeiska säkerhetsordningen. Intressesfärer hör inte till 2020-talet.”
Saari och Salonius-Pasternak skriver att Niinistö i sitt nyårstal ett år senare (2023) gick ännu längre och talade om det goda och det onda, Väst och Ryssland. De konstaterar att de svartvita termerna nästan lät som estnisk rättframhet.
Det är klart att i normala fall används en hövlig och i viss mån diplomatisk ton då statschefer och regeringschefer uttalar sig om andra länder. Oberoende av om det är grannar eller andra. Men då ett land visar sitt rätta jag och gör sig skyldigt till de ofattbara krigsbrott som Ryssland sedan snart ett år har gjort i Ukraina finns det ingen orsak längre att uttala sig försiktigt och artigt.
Den ryska masken föll, sade Niinistö samma dag som Ryssland gick till angrepp mot Ukraina och citatet blev historiskt. Samtidigt föll också resterna som fanns kvar av den finländska retoriska masken. Det fanns inte längre någon orsak att hymla.
UPI-forskarna tar också fasta på statsminister Sanna Marins kommunikationston. De ser stora likheter mellan hennes sätt att uttrycka sig och Estlands statsminister Kaja Kallas. Estland har ända sedan sin återvunna självständighet använt en helt annan retorik än Finland då Ryssland diskuterats och kommenterats.
Estland och Finland har stått nära varandra redan tidigare, men att länderna nu har närmat sig varandra också säkerhetspolitiskt och i sin uttalade syn på Ryssland gör säkert ett framtida samarbete ännu lättare.
För den yngre generationen av politiker, såsom statsminister Sanna Marin – bara hälften så gammal som president Niinistö – har den överdrivna respekten gentemot Ryssland aldrig varit på samma nivå som bland de äldre. För hennes del föll det sig helt naturligt att ta till ett hårdare språk då Ryssland och Putin visade sitt rätta jag.
Det finns säkert ett uppdämt behov att äntligen säga vad man redan länge har tänkt om Putin och Ryssland. Det har lett till att då locket revs av flödade en strid ström av rättframma åsikter fram. Samtidigt som Finland tar steget in i en militärallians och kan känna sig tryggare än tidigare försvinner slutligt också rädslan för att säga vad man tänker om sin fientliga och grymma granne. Det finns ändå ingen anledning att gå till överdrifter bara för att man nu vågar. Det kan genomskådas och ge motsatt effekt än vad politikerna egentligen är ute efter.