Prins Harry har lärt sig att gråta, men nu kräver försoningen mer än terapi

Prins Harrys omtalade memoarer är en rasande uppgörelse med de hänsynslösa brittiska tabloiderna. Men de är också en välskriven skildring av livet som kunglig.

Prins Harry är 12 år när han med ett ryck vaknar av att fadern, dåvarande prins Charles, står vid hans säng en tidig morgon på slottet Balmoral i Skottland. Pappa Charles, klädd i vit morgonrock, sätter sig vid sängkanten och ger sin yngste son dödsbudet. Den älskade mamman, prinsessan Diana, har omkommit efter en bilkrasch i Paris. Det är den 31 augusti 1997.

Efter detta är Harrys liv sig inte längre likt. För att slippa sörja intalar han sig att modern inte är död utan att hon har försvunnit av egen fri vilja men innerst inne vet han att det inte är så. Sorgen blir en inkapslad böld som får utlopp tio år senare när Harry, under ett besök i Paris, övertalar sin chaufför att köra ner i tunneln där den ödesdigra kraschen inträffade.

Prinsessan Diana är, också efter sin död, ständigt närvarande i sin yngste sons tankar och han är vuxen innan han får professionell hjälp för att bearbeta traumat och kan gråta ut. I ett förtroligt samtal med fadern många år efter Dianas död erkänner Charles att han inte gjorde tillräckligt för att hjälpa sin känslige son.

Prins Harrys storebror, prins William, är robustare och självsäkrare och har hela sitt liv haft förmånen att veta att han är tronföljaren eller Arvingen, som han kallas. Harrys smeknamn är Reserven.

Prins Harrys memoarer, Den andre (Albert Bonniers förlag), har uppmärksammats för vissa detaljer, bland dem uppgiften om hur många prinsen dödade under sina två år som soldat i Afghanistan.

En del har avfärdat memoarerna som en bortskämd ynglings klagovisa. Själv tycker jag att Den andre (spökskriven av J. R. Moehringer) är en välskriven och litterär berättelse om en ung mans famlande i försöken att hitta sin plats i livet och om våndan av att under uppväxten ständigt misstänka att han inte är tillräckligt intellektuell och duktig.

Harry har inte lika lätt för sig i skolan som prins William, han vantrivs på Eton och han är, till sin fars sorg, ointresserad av att läsa Shakespeare. När skolgången är över vill han inte studera på universitet men drömmer om en militär karriär. Detta uppmuntras av kung Charles som dock insisterar på ett sabbatsår först. ”Se världen gossen min! Upplev äventyr.”

Memoarerna är uppdelade i tre delar – den stormiga uppväxten, militärtjänstgöringen och åren i Afghanistan samt mötet med Meghan Markle, den himlastormande kärleken och uppbrottet från livet som kunglig höghet.

Ett allt överskuggande tema är de förhatliga tabloiderna. Den unge Harry är vild och påhittig och ett tacksamt objekt för tidningar som vill sälja lösnummer. Han är ständigt jagad, hans telefon avlyssnas olagligt, hans flickvänners hem belägras och någon förser pressen med uppgifter om var han håller hus och vart han är på väg. Otäckast är skildringen av den allians som finns mellan hovet och tabloiderna. Någon måste offras för att någon annan ska kunna favoriseras.

Kung Charles är angelägen om att drottning Camilla, efter att ha varit förföljd i decennier, ska få positiv synlighet och prins William är lika ivrig att hans hustru, prinsessan Catherine ska få glänsa. När Meghan Markle gör entré går tabloiderna från avgudan till avsky och prins Harry är maktlös. Referaten av de ondskefulla artiklar som skrivits om Meghan är fruktansvärd läsning och det är lätt att sympatisera med Harry och den vanmakt han känner. Att hans egen familj inte står upp för Meghan förefaller otroligt.

Bland dem som bjudits på lunch av drottning Camilla finns Jeremy Clarkson, kolumnist i The Sun och författare till en avskyvärd text om hertiginnan Meghan. I en kolumn i höstas skrev Clarkson att han drömde om att se Meghan paradera naken i alla brittiska städer medan invånarna skanderade Skäms! och kastade exkrementer på henne. Läsarna blev så arga att Clarkson tvingades be om ursäkt. Buckingham Palace kommenterade inte texten.

Konkurrensen mellan bröderna är ett inflammerat sår.

Prinsarna William och Harry växer upp tillsammans och är länge oskiljaktiga. De slåss dagligen men utvecklar en nära relation. Men som äldre blir de rivaler. William, som är utbildad stridspilot, får inte åka ut i krig eftersom tronarvingens liv inte kan riskeras. Avundsjukt följer han med sin lillebrors insatser i kriget i Afghanistan. Och Harry drömmer länge om familj och barn. Att vara farbror är en klen tröst.

Förhållandet med Meghan komplicerar brödernas relation – hon är för amerikansk och för informell för prins William och prinsessan Catherine.

I dag är relationen mellan Harry och Meghan på ena sidan Atlanten och Charles, Camilla, William och Catherine på andra sidan oceanen bräcklig. Charles och William är sannolikt rasande över memoarerna medan Harry drömmer om en försoning. I väntan på det finns åtminstone minnena av lyckliga familjemiddagar och av Charles lekandes med sina två söner kvar.

Men enligt färska uppgifter är Harry och Meghan inbjudna till kröningen av kung Charles III i maj vilket tyder på att Harry inte har förlorat sin far och sin bror för evigt.