Är magiska svampar svaret på alla våra psykiska problem?
Hallucinogena ämnen som länge varit förbjudna verkar kunna hjälpa människor som lider av allt från svår depression till olika beroendesjukdomar. Jesper Ekelund, överläkare i psykiatri, följer utvecklingen med stort intresse men påpekar samtidigt att majoriteten av bevisningen i nuläget är anekdotisk.
Psilocybin är den aktiva molekylen i det som man i vardagligt tal kallar för magiska svampar. Svamparna hör till släktet skivlingar och finns i stora delar av världen. De växer även i Finlands skogar.
Svamparnas effekt har varit känd länge, särskilt bland olika urfolk. Under historien har de konsumerats i allt från shamanismen till coffeeshops i Amsterdam.
Forskning om svamparnas terapeutiska egenskaper är inte heller något nytt. Under 1950- och 60talen undersöktes hur det hallucinogena ruset kunde användas inom psykiatrin. Forskningen, som till största delen bedrevs i USA, fick ett abrupt slut i och med valet av Richard Nixon till president och introduktionen av hans hårdföra narkotikapolitik.
Psilocybin är fortsättningsvis narkotikaklassat i Finland, liksom i stora delar av världen. Men i bland annat Silicon Valley har aptiten på hallucinogena ämnen, som psilocybin och LSD, varit stor de senaste åren. Samtidigt har privata företag börjat studera ämnet och utvärdera dess terapeutiska egenskaper.
Ny forskning
När man hör och läser om nya forskningsrön gällande LSD och psilocybin får man lätt uppfattningen att vi står inför något stort. Att det inte bara är frågan om ett nytt läkemedel, utan ett helt nytt sätt att behandla depressioner och andra psykiska utmaningar.
– Så här går diskussionen och den är ganska förenklad. Man tänker sig någon form av allmän lösning för alla psykiska problem. Så är det förstås inte, säger Jesper Ekelund som är direktör och ledande överläkare för psykiatrin vid Helsingfors sjukvårdsdistrikt.
Psilocybin och LSD är båda hallucinogener som har exakt samma verkningsmekanism. Den största skillnaden är att LSD är mycket starkare.
– Det har gjorts några studier som har väckt ett enormt intresse. Intresset är även ekonomiskt och firmorna bakom initiativen är börsnoterade och värderade till miljardbelopp, säger Ekelund.
En av de största aktörerna är företaget Compass Pathways, som publicerade den hittills största studien om psilocybin i november 2022.
– Vi ville delta men fick inte etiskt tillstånd att göra det i Finland, säger Ekelund.
Resultatet, som publicerades i New England Journal of Medicine i november, kommer från en fas 2studie med 233 deltagare. Ett av de huvudsakliga målen var att hitta rätt dos för att kunna inkludera ett större sampel i nästa runda. Läkemedlet är inte klart för användning förrän en fas 3-studie har gjorts.
Till skillnad från de flesta andra studier i psykofarmaka kunde man inte göra en dubbelblind studie. Orsaken var att en patient helt enkelt känner av den fastställda dosen på 25 mg psilocybin.
Ekelund ser resultaten som lovande, men inte banbrytande.
– Det borde absolut göras större studier, jag tycker inte att man ännu kan säga om det är en bra medicin. I de här studierna följer man även biverkningar och det hade uppstått en hel del oväntade händelser bland de 233 personerna. Tyvärr hade de flesta biverkningarna att göra med självdestruktivitet.
Bieffekten är allmänt taget relativt ovanlig, säger Ekelund, och understryker att samplet även är för litet för att dra mer långtgående slutsatser om just biverkningar.
– Man ska vara ganska konservativ och försiktig. Det är osannolikt att det skulle hittas en molekyl som löser alla problem. Människans hjärna har formats under evolutionen och det är ett delikat instrument som har en fin balans. Att tänka att man kan lösa alla problem genom att blockera en receptor är inte troligt.
Trippsession
Administreringen av läkemedlet skiljde sig från den för befintliga läkemedel. I stället för att knapra piller dagligen behandlades patienten under en session där trippen – ruset, de hallucinogena effekterna av psilocybin – varade i fem till sex timmar. Under den tiden fanns det ett brett psykologiskt stöd till hands.
Inom ramarna för studien följde forskarna också upp patienterna i ungefär tre månader efter sessionen. Det kan låta rigoröst, men samtidigt vet vi inget om hur patienterna mår efter två, fem eller tio år, säger Ekelund.
– De mest lovande resultaten, som fanns redan innan den här boomen, gäller terminalt sjuka, personer som vet att de kommer att dö och har en obehaglig existentiell ångest. För den sortens lidande har psykedeliska upplevelser hjälpt betydligt i vissa studier, även om också dessa studier är små och preliminära.
Enligt Ekelund kan hallucinogener vara ytterligare ett redskap att använda tillsammans med de vårdmetoder som redan finns på marknaden i dag.
– För den stora massan är det livsstilsfaktorer som sömn, alkohol, motion, sociala nätverk och liknande som påverkar depression, tillsammans med psykoterapi där man försöker påverka tankemönster och beteende, och mediciner. I extrema fall kan neuromoduleringar, som elbehandlingar och liknande användas, säger Ekelund.
Den första studien med psilocybin i Finland kommer att genomföras av det kanadensiska bioteknologiföretaget Clairvoyant. Säkerhetsoch utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea beviljade företaget tillstånd att studera hur ämnet påverkar ett tiotal personer som lider av alkoholmissbruk.
Trippretreat
I Nederländerna är psilocybin i viss mån lagligt och går att köpa i landets kända coffeeshops. Utöver det erbjuds paketresor där trippen sker under kontrollerade former.
Tillvägagångssättet för trippresorna är i stora drag detsamma som studien som gjorts av Compass Pathways och har därför en viss förankring i vetenskapen. En paketresa kostar ungefär 8 000 euro, men Ekelund är tills vidare skeptisk.
– En studie på 233 personer är långt ifrån standarden i läkemedelsbranschen. Det måste göras minst tio gånger större studier för att man ska svara på den första frågan: Har molekylen effekt?
Det finns en massa anekdoter om positiva effekter av trippar, även från Finland, men det krävs helt enkelt mer forskning, säger Ekelund.
– Vore jag säker på effekterna så skulle jag pusha på det redan i det här skedet. Det är intressant, det ska absolut forskas mera i det, men jag anser inte alls att vi vet tillräckligt för kliniskt användande.
– Jag tror det aldrig kommer komma något som löser alla våra problem. För mig som psykiater ligger fokus på att hjälpa dem med en klar störning eller ett klart avvikande, som depression som kan vara en synnerligen svår sjukdom.