HBL:s läsare: Så träffade vi kärleken
Det började med en kväll – och det var inte planerat. Fredrika Johansson och Camilla Hemming letade inte efter en partner när kärleken dök upp i deras liv. – Ingen har en asbra relation om man ägnar den en kvart per dag, säger psykoterapeuten Maria Sundblom-Lindberg.
En enkvällsgrej som varat i 12 år. Helsingforsbördiga Fredrika Johansson träffade sin nuvarande partner, svenska Kalle, av en händelse.
När Fredrika var i 20-årsåldern brukade hon tävlingssegla ute i Europa några veckor varje år. Kalle jobbade å sin sida på ett segelfartyg året om. Det var seglingen som förde dem samman under en fest i Danmark.
”Vi var i Århus och jag blev meddragen på fest på en tyskflaggad båt och han likaså. Kalle hade haft en dålig dag och berättade i efterhand att han bara ville bli full och glömma dagen. I stället träffade han mig”, skriver hon till HBL.
Kalle gick fram till Fredrika i en större folkhop på däck. Han imponerade med att direkt känna igen Fredrikas Helsingforsdialekt som finlandssvensk, men frågan är i ärlighetens namn om ”sjömansskägget” ändå smällde högre.
Fredrika minns honom som ”lugn men lagom fräck, beläst men inte dryg”. En särskild plats i bådas hjärta har stunden då Kalle strök bort Fredrikas lugg från pannan.
”Det var nog då vi blev lite kära, båda två. Efter några om och men blev det så att jag följde med honom till hans båt. Vi sprang längs kajen hand i hand, vi ville bara komma fram fort, fort, fort!”
Kalle och Fredrika sågs varje kväll i Århus hamn. Därefter skildes deras vägar. Han bodde i Göteborg, hon i Helsingfors.
”Vi sågs så ofta vi kunde men jobb och studier gjorde början seg. Nu efteråt inser vi att det var bra, vi fick känna längtan, lycka och åtrå, satsa på att försöka ses och njuta av tiden ihop och ändå ha frihet och egentid.”
Två år senare flyttade de ihop i Helsingfors. Kalles sjömansjobb gjorde att han var hemma fem veckor, borta fem veckor. Först när de flyttade ihop till Stockholm för att studera var de tillsammans mer eller mindre dygnet runt.
”Visst har vi haft problem. En stor del av dem helt 'vanliga': vem betalar mer och vem diskar mer. Vårt sätt att bekämpa oenigheter är främst att se på problemet som ett utomstående fenomen som vi behöver jobba ihop emot, inget som vi ska ta ut på varandra. Det är vi mot problemet, inte vi mot varandra.”
Fredrika och Kalle gjorde faktiskt slut sju år in i relationen, men insåg snart att det inte var det de ville. De gick i familjeterapi och fick syn på problemen som lett till uppbrottet.
”Vi väljer att lita på varandra, vi väljer att tro på relationen. Att våga är nog i övrigt det bästa tipset för
att få det att funka. Våga prata, våga lyssna på vad den andra faktiskt känner, våga hålla handen även när det känns svårt. Våga förändras, våga föreslå, våga vara öppen och anpassas”, skriver Fredrika.
Glömde mannens namn
Camilla Hemming i Kyrkslätt träffade sin nuvarande fästman Sami en vårkväll 2016 på en pub i Esbo.
Camilla var ute med en vän som plötsligt fick för sig att gå. Vännen sade till Sami att göra Camilla sällskap och att se till att hon hade en bra kväll.
Lite runda om fötterna frågade Camilla om Sami ville sova över hos henne.
”På morgonen vaknade han tidigt, tackade för nattplatsen och åkte i väg. Då insåg jag att jag inte kom ihåg vad han hette.”
Följande fredag, när Camilla var på kryssning till Estland, skickade Sami en vänförfrågan på Facebook. De chattade med varandra och stämde träff när Camilla gick i land.
”Efter detta sågs vi så gott som varje dag. Vi gick på promenader, ut på barer, var ute med hans båt ofta. Det liksom bara klickade från första början. Plötsligt insåg jag att vi blivit ett par.”
Camilla Hemming tror att den slumpartade tajmningen var avgörande för deras relation som nu resulterat i förlovning. Hon hade varit singel i ett och ett halvt år innan de strålade samman. De valde att flytta ihop först fem år efter första dejten, vilket gjorde att de noga kunde överväga beslutet.
”Någon vecka innan jag träffade min fästman hade jag bestämt att jag inte ’orkar’ leta efter någon kärlek utan vill njuta av singellivet. Men det tog slut snabbt och tur var väl det.”
Camilla tycker att en relation ska få innehålla dåliga dagar, så länge det goda väger tyngre än det dåliga.
”Jag har själv haft ganska höga förväntningar på hur ett förhållande ska vara. Men verkligheten är inte som filmer eller allt fint på sociala medier.”
”Vik av från missbruk”
Varken Hemming eller Johansson hittade sin nuvarande partner genom nätdejtning. Psykoterapeuten och prästen Maria Sundblom-Lindberg tror inte att sättet man träffas på inverkar särskilt mycket på hur relationen blir i längden.
– Det finns mycket viktigare variabler som personlighet, värderingar, prioriteringar och förmåga att leva nära en annan människa, säger hon och fortsätter:
– Är du blyg och osäker kanske nätdejting som inleds med längre chattar passar bättre än att småprata på krogen eller gymmet. Har du barn och varken kan eller vill springa på barer eller träningspass så är nätdejtning ett bra alternativ.
Hon ser temperament, värderingar, prioriteringar och förmåga att ge och ta emot kärlek som avgörande för att en relation håller i det långa loppet.
– Det finns några gemensamma nämnare som jag tycker att nöjda par ofta har och det är tillit, flexibilitet, förmågan att förlåta och humor. Människor som kan skratta åt sig själva och åt de knäppa livssituationer som man hela tiden hamnar i har lättare att gå vidare. Men allt kan inte skrattas bort och då är det verkligt viktigt att kunna trösta och bli tröstad.
Sundblom-Lindberg jobbar bland annat med par och familjer. Enligt henne är tid och engagemang de bästa sätten att hålla kärleken vid liv.
– När jag frågar hur mycket tid folk lägger på sina jobb är 10 timmar om dagen inte ovanligt. Barnen får kanske två timmar närvarande föräldrar per dag men parrelationen får högst 15 minuter. Ingen blir jätteframgångsrik på jobbet om man jobbar 15 minuter och ingen har en asbra relation om man ger den en kvart per dag. Enkel matematik.
Om Sundblom-Lindberg själv upplevde en ny relation nu skulle hon ge mer akt på hur den andra talar om familj, vänner och tidigare förhållanden.
– Missbruk, fysiskt våld, psykiskt våld och personlighetsstörningar varken kan eller ska botas med kärlek, så vik av från sådana relationer så snabbt det går. Det finns många som går in i en sådan relation med tanken om att man kan bota eller hela den andra med tillräckligt mycket kärlek. Men fast det står i Bibeln att kärleken övervinner allt, så stämmer det tyvärr inte alltid.
❞ Det finns några gemensamma nämnare som jag tycker att nöjda par ofta har och det är tillit, flexibilitet, förmågan att förlåta och humor. Människor som kan skratta åt sig själva och åt de knäppa livssituationer som man hela tiden hamnar i har lättare att gå vidare. Maria Sundblom-Lindberg psykoterapeut, präst och publicist