Samhället borde satsa mer resurser på vården

Ett återkommande tema är om Folkpensionsanstalten FPA borde ersätta privat sjukvård eller inte. Det har nu även aktualiserats i HBL-debatten. Motiveringen är att om FPA skulle ersätta privat vård skulle vårdköerna till den offentliga vården minska. Det skulle knappast fungera på det sättet.

Redan mycket länge har FPAersättningarna varit så försvinnande låga att de har saknat betydelse för till exempel läkarbesök. De som valt att hellre anlita den privata sektorn skulle ändå ha gjort det. En ersättning på 12 eller 20 euro avgör inte om någon hellre väljer den privata sektorns läkare.

Då det gäller offentlig vård är det naturligt att alla tillgängliga skatteoch budgetmedel hänvisas till den. Alla medborgare bör behandlas enligt samma villkor och det är förkastligt att erbjuda gräddfiler åt prioriterade och köra förbi den stora skaran i vårdköerna.

Samhället borde satsa mer resurser på vården och erbjuda kortare köer utgående från allas behov. Viktigt är även att garantitiderna följs och till det behövs även privatsektorn och betalningsförbindelser till den. Mängder av nya läkare till hälsocentralerna är lätt att få om rätt koncept skulle tillämpas vilket jag flera gånger beskrivit.

Grundproblemet är att inget parti vill höja vårdresurserna till nordisk nivå och det har folket accepterat i varje val. Ännu värre är att partierna från center till höger nu slår på trummorna för lägre skatter som skulle leda till ännu värre vårdbrister. Risken är att de därtill kan bilda nästa regering och då skördas många offer bland till exempel cancersjuka och strokedrabbade utöver de alltid utslagna grupperna i vården med psykiskt sjuka och de äldre. Vi har nyligen läst att besöken inom hemsjukvården minskat med knappt två miljoner trots att behoven hela tiden ökar. Regeringen har varit handlingsförlamad.

Från och med i år har FPA-ersättningarna ytterligare sänkts för privat vård och samtliga läkarbesök ersätts med åtta euro. Detta är fullständigt onödigt för summan kunde lika gärna ha varit noll. En helt onödig byråkrati.

Högre ersättningar ges dock för psykiatrer, psykologer och tandläkare. Detta kan ses motiverat då vårdköerna till dem är utom alla rimligheters gränser.

Den offentliga ögonvården släpar även kraftigt efter och ögonpoliklinikerna klarar inte av köerna. De har dock redan länge utdelat betalningsförbindelser till stora mängder privata ögonläkarcentraler. Det vore bra för medborgarna att vara något mer upplysta och ställa krav på sina rättigheter, men en stor del bara anpassar sig till att bli hunsade och utan den vård de har rätt till.

Förfärligt är att många hälsocentralläkare är fullständigt okunniga om vad som gäller och man undrar hur urusel information de ges av sina förmän och i sin utbildning. Många begär remiss till sjukhusens ögonkliniker, men hälsocentralläkarna säger i sin bristande medvetenhet att det inte lönar sig att skriva remiss då köerna är så långa till dem att det är bäst att gå privat. Utan att alls vara medvetna om att lagen har garantitider och uppfylls dessa inte ska ögonklinikerna ge betalningsförbindelser till privata ögoncentraler och det gör de. Men det behövs remiss.