Färre än befarat sitter fast med dyra elavtal
Energiindustrin räknar med att omkring 57 000 finländare sitter fast med dyra tidsbundna elavtal. Statens ekonomiska forskningscentral beräknade i januari att antalet var dubbelt så många.
Energiindustrin och Statens ekonomiska forskningscentral, VATT, publicerar vitt skilda beräkningar av hur många finländare som sitter fast med dyra, tidsbundna elavtal. Som dyrt räknar båda två avtal där elen kostar över 30 cent per kilowattimme.
Enligt VATT:s beräkningar är de dyra elavtalen med ett medelpris på över 30 cent omkring 125 000. Statens stöd till hushåll med höga elkostnader skulle med den mängden uppgå till omkring 680 miljoner euro.
Energiindustrin räknar för sin del med 57 000 dyra avtal, men ger ingen beräkning av hur stort det statliga stödet skulle vara med det antalet.
– Skillnaden beror på att vi har olika sätt att räkna, säger direktör Pekka Salomaa på Energiindustrin.
Intresseorganisationen har bett elbolagen redogöra för vilka slags avtal de har med sina kunder och har räknat ut siffrorna på basen av de svar som inkommit. Svaren representerar fyra femtedelar av de finska elförsäljarna.
Enligt Energiindustrins utredning har omkring hälften av de finska hushållen just nu avtal som gäller tills vidare. Till de avtal som gäller tills vidare räknas också avtal där kunden köper el till börspris.
– Vi har inga exakta uppgifter om hur många hushåll som nu använder el prissatt på börsen, men beräknar att andelen stigit från 10 procent för ett drygt år sedan till ungefär 15 procent i fjol, säger Salomaa.
Dyrast har det i vinter blivit med tills vidare gällande avtal där elförsäljaren i flera omgångar höjt priset.
Den andra hälften av finländarna har tidsbundna avtal. Nästan 80 procent av de avtalen har enligt utredningen ett pris per kilowatttimme på mindre än 20 cent. Salomaa konstaterar att det givetvis kan kännas dyrt jämfört med de priser som gällde för ett par år sedan.
Vd Jukka Leskelä påpekar att det bland de tidsbundna avtalen fortfarande finns billiga avtal som slutits innan priserna började gå upp under sensommaren och hösten i fjol.
Nu är prisnivån på väg nedåt igen också på tidsbundna avtal. Prisjämförelser på nätet ger priser på mellan 10 och 15 cent per kilowattimme. Sedan slutet av fjolåret erbjuder en del bolag också kortare avtal på till exempel sex månader. Det typiska är ändå tvååriga avtal.
Som försäkringsbedrägeri
Jukka Leskelä påpekar att många elbolag också köpt in den el de säljer till hushållen till höga priser. Han säger sig vara bekymrad över att det till och med från politikerhåll finns de som uppmanar hushåll att försöka komma ur ingångna avtal med otillbörliga metoder.
– Att försöka slingra sig ur ett avtal utan att det finns grund för att säga upp det är jämförbart med till exempel ett försäkringsbedrägeri, säger Leskelä.
Han tror att elbolagen kan komma att pröva den typen av ärenden i domstol om det ser ut att bli vanligt med kunder som säger upp avtal utan att ha laga grund för det.
Enligt Energiindustrins beräkningar har färre än trott hittills sökt om det elstöd regeringen beslöt om i höstas. Inte heller den lättnad i beskattningen som är möjlig har blivit speciellt allmän.
– Det troliga är att folk ansöker om stöd eller drar av elkostnader i beskattningen när det står klart hur stor räkningen till syvende och sist blir, säger Leskelä.
På Energiindustrin vill ingen ta ställning till hur väl regeringens olika stödformer fungerar. Men om stöden ska finnas kvar nästa år kan det vara bra att noggrannare undersöka hur de ska riktas för att de som är i störst behov av dem verkligen blir de verkliga mottagarna, påpekar Salomaa.
– Det är svårt att avgöra vem eller vilka som i och med de nuvarande stödsystemen eventuellt blivit orättvist behandlade. Den som tvingades sluta ett nytt elavtal i höstas hade bara dåliga alternativ att välja mellan, säger Leskelä.
❞ Att försöka slingra sig ur ett avtal utan att det finns grund för att säga upp det är jämförbart med till exempel ett försäkringsbedrägeri. Jukka Leskelä vd för Energiindustrin