Strunta i Ankeborg, problemet är Florida
Det kanske allra slitnaste verket i min bokhylla är Farbror Joakims liv, Don Rosas epos om hur den rikaste ankan i världen skapade sin förmögenhet. Alltsedan julen 1997 har jag läst och läst om äventyren. Som barn var det lätt att varken se eller förstå att författaren stundvis förlitade sig på förlegade och sårande stereotyper i skildringen av olika folkgrupper. I dag är det svårt att blunda för det.
Därför är det heller inte överraskande att Disney, bolaget bakom Kalle Anka, i februari meddelade att man inte längre kommer att publicera vissa förlegade serier varav en ingår i just samlingsalbumet i fråga. Bolaget strävar naturligtvis efter att göra vinst och inser att dylika representationer inte längre är okej. Det är egentligen ingenting konstigt med det.
Medan amerikanerna ganska långt har glömt bort Donald Duck är karaktären fortfarande högt älskad i Europa, inte minst i Finland. Aku Ankka är faktiskt den största veckotidningen i Finland. Trots att uppskattningsvis dryga 300 000 läsare är över femton år är serierna i allra högsta grad ämnade också (eller rentav huvudsakligen) för barn.
Ändå är det vuxna som högljutt protesterat mot beslutet. Trots att chefredaktör Aki Hyyppä vid Aku Ankka konstaterar att samlingsalbumen getts ut i flera omgångar under årens lopp och att det aldrig var relevant med ännu en upplaga av albumen tar kritiker till anklagelser om censur.
I Helsingin Sanomat (25.2) kastar en framstående musiker och vän av Ankeborg runt sig ord som wokeism och godhetssignalering. Likt cancel culture handlar det om dagens modeord (precis som politiskt korrekt på 1990-talet) vars funktion är att framställa ett engagemang mot fördomar och diskrimination som skenhelig politisk hysteri. Ändå har Disney redan i årtionden arbetat med att granska förlegade skildringar i sina verk och redan på 1970-talet fördes debatter i Finland om rasistiska representationer i Aku Ankka.
Med anklagelser om orwellska takter påstår kritikern i HS att dylika beslut utgör censur och ett hot mot yttrandefriheten som en demokratisk grundpelare i samhället. Det är minst sagt ironiskt att anklaga Disney för censur samtidigt som myndigheterna i Florida genom lagstiftning bestraffar bolaget för deras politiska uttalanden.
Disney har nämligen under senare år blivit en slagpåse för högern i Förenta staterna. Bolagets medvetna försök att bättre representera sin publik i sitt underhållningsutbud har redan länge frustrerat högeraktivister. Än värre blev det när bolaget fördömde lagstiftning som guvernören i Florida, Ron DeSantis, drev om vad man får och inte får säga i skolorna.
Republikanerna i Florida röstade förra våren igenom en lag som kritikerna kallar ”Don’t Say Gay” eftersom den förbjuder diskussion om könsidentitet och sexualitet i de lägre klasserna. Disney sällade sig till kritikerna med ett uttalande som fördömde lagstiftningen och förband sig till att stödja arbetet för att omkullkasta lagen.
DeSantis fördömde omedelbart Disney med, just det, ord som woke. Som straff för bolagets ställningstagande gick republikanerna i Florida även till attack mot Disneys skattestatus och kontroll över Walt Disney World Resort-området. I slutet av februari, samtidigt som kritiker i Finland fördömde Disney för angrepp mot yttrandefrihet, undertecknade DeSantis en lag som straffade Disney för deras uttalanden och gav honom kontroll över specialdistriktet i Orlando.
Självgranskan över hur man skildrar äventyren i Ankeborg upprör här hemma medan verkliga hot mot yttrandefriheten i form av auktoritära försök att förbjuda vad som får diskuteras i skolor, vilka böcker som får finnas i biblioteken och vilka åsikter bolag får ge uttryck för offentligt blir vardag i amerikansk politik.
”Kääk” skulle Aku Ankka säga.