Visst går det att skriva goda sagoparodier
Yvonne Hoffman och Christel Rönns tar sig an en klassisk bilderboksgenre, sagoparodin, i Den stora drakstriden. Maria Lassén-Seger imponeras över humor och finess.
BILDERBOK Yvonne Hoffman & Christel Rönns
Den stora drakstriden Opal 2022
Många finlandssvenska barnböcker ges idag ut parallellt på finlandssvenska och rikssvenska förlag samt i finsk översättning. En ovanligare variant är Yvonne Hoffman och Christel Rönns bilderbok Den stora drakstriden (2022) som i höst utkom enbart på svenska förlaget Opal.
Likafullt står upphovspersonerna stadigt med fötterna i den finländska barnboksmyllan. Yvonne Hoffman – som ifjol tilldelades Choraeus-priset för sin barnlitterära gärning – har sedan debuten på 1970-talet skrivit bland annat fantasy och historiska berättelser för unga läsare.
Christel Rönns är en av våra mest uppskattade illustratörer som arbetar brett över svensk-finska språk- och landsgränser, med bland annat ett Finlandia Junior-pris i bagaget för bilderboken Det vidunderliga ägget (2012).
Att dessa två nu ger ut en gemensam bok på Opal är en bra påminnelse om hur svåravgränsat det ”finlandssvenska” är med starka kontaktytor både till sverigesvenskt och finskspråkigt kulturliv.
Slut på prinsessor
Den stora drakstriden är Hoffmans och Rönns första bilderbokssamarbete, en godmodig sagoparodi som tidsenligt gör narr av den heroiska hjältesagan.
En lite dumglad riddare och hans betydligt smartare häst kommer till en stad där de förväntas rädda prinsessan från en hungrig drake. Draken kräver årligen ett prinsessoffer och staden ligger risigt till eftersom de ”nu har bara en prinsessa kvar”.
Hoffmann är en god berättare och ger texten ett passande ledigt tonfall som vore den muntligt berättad. Med små medel lyfts komiska poänger i texten som får gensvar i Rönns träffsäkert tecknade figurer och dråpliga minspel.
Lekfull finess
Sagoparodin är en underhållande långkörare inom barnlitteratur och -kultur. Dess potential ska ändå inte skrattas bort då den också utgör en, mer eller mindre, sofistikerad lek med berättandets former. För att bli rolig behövs finess i berättandet. Det har Hoffman och Rönns.
Vad blir det av ett äventyr om de medverkande strejkar? Prinsessan tycker det är fånigt gammalmodigt att bli räddad. Riddaren vill inte slåss och när han ska hissas upp på sin häst iförd full rustning tänker hästen uppgivet: ”Min rygg pallar inte för det där järnskrotet”. Återstår att se vad draken tycker.
Med sin godmodiga bilderbok visar Hoffman och Rönns att välberättad sagoparodi står sig.
Kul för den uppmärksamma bilderboksläsaren är också att försättsbladen fram och bak i boken bjuder på en visuell variant av sagans ”snipp-snapp-snut, nu är sagan slut”.