Rättspsykolog: ”Mycket osannolikt att dessa barn skulle ha utnyttjats sexuellt”
– Domen mot Anneli Auer stod på en mycket skrangligt grund från början och nu drogs mattan helt undan. Det är bra att fallet äntligen tas upp på nytt. Så säger rättspsykologen Tom Pakkanen, som hade en viss insyn i förundersökningen inför rättegången där Anneli Auer dömdes för sexualbrott mot sina egna barn.
Anneli Auer är unikt i Finlands rättshistoria. Om fredagens avslöjande i Helsingin Sanomat stämmer, att hennes barn aldrig blev utsatta för sexuella övergrepp, så är Anneli Auer oskyldig till de grova brott som hon har dömts för, inte bara en utan två gånger.
När rättspsykologen Tom Pakkanen, som har en doktorsavhandling i brottslänkning från Åbo Akademi, i fredags fick höra att Anneli Auers barn har dragit tillbaka sitt vittnesmål mot mamman var hans första tanke: Äntligen!
– Det har varit ganska klart från början att det är mycket osannolikt att dessa barn har blivit utsatta för sexualbrott. Vasa hovrätt sade i sin mycket utförliga redogörelse att barnen inte är tillförlitliga som vittnen, de är alldeles för påverkade av bland annat den medierumba som har snurrat omkring deras familj sedan de var små. Ändå byggde Åbo hovrätt nästan hela domen på just barnens uttalanden. Det är bra att fallet nu tas upp till ny behandling, för här finns många saker som vi måste ta lärdom av, säger Tom Pakkanen till HBL.
”Uppfyller alla typexempel på falska misstankar”
Stora delar av rättegången mot Anneli Auer och hennes dåvarande pojkvän hölls bakom stängda dörrar och bevismaterialet hemligstämplades för att skydda de minderåriga barnen. Nu, tio år senare, har de tre barnen som var offer i fallet blivit myndiga och tagit kontakt med mammans advokat för att berätta att de inte längre står bakom sina vittnesmål.
Tom Pakkanen hade då, år 2013, insyn i en del av bakgrundsmaterialet i fallet och han är övertygad om att barnen den här gången talar sanning.
– Någon 100-procentig sanning kommer vi knappast någonsin att få i det här fallet. Men om man alls tittar på statistik för hur sexualbrott mot barn sker så är det inte under liknande förhållanden. Fallet uppfyller alla typexempel på falska misstankar. Hela fallet Anneli Auer används redan nu i undervisningen i rättspsykologi som exempel på när allt går helt fel, säger Tom Pakkanen.
Han är ändå mycket försiktig med att peka ut fosterföräldrarna som boven i dramat.
– När det uppstår misstankar om att barn har blivit utsatta för grova brott väcker det alltid starka känslor. Människor i barnens närhet vill gå till botten med vad som har hänt. Jag tror att det har funnits en genuin oro för barnen och en vilja att hjälpa dem, och i sin iver att skipa rättvisa har oroliga vuxna upprepat sina frågor till barnen tills de har givit sådana svar som har motsvarat de vuxnas förväntningar, förklarar Tom Pakkanen.
Mänskliga misstag i fungerande system
Även om fallet Auer är ett riktigt lågvattenmärke inom finländsk rättshistoria är Tom Pakkanen inte orolig för Finlands framtid som rättsstat.
– Vi har överlag ett välfungerande rättsväsen i Finland, och speciFallet ellt om där brottsmisstankar riktas mot barn har metoderna utvecklats i en bra riktning under de senaste årtiondena. Vi har stor expertis inom området. Även om det här fallet utgör ett undantag är rättssystemet i Finland i topp internationellt sett. Vi måste bara inse att det är människor som tar ställning i alla fall, och människor kan ibland göra fatala misstag.
Hur ska människan Anneli Auer, om det visar sig att hon en andra gång har blivit oskyldigt dömd, kunna gå vidare i livet och få upprättelse? Hur ska hon kunna lita på rättsstaten Finland?
– Det är en bra fråga. Jag vet inte. Hon är redan stämplad för livet. Visst kan hon få en monetär ersättning, men vilken summa är lagom stor för att ersätta förlusten av fyra barn? Hon har förlorat sina barns uppväxt och ungdomsår. Sådant kan inte ersättas med pengar.
– Nu är det viktigt att rättsväsendet synar fallet öppet och ärligt, att vi erkänner var och hur det gick fel. Rättsväsendet måste lära sig av detta gigantiska misstag och arbeta för att minimera liknande mänskliga misstag i framtiden. Det värsta som kunde hända för vårt rättssystem är att fallet sopades under mattan och domstolsbeslutet skulle leva vidare, säger Tom Pakkanen.