Eutanasi ska bottna i individens självbestämmande över sitt liv

Med anledning av den pågående diskussionen om eutanasi och palliativ vård vill jag uttrycka uppskattning över Stefan Wallins inlägg i HBL (19.2).

Vi tycks vara överens om patientens oinskränkliga rättigheter, men det tycks råda ovilja att respektera dem fullt ut. Vilka ”uppgifter” har de olika parterna? Patienten har att, inom lagliga, sociala och moraliska gränser, leva sitt liv så som hen önskar. Läkare/vården har att, enligt vetenskap och beprövade erfarenheter och metoder, erbjuda tillgänglig vård. Politiker har att bestämma lagar och ramar och att tilldela medel för vården att verka inom dessa.

Där som läkaren sätter sig över patientens önskemål på grund av att hen inte anser önskemålet rimligt är hen ute i fel ärende. Läkarens uppgift är att (utförligt) informera patienten om tillgängliga alternativ, med såväl för- som nackdelar, utan att låta sina preferenser påverka och sedan hjälpa patienten att förverkliga önskemålet. I det ingår att inse att döden är en oundviklig del och följd av livet. Död betyder inte att läkaren har misslyckats.

Politikern har att fatta (ofta svåra) beslut. Hen måste våga sätta ramar, bestämma prioriteringar och bestämma sig för hur mycket det får kosta. Vi bör alla inse att det aldrig kommer att finnas medel nog för att alla skall få all (möjlig) vård. Är det ens önskvärt eller värdigt att alltid vårda allt?

Beslutet om att tillåta eutanasi skall inte bottna i ekonomiska hänsyn, inte privata och inte samhällsekonomiska, inte heller i ideologiska eller religiösa hänsyn, utan i respekten för individens självbestämmande över sitt liv, sina vårdval och över sin död (sättet att få avsluta sitt liv).

David Blaugrund pensionerad sjukskötare, Helsingfors