Inse att man faktiskt behöver finska i Finland
Det är ett stort problem att svenskspråkiga barn och unga inte lär sig finska tillräckligt bra och känner sig så osäkra på finska att de byter till engelska. Problematiken är inte ny, ändå överraskar det att den gäller även Ekenäs. Nu måste en ny växel sättas in – det är viktigt att kunna finska i Finland.
HBL (13.2) skriver om problemen att i Ekenäs hitta ungdomar som kan finska så bra att de kan jobba till exempel på kaféer och sommarrestauranger. Den erfarenheten har flera krögare och andra företagare i servicebranschen i Ekenäs. Det är förargligt för företagarna, men problemet är större än så.
När unga människor är så osäkra på sina kunskaper i finska att de hellre talar engelska med sina kunder är det verkligen en utmaning för dem personligen, men också för tvåspråkigheten i Finland. Om vi vill att vårt land ska vara tvåspråkigt förutsätter det att vi kan det andra inhemska.
Vi fäster ganska ofta uppmärksamhet vid att det brister i intresse och kunskaper för svenskan på finskt håll. Det är problematiskt om majoritetsbefolkningen inte uppfattar svenskan och därmed tvåspråkigheten som viktig. Men det är också problematiskt då minoriteten inte lär sig majoritetsspråket så bra att man kan kommunicera.
Dessvärre har det funnits tydliga tecken på utvecklingen redan en tid. Det är inte alls enbart de finska abiturienterna som väljer att skriva en medellång svenska i studentexamen, om de inte helt väljer bort svenskan. Det gäller också de svenskspråkiga abiturienternas val för finskan.
Allt fler väljer att skriva medellång kurs i finska i studente
xamen. Det politiska beslutet att det andra inhemska inte ska vara obligatoriskt i studentexamen har fått långtgående följder för Finlands tvåspråkighet. Därför är det beklagligt att den sittande regeringen, trots att frågan nämndes i regeringsprogrammet, inte återinförde obligatoriet.
Nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU) presente rade i mars i fjol en utvärdering av resultaten i A-finska i årskurs 9. Den visar att elevernas hemkommun har en avgörande betydelse för hur bra de kan finska. De elever som har en hemkommun där finskan är majoritetsspråk klarar sig klart bättre i finska än elever som bor på orter där svenskan är majoritetsspråk.
Det handlar alltså om hur mycket kontakt man har med finskan i sin vardag. Det är en förståelig och enkel förklaring. Men i kombination med att studentexamen inte motiverar till studier i det andra inhemska blir slutresultatet ödesdigert.
När NCU följde upp sin utvärdering från mars blev de överraskade. I september publicerades resultatet av en jämförelse med niornas kunskaper i förhållande till när de gick på sjätte klass. Mönstret är detsamma som i den andra undersökningen: svenskspråkiga elever i finskdominerade kommuner har utvecklat sin läsförståelse klart bättre än elever i svenskdominerade kommuner.
Det som överraskade var att det verkar som att elevernas muntliga kunskaper i finska har försämrats mellan sexan och nian i de kommuner där svenskan är majoritetsspråk.
Unga som känner att de inte kan finska så bra blir hämmade och blyga och tröskeln för att tala finska blir väldigt hög. De behöver stöd för att jobba med självförtroendet.
Det andra problemet är att man tycks ha svårt att inse att man faktiskt behöver finska i Finland. Om den insikten kommer väldigt sent kan alternativet bli att söka sig till Sverige, Åland eller ett internationellt företag där finskan inte behövs. Det kan definieras som en klar begränsning i livet – även om man också kan se det positiva i att ta sig ut i världen.
För Finland som nation är det i alla fall ett klart problem. Trenden att svenskspråkiga väljer yrken och karriärer där finskan inte behövs försvagar svenskan och tvåspråkigheten i Finland. Det är ett lika stort problem som att finskspråkiga gärna lämnar svenskan åt sidan i skolan, i studentexamen och senare i livet.
NCU efterlyser bättre timfördelning och mer resurser för finskan i de svenska skolorna. Detsamma gäller finskan i de svenska skolorna. Från 2024 utökas timantalet, som indirekt drabbades när undervisningen i svenska tidigarelades med ett år. Beslutsfattarna måste också förstå att finskan kan vara lika svår för elever i en helt svensk omgivning som svenska för finska elever.
Om vi vill bevara tvåspråkigheten måste alltså något göras. HBL:s chefredaktör Erja Yläjärvi skrev i somras att det är dags att SFP för kampanj också för den obligatoriska studentfinskan.