Naturen blir valtema – men kan väljarna avslöja bluffmakarna?
Riksdagsvalet kan bli ett klimat- och miljöval. Men det förutsätter att en gigantisk helhet klyvs i mindre bitar, och att väljarna kan luska ut vem som menar allvar och vem som bluffar.
Varje barn förstår att människan är beroende av miljön, att vi förstör för vår framtid om vi överexploaterar eller förorenar naturen. Insikten är självklar, men ändå har vi byggt vår välfärd genom att blunda för den.
En direkt följd av detta är klimatkrisen.
Riksdagsvalet 2019 blev ett klimatval, och regeringen har gjort mer klimatpolitik än tidigare regeringar. Det är lätt att glömma då valperioden har präglats av pandemi, krig och energikris.
Klimatkrisen har inte försvunnit någonstans, tvärtom. Samtidigt har den andra stora miljökrisen – utarmningen av biologisk mångfald – fått mer genomslag både globalt och här hemma.
Blir riksdagsvalet 2023 ett klimatoch miljöval? Knappast, bedömde jag för bara en vecka sedan då statsskulden såg ut att prägla agendan. Pengar får synlighet. Men när ekonomin kopplas in kan också klimat och natur platsa i valrörelsen.
Den senaste veckan har det vällt in rapporter som säger samma sak: Välfärd som bygger på ekonomisk tillväxt, som i sin tur bygger på överexploatering av naturresurser, är ohållbar. För att bevara välfärden behövs ett systemskifte. Ekonomin måste stå på en hållbar bas.
Det här är inget nytt. Miljörörelsens och ekologernas bubbla har sagt det länge, men för åtta år sedan hade temat aldrig platsat i en valdebatt. För fyra år sedan erkände flera partier, möjligen övertygade av Finlands Näringsliv EK, behovet av klimatåtgärder, men få ens lekte med tanken att justera ekonomin för naturens skull.
I dag är det ett valtema.
Det stavas grön omställning och betyder övergång till ett hållbart samhälle och en hållbar livsstil. Det är ingen mirakelsalva att smörja på en öm punkt utan något som ska tas invärtes och genomsyra hela samhällskroppen.
Varning för kollaps
I dag går grön omställning att debattera brett för att ekonomipolitiska tungviktare har anslutit till miljöbubblan. De talar ekonomers språk och säger att vi vinner på att hejda klimat- och naturkriserna, och att ekonomin och samhället kommer att kollapsa om vi inte gör det.
Den tesen fick internationellt genomslag 2021 när Cambridgeekonomen Partha Dasgupta i rapporten Economics of Biodiversity förklarade hur naturen och ekonomin påverkar varandra. Han säger att vi behöver andra mätare än bnp för att redovisa samhällets framgång, att vi måste behandla naturen som ett värdefullt kapital och att vi måste ändra vår inställning till vad vi uppfattar som framgång.
Förra veckan publicerades Finlands nationella Dasguptarapport. Den betonar att alla ekonomiska sektorer har en inverkan på förlusten av biologisk mångfald men också möjligheter att hejda den. Den ger nästa regering 20 tips för att beakta naturkapitalet vid sidan av ekonomiskt och socialt kapital.
FN:s naturpanel har sagt att samhället måste gestalta naturen som mer än en resurs att nyttja, och att ekonomin måste hållas inom gränserna för naturens bärkraft. I Finlands naturpanels färska rapport säger ordförande Janne Kotiaho att miljö och klimat borde få företräde i lagstiftningen, ungefär som omsorgen för mänskliga rättigheter genomsyrar hela samhället.
Och så kom jubileumsfonden Sitra med ett dokument där flera ekonomipolitiska profiler skriver att vi måste anpassa ekonomin till naturens bärkraft. De tangerar faktum att ingen äger atmosfären eller
haven, och att det därför är ”gratis” att förstöra dem. Ekonomerna säger att så kallade externa effekter måste få en prislapp, att naturförstörelse måste kosta.
Katainen i ny tappning
Jyrki Katainen var aldrig en miljöprofil som statsminister och finansminister. Under hans ledarskap var budet snarare att ekonomin måste vara stark för att vi ska ha råd med naturskydd. Nu är det annat ljud i skällan.
Katainen hävdar i egenskap av överombudsman för Sitra att marknadsekonomin måste tjäna en starkare natur, och att även privat kapital måste till för att hejda utarmningen. Han hänvisar till Dasgupta och vidhåller att vi har blivit rikare genom att kontinuerligt äta av vårt gemensamma naturkapital.
”Så kan vi inte fortsätta”, skriver Katainen.
I samma PM hävdar Olli Rehn vid Finlands Bank att priset blir enormt om vi inte bromsar naturförlusterna. Han föreslår, likaså med hänvisning till Dasgupta, miljöskatter för verksamhet som utarmar naturen.
Mikko Spolander, överdirektör vid Finansministeriet, skriver att naturkapitalet sinar på grund av vår överkonsumtion, och att det får följder för de offentliga finanserna och äventyrar framtida välfärd: ”Problemet är att naturens mångfald inte har ett pris, vilket syns i form av ohållbara ekonomiska val”.
Hopp och huvudbry
Frågan är existentiell och kolossal, men när jag läste Katainen, Rehn och Spolander tänkte jag att den paradoxalt nog troligen är för stor för att platsa i riksdagsvalsdebatter. Det var innan Helsingin Sanomat, Sitra, EK och WWF i onsdags ordnade en valdebatt på temat natur, klimat och ekonomi.
Debatten ingav både hopp och huvudbry. Riksdagsvalet 2023 kan också bli ett klimat- och miljöval, men temat har sina begränsningar.
När partiledarna fick frågan om det är ekonomiskt lönsamt att hejda miljökriser viftade alla med jalappen. Samstämmigheten slutade där, och det är ju kanske bättre om väljarna kan jämföra hur olika partier tänker tackla kriserna.
HS-debatten om natur och ekonomi maldes ner till många minidebatter om kolsänka, avverkningsvolymer, skogsbruksmetoder, naturskyddsarealer, vindkraft, vegetariskt, elbilar, miljötillstånd, väteekonomi, Östersjön och mycket mer. Minidebatterna avslöjade att delvis samma partiledare som säger att miljökriserna måste hejdas inte vill ändra på mycket. Och då är Dasguptas beställning alltså ett systemskifte.
Positivt är att flera partiledare är mer pålästa än för fyra år sedan, negativt att vissa ifrågasätter vetenskapen eller plockar körsbär.
Alla vill framstå som miljövänner, men detaljfrågorna avslöjar inställningen. Ska riksdagsvalet bli ett klimat- och miljöval måste också väljarna vara så pass pålästa att de kan genomskåda vem som bluffar.