Sannfinländarnas politiska talang räcker inte för en human och välfungerande invandringspolitik

För första gången i mitt liv är jag som finländare och mörkhyad orolig över vart vi är på väg. Jag kan ännu höra klagoropen från över ett årtionde tillbaka som på svenska uttryckte tragiska spådomar kring Timo Soinis och Sannfinländarnas ”jytky”. Att man nu brukar placera partiet, som det såg ut då, någonstans i mitten av det politiska spektrumet är beklagligt. Soini och hans apostlar kommer fortsätta att gömma sig bakom Veikko Vennamos mer rumsrena populistiska arv. Vi bör ta en mer kritisk titt på retoriken vi hört från Tony Halmes till Jussi Niinistös tid i Finlands riksdag.

Det finns dock fog för att nästan helt och hållet fokusera på partiet som det ser ut i nuläget. I Yles A-studio (6.2) uttalade sig Sannfinländarnas vice ordförande och riksdagsledamot Leena Meri på ett öppet rasistiskt vis när hon fördömde en rejält ökad arbetskraftsinvandring som ett befolkningsutbyte med ödesdigra ekonomiska effekter. Pengar är en sak, men konspirationsteorin om ett potentiellt befolkningsutbyte var chockerande.

Meri hävde ur sig denna groda på ett nästan skämtsamt sätt, men upprepade tyvärr en hatfull fantasi med antisemitiska, islamofobiska och allmänt rasistiska kopplingar. Sådan ansvarslöshet är mer i linje med högerextrema icke-parlamentariska grupper i västvärlden, anhängare av Ungerns president Viktor Orbán och Maga-republikaner i USA.

Att sannfinländska parlamentariker endast vill acceptera folk från utlandet med högre utbildning, större kompetens och öppnare sinnen än de själva är ett gott strategiskt val. Vi i Finland borde trots det också fundera på om det faktiskt är en moralisk seger, utöver att vara ekonomiskt gynnsamt, att tömma utvecklingsländer och krigszoner på högutbildade och erfarna individer.

I slutändan gör invandringen vår ekonomi större och stabilare, den förbättrar våra attityder om främmande kulturer och hjälper oss att se varandra som medmänniskor oavsett utbildningsnivå eller lön. För tillfället är Sannfinländarna det enda av de seriösa riksdagspartierna vars moraliska kompass, föreslagna åtgärder och politiska talang inte räcker till för att föra en human och välfungerande invandringspolitik.

Bristen på förståelse och sympati i partiet var solklar under riksdagens frågestund den 26 januari då regeringen på ett pragmatiskt och sansat vis slog tillbaka mot den nästan parodiliknande nivån på debatten kring den nya translagen. Kom ihåg två ting: Transpersoners hälsa och välmående kan inte uppoffras för en falsk och exkluderande feminism; invandrare är inte köttrobotar vars enda uppgift i aktivt läge är att ta hand om våra äldre, städa våra utrymmen och betala skatt tills de är ur funktion.