Låt dagisbarn suga i sig språk

Sofia Holmlund skriver om daghem i Norge (HBL 7.3) i en artikel där finlandssvenska studenter jämförde norska daghem med de finska. Det är personalbrist på daghem också i Norge, men där leker barnen mera än i finska daghem, konstaterar studenterna. Det konstateras också hur mycket daghemsbiträdena skulle behövas i daghem. Nu finns det knappast sådana och anställningskraven för dagvårdspersonalen är mycket höga. Det kan vara en orsak till personalbristen.

Biträdande borgmästare Nazima Razmyars förslag att utbilda och språkutbilda barnskötare i Spanien ses inte som ett bra förslag ut språklig synpunkt. Att barnen hör bra svenska är mycket viktigt. Det tycker jag också, men är inte flere händer som sköter barn bättre än nuvarande situation? När vi vet hur snabbt barn lär sig olika språk skulle de snabbt lära sig ord och uttryck också på spanska, utan att det är bort från svenskan.

Varför ser vi så ofta olika förslag som uteslutande varandra? I språkliga sammanhang, när barnen är små, är det tvärtom en rikedom och en tid då de sugar i sig allt omkring sig. Barnskötare är ju med barnen närmast i olika praktiska sammanhang, när barnen är på väg ut eller in, när det sovtid, när alla äter, medan de högt utbildade lärarna inom småbarnspedagogiken sköter den pedagogiska sidan, med utmärkt svenska.

Barnen gör inte likadana skillnader som vuxna, om vi inte lär dem det. Jag tycker att det faktum att barnen hör olika språk i vanliga situationer berikar deras värld och uppfostrar till tolerans.

Vad beträffar den fria lekens andel under en daghemdag har Montessoripedagogiken en annan syn, som erkänner dess betydelse samtidigt som den förstår att unga barn suger i sig också bokstäver och siffror som svampar från mycket ung ålder. De utesluter inte varandra heller.