Dansjubileum i kristallkronors sken
Under flera decennier har ensemblearbetet varit en röd tråd i Helsinki Dance Company, och man har lyckats anställa exceptionella och mångsidiga dansare, konstnärliga ledare och gästkoreografer. Också i Anton Lachkys jubileumsföreställning lyser det gedign
Koreografi: Anton Lachky, scenografi: William Iles, kostymdesign: Maria Rosenqvist, ljuddesign: Jaakko Virmavirta, notch-design: Toni Haaranen. Dans: Krista-Juulia Arppo, Lewis Cooke, Jyrki Kasper, Elina Lindfors, Aksinja Lommi, Misa Lommi, Pekka Louhio, Heidi Naakka, Mikko Paloniemi, Justus Pienmunne och Ioulia Zacharaki. Helsingfors stadsteater 8.3.
Den grandiosa inramningen av Helsingfors stadsteaters stora scen med pråliga kristallkronor och hängande draperier indikerar fest. Det gör också det elva dansare starka gardet på scenen i glamoröst glittrande festblåsor och kostymer. Och visst finns det anledning till fest när stadsteaterns dansgrupp Helsinki Dance Company firar femtio år. Centraleuropeiska Anton Lachky har bjudits in som gästkoreograf för att skapa jubileumsföreställningen Special night, en på många sätt träffande verktitel.
En upplyftande känsla av hype, wow-effekt och feelgood går, i överraskande vändningar, som en röd tråd genom förställningen. Till slut lyfts hela läktaren upp i stående ovationer.
Föreställningen följer en impulsivt ombytlig logik och baserar sig i hög grad på dansarnas lika elastiska som gediget drillade uttryck. Det drömlikt surrealistiska och fantastiska inbjuder till ohejdad inlevelse och avläsning av denna “lek på allvar”, som förlitar sig på det breda spektrum dans, rörelse och fysisk framställning i sig kan förmedla.
Surrealistiska effekter
Föreställningen är ett helhetskonstverk där William Iles pråliga men funktionella scenografi, Maria Rosenqvists festliga kostymering och Toni Haaranens notch-design, som tar fram det surrealistiska och fantastiska i videografik, tillsammans med Lachkys koreografi bildar en foglös helhet. Till intrycket bidrar också musiken som täcker ett brett spektrum från japansk trummusik och samtida musik till klassisk musik, i ett urval som träfspeciell far stämningarna i de olika scenerna.
Den inledande scenen, där Elina Lindfors står på huvudet vid rampen och långsamt vecklar ut benen i en akrobatisk scen, tar genast fasta på det surrealistiska och gåtfulla. Den följs fint upp av den surrealistiska effekten i en gruppscen nära slutet, i vilken fyra dansare liggande på rygg i en cirkel låter benen spela likt en bläckfisk eller korall.
Scenen där dansarna från ett poserande led enskilt eller i små grupper faller ut för att utföra blixtsnabba och akrobatiska rörelser med hänförande kontroll och fingerspetskänsla, får mig att känna igen den estetik Anton Lachky uppvisade i sitt tidigare beställningsverk för ensemblen Softandhard år 2008. I den är Aksinja och Misa Lommi, Elina Lindfors samt Lewis
Cooke och Ioulia Zacharaki, som bägge tidigare arbetat med Lachky, speciellt på kornet.
Scenerna ger intryck av att följa sin egen logik och utvecklas just så länge varje enskild idé bär. I dem får hela den färgstarka ensemblen sätta sin prägel på framställningen, såväl enskilt som i grupp. Det som än en gång imponerar är gediget ensemblearbete av en grupp uttrycksfulla dansare, som utmanats av och fint jobbat samman med en väl vald gästande koreograf. Rörelsematerialet är skapat tillsammans med dansarna.
Ensemblearbetet en röd tråd
Om man tänker på Helsinki Dance Companys femtioåriga historia är det kanske just det långvariga ensemblearbetet som ett särskiljande drag som skapar en alldeles kvalitet. Detta påtalas i Heidi Naakkas artikel som kan läsas i programbladet och på nätet.
Karaktäriserande är också att man under flera decennier lyckats anställa exceptionella och mångsidiga dansare samt givetvis konstnärliga ledare och gästande koreografer med samma kvaliteter.
En vändpunkt när det gäller ryktbarhet och profil var anställningen av Jorma Uotinen år 1982. Sedan dess har ensemblen i flera repriser varit ett flaggskepp för hela konstarten, både internationellt och på hemmaplan. Rätt träffande går något av Uotinens poetiskt visuella scenvärld i kombination med uttrycksfull dans uppdaterade igen i Special night.