Lockande alternativ att jobba på daghem i Norge
Mindre gruppstorlekar, pengar för att kunna köpa utekläder. Det är vardagen för en finländare som jobbar på daghem i Oslo.
Många har visat intresse när ett norskt bemanningsföretag försöker locka finlandssvensk daghemspersonal till Osloregionen.
I slutet av förra veckan var Elvira Lindroos från bemanningsföretaget Acapedia i Helsingfors för att möta potentiella kandidater.
– Vi har också fått mycket intresse via mejl, till exempel från Vasa. Många av dem som visat intresse har ganska mycket erfarenhet av att jobba med småbarn. Kanske vill de ha nya impulser, säger Lindroos som har hand om rekryteringen.
Hon berättar att företaget tidigare rekryterat en hel del daghemspersonal från Danmark. Flera av dem har stannat kvar i Norge.
Behovet för småbarnspedagoger är störst i Oslo och kranskommuner som Lillestrøm, Baerum och Asker.
– Men vi har även ett kontor i Trondheim, så det kan vara aktuellt också.
”Du får mer i handen”
Men hur är det egentligen att jobba i Norge? HBL ringde upp finländaren Ira Johanna Lehti som har lång erfarenhet av branschen i Norge.
Kan man leva på lönen?
– Lönen är bättre än i Finland. Du får mer i handen efter att du har betalat dina boendekostnader.
I Oslo kommun får en nyutexaminerad lärare i småbarnspedagogik en årslön på cirka 47 560 euro. Det ger ungefär 3 960 euro i månaden.
Mest får den som har längst erfarenhet, det vill säga 16 år i arbetslivet, vilket ger en årslön på 59 540 euro. Månadslönen blir då 4 960 euro.
I Finland ligger ingångslönen för lärare i småbarnspedagogik på 2 570 euro. Helsingfors betalar mer, nästan 2 800 euro.
– Jag jobbar själv som föreståndare på ett kommunalt daghem och är ensam med tre barn, även om det äldsta nu flyttat ut. I Finland skulle jag inte klara mig på samma sätt. Här har jag en egen bostad och kan resa. Men självfallet lever jag inte som någon krösus.
Köttfärs för nio euro
Levnadsstandarden är högre i Norge jämfört med i Finland, menar Lehti. Men liksom i Finland har priserna på livsmedel stigit.
– Fyrahundra gram köttfärs kostar nio euro! Matpriserna har stigit förfärligt mycket. Men det går att åka till Sverige, där är maten billigare. Dit är det bara ungefär en timme från Oslo.
Lehti har läst att försäljningen ökat väldigt mycket i butikerna vid gränsen till Norge. I Sverige fyller hon lagret med bland annat tvättmedel, toalettpapper, köttfärs, rågbröd och mjölkprodukter som kvark.
”Stor respekt för yrket”
Elvira Lindroos har tidigare jobbat sju år på en barnehage, som daghem heter på norska. Det var vanligt med svenska och danska kolleger.
– Jag har mycket stor respekt för yrket, det kräver mycket av dig. Man ska ju gärna också brinna för det. Själv älskade jag det.
Själv hade hon dispens från utbildningskravet, det motsvaras i Finland ungefär av att vara obehörig lärare i småbarnspedagogik. Då är lönen lägre än för någon som är behörig. Men det gick ändå att leva på lönen.
– Jag led ingen nöd, bodde på hyra, reste och hade det riktigt bra. Det var inte så att jag måste vända på varje krona.
Lindroos berättar att bemanningsföretaget vid behov kan hjälpa till med att leta efter en bostad.
Själv är hon finländare, med rötter i Karis, Ekenäs och Grankulla. Men hon har bott i Norge sedan hon var barn.
”Undervärderar vår yrkeskår”
I Oslo är det hög sjukfrånvaro bland personalen på daghemmen. Många kommer in via bemanningsföretag för att lappa hålen.
– Ofta är deras vikarier också sjuka. Vi har en skriande brist på personal här, säger Ira Johanna
Lehti.
Hon blir överraskad när hon hör om den biträdande borgmästaren Nasima Razmyars (SDP) förslag om att Helsingfors borde utbilda och språkutbilda barnskötare i Spanien eller i Asien.
– Oj. Du måste ha väldigt bra språkkunskaper innan du har att göra med barn. Att tänka att någon som gått en liten språkkurs kan börja jobba på ett daghem, det är att undervärdera vår yrkeskår.
I daghemmet som Lehti förestår har majoriteten av barnen invandrarbakgrund.
– De anställdas språkkunskap är väldigt viktig. Om de inte talar en god norska skulle barnen hamna på efterkälken inför skolstarten.
Däremot har hon förståelse för att till exempel använda ukrainska flyktingar som ännu inte har så stor kunskap i språket som ett extra stöd på ett daghem.
– Så länge som de inte hör till grundbemanningen och har ansvar för pedagogiken. Men om vi har en extra famn så vinner alla på det.
Skriande behov
❞ Många av dem som visat intresse har ganska mycket erfarenhet av att jobba med småbarn. Elvira Lindroos bemanningsföretaget Acapedia
Lehti berättar att gruppstorlekarna är mindre på daghemmen i Oslotrakten.
– Det kom fram när jag talade med kolleger i Finland för några år sedan. Om gruppen med barn är mindre gör det jobbet lättare.
Norge har något som kallas för en bemannings- och pedagognorm. Den går ut på att det ska finnas minst en pedagogisk lärare per sju barn under tre år. Är barnen äldre än tre ska det finnas minst en pedagogisk lärare per fjorton barn.
I tillägg måste det finnas minst en övrig anställd per tre barn under tre år och en anställd per sex barn som är över tre år gamla.
Och nu vill man höja på personaldimensioneringen på nytt. Det skapar ett sug efter mera arbetskraft. Samtidigt minskar intresset för att bli lärare i småbarnspedagogik kraftigt i Norge.
”Kom aldrig hit”
I Oslo är de kommunala daghemmen öppna mellan klockan 7.30 och 17.
– Det är kortare än i Finland. På så sätt har vi bättre bemanning. Här är det lite take it or leave it. Daghemmen är inte flexibla enligt hur föräldrarna jobbar.
Frågan om personalen ska betala för sina utekläder själv har varit en stor diskussion i Helsingfors. I Oslo får de anställda ett klädbidrag på 210 kronor i månaden, alltså cirka 19,40 euro.
Det är första gången som Lehti hör att man försöker rekrytera svensktalande småbarnspedagoger till Oslo.
– I början av 2000-talet började det komma finländska sjukskötare och barnmorskor till Norge.
Lehti berättar om sin pensionerade mamma som för tio år sedan jobbade på daghem i Finland.
– Vi jämförde arbetstider och löner. Hon sa: ”kom aldrig hit till daghemsbranschen, för det är mycket tyngre”.