Digimyndigheten ställer orimliga krav på minnessjuka
Det var med blandade känslor jag läste reportaget om Ilkka Haahtelas (HBL 5.3) visioner att göra Migri läsbart. Förvåning, glädje, förhoppningar, men också skepsis. Rätt kraftig skepsis! Varför? Vi måste komma ihåg hur många myglare han kommer att stöta på i sitt åtagande.
Låt mig här ge ett utomordentligt exempel från en annan myndighet, Myndigheten för digitalisering och befolkningsärenden – digimyndigheten.
Alltnog, jag lämnar in en ansökan om intressebevakare för en Alzheimersjuk granne som inte längre kan sköta sina ekonomiska förpliktelser. Jag skulle gärna hjälpa henne, men har ingen chans eftersom hon glömt sina bankkoder. Sista veckan i oktober 2020 lämnar jag in ansökan vilken jag droppar i digimyndighetens postlåda eftersom det ju så klart är stängt. Andra veckan i januari 2023 lämnar jag per e-post en påminnelse och förfrågan om var ärendet ligger för närvarande. Följande vecka blir jag kontaktad av en anställd vid myndigheten som berättar att dylika ärenden kan ta upp till ett halvt år innan utslag ges. Och nu borde jag snarast lämna in en ansökan på myndighetens egen blankett.
Vart försvann min tidigare ansökan från oktober 2022? Den var visserligen upprättad enligt egen fatabur med alla vittnesbestyrkta namnteckningar man kan tänka sig. Dessutom hade en bekant jurist konstaterat att den tekniskt sett gällde för att en myndighet måste ta den i beaktande.
Jag skred till verket. Den 29 januari 2023 lämnade jag in en ny ansökan upprättad på myndighetens egen blankett. Den anlände till myndigheten den 2 februari. Anhängiggjordes och delgavs patienten den 15 februari med anmodan att patienten inom 14 dagar inlämnar en skriftlig utsaga i ärendet till tingsrätten.
Utsagan bör om patienten motsätter sig ansökan innehålla: lägga fram sådana grunder för motsättandet som kan ha betydelse vid avgörandet av ärendet; i mån av möjlighet uppge de bevis som hon har för avsikt att lägga fram och vad som skall styrkas med varje bevis; ifall hon anser det befogat, uppge det belopp på rättegångskostnader som uppkommit hittills och som hon yrkar ska ersättas av motparten; göra en eventuell invändning om att tingsrätten inte kan ta upp ärendet till prövning.
Hur kan en myndighet tänka sig att en Alzheimerpatient, vilkens hälsotillstånd, av legitimerad läkare med intyg bekräftat vara sådant att hon inte är kapabel att bevaka sina intressen eller sköta sina ekonomiska angelägenheter, skall kunna författa den ovannämnda utsagan? Obeskrivlig tankegång!
Nu väntar vi på nästa schackdrag. Det ser ju faktiskt ut som om det lätt kunde ta ett halvt år innan ärendet är slutfört med den här takten.
Men en liten glädjestund har jag fått uppleva under ovanstående kamp mot väderkvarnarna. Det är de facto inte så illa ställt med Aktia som vi fått läsa om i HBL på sistone. Medan jag hjälpt min granne med hennes ekonomiska ärenden har jag efter envist kämpande hittat en (1) person på Aktia som visat mig stor förståelse och medmänsklighet. Hon har åtagit sig att hjälpa mig med patientens betalningar och har sedermera skickat färdigt frankerade kuvert för att patienten skall kunna posta de underskrivna betalningarna till Aktia. Kan tyvärr inte här uppge den underbara banktjänstemannens namn eftersom hon kunde utsättas för repressalier för sitt vänliga bemötande av en fattig kund. Ridå!