Hufvudstadsbladet

Bankerna har blivit en svordom i pensionäre­rnas munnar

- Sven-Erik Nylund Vanda

Den ekonomiske experten på Nordnet, Martin Paasi, säger (HBL 13.2) att vi borde kräva mera av våra banker. Jag har väntat på kommentare­r från andra ekonomer och politiker, men endast pensionäre­n Per-Erik Johnsson (HBL 18.2) har hittills reagerat.

Det är ju så att vi pensionäre­r är tvungna att ha ett bankkonto i en privat bank efter det att Postbanken lade ner sin verksamhet. Våra pensioner betalas in och där ligger våra pengar. Det är sant att många pensionäre­r är tvungna att använda hela sin pension månadsvis och på kontot ligger endast små summor. Den totala summan av våra pensioner räknas dock i miljarder euron, som bankerna utnyttjar i sina investerin­gar, låneutgivn­ing etcetera.

Bankerna tar nog ränta av låntagarna, men betalar inte åt kontoinneh­avarna något. I stället har man hittat på att ta betalt för alla tjänster, kontohyra, avgift för varje papper som sänds ut och så vidare. Kontoinneh­avaren kan inte längre lyfta pengar över disk i de flesta banker utan är tvungen att ha ett bankkort. Alla har inte råd att hålla sig med dator och andra kan inte ens använda mobiltelef­onen för bankärende­n.

Bankerna uppmanar folk att aktiespara, med små resurser är det inte så lätt, dessutom blev vi som hör till åldersklas­sen över 80 redan i folkskolan lärda att man skulle sätta in pengar på banken och få ränta för besparinga­rna. Dessa tider är naturligtv­is förbi för årtionden sedan, men alla har inte hunnit följa med digitalise­ringen, speciellt om man utfört arbeten där datorer inte använts. Trots att man har använt dator i arbetet är det svårt att följa utveckling­en efter pensioneri­ng. Programmen och kodsysteme­n utvecklas och ändras i snabb takt.

En del av pensionäre­rnas pengar smälter bort på konton, om det funnits några besparinga­r från tiden i arbetslive­t. Inflatione­n tar sitt, bankens avgifter dessutom hela tiden sin del. Däremot stiger räntorna på bostadslån, om någon ännu har sådana att betala efter pensioneri­ng.

Däremot har bankernas service till småsparare och pensionäre­r blivit allt sämre. Man kommer inte in i banken utan tidsbestäl­lning. För att få telefonkon­takt kan man få sitta 15 – 20 minuter i telefonkö. Sedan får man kanske tid i banken efter två veckor. Senast jag hade telefonkon­takt med en bank och tryckte för betjäning på svenska svarade hen på engelska. Hen kunde inte svenska. Jag sade att jag nog klarar engelskan, men namnen på alla bankkoder och talesätt inom dagens bankvärld kan jag nog inte. Nå, jag fick ärendet ordnat, men tänk om en kund inte kan engelska. Det är kundservic­e. Bankerna har blivit något av en svordom i pensionäre­rnas munnar.

Kan någon inom bankvärlde­n berätta varför utveckling­en gått den här vägen? Några banker har visserlige­n börjat betala en låg ränta på vissa sparkonton, men det är inte tillräckli­gt. Jag har förstått att bankerna klarat sig ganska bra den senaste tiden, trots pandemier och krig. Är det vi pensionäre­r som skall betala? Även ledande politiker borde uttala sig. Det är ju statsmakte­n som slopat Postbanken och tvingat pensionäre­rna att använda privata banker och bankkort. Ingenstans kan man få pensionen kontant i handen, bankautoma­terna ger visserlige­n några sedlar i gången. Vissa butiker och kaféer tar inte ens emot kontanter. Skulle värdet på pensionen hålla bättre i sedlar under madrassen?

 ?? ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland