Riksdagspartier behandlas ojämlikt

Riksdagspartierna i Finland är inte så många att det utgör ett stort problem att arrangera valdebatter med alla närvarande. Ändå blir det allt sällsyntare, oftast är det bara de fem–sex största partierna som ges plats. Vi ser en odemokratisk utveckling.

Riksdagsvalet närmar sig med stormsteg och valtemperaturen stiger. Det är mindre än fem veckor till valdagen och aktiviteten är påtaglig då man ser hur livligt det debatteras kring olika frågor i alla slags forum. Dessvärre arrangeras allt fler debatter där bara en del av partierna får delta.

Under en tid salufördes riksdagsval som statsministerval. Då riktades allt ljus på de största partierna och deras ordförande. Det är klart att resultatet i ett riksdagsval har enorm betydelse för vilket parti som leder följande regering och vem som blir nästa statsminister. Men om det tillåts bli huvudtema i själva valet skalas betydelsen ner från vad hela valet egentligen innebär till personifiering och koncentration kring bara några få partier.

Det innebar också att alla andra än de tre stora partierna på sätt och vis uteslöts rent konkret från vissa valdebatter.

Lyckligtvis är fokus nu igen riktat mer mot valet som helhet, även om det också den här gången snackas en hel del om det är Petteri Orpo, Sanna Marin eller kanske rentav Riikka Purra som ska bli vår nästa statsminister. Men det innebär inte att valdebatterna nu skulle omfatta alla partier.

Det arrangeras allt fler valdebatter och det är ju bra, men det har samtidigt lett till att oerhört få av alla debatter har deltagare från alla riksdagspartier. Det är en frustrerande utveckling för de mindre partierna som är de som oftast inte alls bjuds in.

Den här veckan inleddes med en valdebatt om Östersjön. Den arrangerades på måndagen av Helsingfors stad i samarbete med John Nurminens stiftelse. Debatten koncentrerades till hur Östersjön kunde räddas under nästa valperiod, men arrangörerna ville endast höra hur de fem största partierna tänker sig göra det.

Det är inte bara de egna som tar del av intresse- och andra organisationers smala debatter, många av dem refereras också i de stora medierna. Det skapas nyheter, men då alla inte ens får en chans att delta blir också referaten politiskt begränsade.

Det är klart att det är frustrerande för de mindre partierna då de så ofta inte får en chans att delta i debatterna, få sina röster hörda och synpunkter saluförda. Då samma fyra eller fem största partier dessutom deltar i debatt efter debatt blir det ofta väldigt förutsägbart vad som sägs och vad som aldrig kommer upp.

Varje debattarrangör har givetvis suverän rätt att bestämma vilka partier som får delta. Men ur demokratisk synvinkel blir det inte bra om endast en del av partierna och ofta dessutom just de samma, får delta. Diskussionen får då inte den bredd som den borde ha för att fungera som representativ för hela partifältet.

Debatter utan Kristdemokraterna kan innebära att viktiga värdesynpunkter från en mer kristen syn inte hörs, då SFP lyser med sin frånvaro lämnas kanske liberala och vissa språkliga aspekter medvetet helt bort, medan ideologiska vänsteråsikter inte läggs fram om VF är frånvarande.

Någon gång kan ett partis frånvaro från en valdebatt givetvis också handla om att partiet ifråga inte levererar deltagare. Det är ändå mycket sällsynt och sällan orsak till att ett parti inte är representerat.

Ibland förklarar arrangörer att de inte accepterar andra än partiordförande och om något partis ledare inte kan delta just vid den tidpunkten lämnas partiet utanför. Det är en märklig princip. Vissa förhinder går bara inte att åtgärda och då borde också en ersättare kunna accepteras av en debattarrangör.

Om det anses att en debatt kan innehålla fem–sex deltagare, men att nio blir ohanterbart borde man kanske se över upplägget. Ofta kan till exempel antalet diskussionsämnen begränsas för att ge utrymme för en tillräckligt djup och bred diskussion utan att det blir spretigt trots att debattdeltagarna är närmare tio.

Debattdisciplin vinner också alla på. Det kan talas i mun på varandra och skrikas också med bara två eller tre debattdeltagare, så det fungerar inte som en ursäkt för att bara inbjuda ett begränsat antal av partierna till en debatt.

I de stora tv-debatterna med Yle och MTV3 som arrangörer är som regel alla riksdagspartier representerade. Ibland ordnas ett “uppsamlingsheat” där de partier som ställer upp kandidater men inte är representerade i riksdagen får delta. Också det är viktigt ur en demokratisk synvinkel. Även de som inte från tidigare sitter i riksdagen måste åtminstone i public service ges en chans att synas och höras och försöka övertyga väljarna om att man är ett seriöst politiskt alternativ.