Biografin över Jäätteenmäki håller falska rykten vid liv
Maria Romantschuk, tidigare presschef hos president Tarja Halonen, har läst den nya biografin över Anneli Jäätteenmäki. Hon konstaterar att det inte finns något belägg för myten som i boken vidmakthålls om att Halonen skulle ha varit inblandad och gett sin välsignelse åt sin rådgivare Manninen att läcka hemligstämplade uppgifter.
Tarja Halonens påstådda roll i det så kallade Irakgate år 2003 verkar inte släppa taget i vissa kretsar. Den färska biografin över Centerns tidigare partiordförande och statsminister Anneli Jäätteenmäki är senaste beviset. Boken är skriven av tidigare chefredaktören och centeraktivisten Lauri Kontro.
Biografin är säkert emotsedd i kretsen av politiska nördar. Och varför inte, det fanns ju förutsättningar att komma med braskande avslöjanden. Skulle det äntligen avslöjas om presidentens juridiska rådgivare Martti Manninen agerade på eget bevåg eller på uppmaning av Jäätteenmäki då Manninen började faxa promemorior baserade på hemligstämplade dokument till centerordföranden inför riksdagsvalet år 2003. Det får man inte svar på. Däremot insinueras det flera gånger att president Halonen förmodligen på något sätt varit inblandad.
Irakgate syftar på de avslöjanden som kom fram i slutskedet av valkampanjen. Jäätteenmäki kunde i samband med en valdebatt vifta med ett dokument där det framkom att dåvarande statsminister Paavo Lipponen (SDP), i samtal med USA:s president George W. Bush, skulle ha gett sitt stöd för en attack mot Irak. Ditintills hade Finland positionerat sig bland de länder som krävde ett stöd av FN för att störta Saddam Hussein. Något som diskuterats i den utrikespolitiska ledningen.
Offer och martyr?
Orubblig är titeln på biografin, som skall ge en bild av Jäätteenmäki som en principfast, viljestark, målinriktad och ärlig kämpe. Hon kommer från en jordbrukarfamilj i Lappo i södra Österbotten. Pappan var en aktiv och betrodd partiaktiv i hemkommunen. Det var ändå först som ung juridikstuderande Anneli Jäätteenmäki aktiverade sig politiskt. Det naturliga valet var Centerpartiet.
Egentligen hade hon planer på en diplomatkarriär. Politiken hade ändå intressantare möjligheter att erbjuda. Och att hon nådde högt vet vi i dag. Hon satt 17 år i riksdagen, var justitieminister 1994–95, partiordförande 2002–03, statsminister 2003 och var sedan 15 år ledamot i EU-parlamentet.
Lauri Kontro målar upp bilden av en utmanare som inte räds att ta fighter där det behövs. Och visst tog hon upp kamper, bland annat drev hon hårt grundlagsreformen, för att överenskommet stärka parlamentarismen.
Martti Manninen, Centern närstående presidentrådgivaren, utmålas som en pålitlig, lojal tjänsteman. Lojaliteten kom på skam då hans agerande avslöjades och han fick sparken från presidentens kansli. Kontro väljer att utpeka media som största boven i dramat och dess häxjakt på Jäätteenmäki som den utlösande faktorn till hennes avgång. Otvivelaktigt får man en känsla av att Jäätteenmäki är offer och martyr.
Myt utan belägg
Det är minst sagt på sin plats att det utkommer en biografi över Finlands första kvinnliga statsminister och den första kvinnan på ordförandeposten i ett stort parti. Det är också på sin plats att förutsätta ärlighet av skribenten och objektet. Att vidmakthålla myten och hålla liv i påståendena om att dåvarande republikens president Tarja Halonen skulle ha varit inblandad i läckan och gett sin välsignelse åt Manninen är sorgligt. För det finns inget belägg.
I boken presenteras ett tidigare opublicerat PM, författat av Manninen, där presidenten ger utlopp för sina tankar om och men kring Finlands fördömande av USA:s attack mot Irak den 20 mars 2003. Det fanns olika åsikter inom den utrikespolitiska ledningen om hur kraftigt fördömandet skulle vara. Samtalen hade förts i det så kallade TP-UTVA, där presidenten och kärnministrarna möts kring utrikespolitiska frågor. Manninen drog egna slutsatser av samtalet mellan presidenten och honom själv och säger sig ha fått den uppfattningen att presidenten ville att informationen skulle vidareförmedlas till Jäätteenmäki.
UM i stället för PM
Själv jobbade jag nära president Halonen under denna period, vilket inte gör mig jävig att bedöma denna biografi. Jag såg och upplevde allt på första parkett, så att säga. Som presschef hos presidenten åt jag många luncher med henne på tumanhand. Där avhandlades många frågor, men aldrig att jag skulle ha skrivit ett PM efter ett förtroligt samtal. Än mindre vidarebefordrat det till någon utomstående.
Martti Manninen fälldes senare i rätten för sitt agerande, medan Jäätteenmäki frikändes.
Till saken hör att Jäätteenmäki som medlem av utrikesutskottet och partiordförande, kunde ha vänt sig till Utrikesministeriet och sannolikt hade fått det material hon behövde. Detta kunde Manninen kanske ha upplyst henne om. Och inte själv skriva PM på basen av hemligstämplat material, med ödesdigra följder. Inte bara för honom själv utan också för Jäätteenmäki som bara fick njuta av statsministerposten i 69 dagar.
Vi får ännu vänta på Martti Manninens version av det skedda. Han har tigit i 20 år.
❞ Det är minst sagt på sin plats att det utkommer en biografi över Finlands första kvinnliga statsminister och den första kvinnan på ordförandeposten i ett stort parti. Det är också på sin plats att förutsätta ärlighet av skribenten och objektet.