Édouard Louis till Helsinki Lit
Helsinki Lit lanserar ett spännande och stjärnspäckat program för litteraturfestivalen på Bio Rex i maj. Ylva Perera frågar sig ändå varför poesin lyser med sin frånvaro – det säger något om översättningsläget i vårt land.
Utöver redan utannonserade nobelpristagaren Annie Ernaux kommer hennes självtitulerade lärjunge Édouard Louis att gästa litteraturfestivalen Helsinki Lit i maj. Liksom Ernaux har Louis gjort sig känd som skoningslös skildrare av det franska klassamhället. Hans genombrott kom med Göra sig kvitt Eddy Bellegueule (2014), och hans senaste bok heter Att förändras: en metod (2021). Louis kommer att samtala med den finska författaren Pajtim Statovci.
Hela programmet till festivalen släpptes på torsdagsmorgonen, och innehåller också den nordamerikanska författaren Torrey Peters, vars roman Detransisiton, baby (2021) – ”en lika rolig som sorglig rom-com om moderskap och trassliga relationer” – gjorde henne till den första transkvinnan att nomineras till Women’s Prize for fiction.
Dessutom kommer den schweizisk-koreanska författaren Elisa
Shua Dusapin, den brittiska författaren Tessa Hadley och den isländska författaren Frída Ísberg att medverka – samt de svenska journalisterna Diamant Salihu (uppmärksammad för sin bok om gängvåldets i Stockholms förorter, Tills alla dör, 2021) och Patrik Svensson
(Augustprisad för Ålevangeliet,
2019, nu aktuell med Den lodande människan).
Festivalen meddelade nu också vem de internationella gästerna ska samtala med – bland annat kommer nuvarande undervisningsminister Li Andersson att samtala med serietecknaren Liv Strömqvist och författaren Koko Hubara att samtala med författaren Jamaica Kincaid.
Barnlitteratur och poesi saknas
Som litteraturredaktör kan jag konstatera att programmet i år håller ovanligt hög klass på så vis att gästerna är både angelägna och spännande – att ha både faktiska nobelprisvinnare och mångåriga nobelpristippade på listan är inte dåligt. Allt bäddar för givande dagar i maj.
Lite tråkigt är det ändå att både poesin och barnlitteraturen lyser med sin frånvaro i programmet, och att gästlistan – nu då ungraren Laszlo Krasznahorkai blev tvungen att lämna återbud – nästan enbart blickar västerut. Att vara så till den grad prosabetonad som Helsinki Lit är i år blir nästan ett statement, som i första hand säger något om hur lite litteratur i andra genrer som översätts till finska. Eller det förklarar i alla fall frånvaron av poesin – barnlitteraturen är en annan fråga.