”Stjärnorna är vanliga människor”
Iris Olsson gick på Oscarsgalan för att representera de finländska samproducenterna till dokumentären A house made of splinters. – Det var jättespännande, samtidigt märker man att filmstjärnor och stora regissörer bara är vanliga människor.
”Sometimes in life it happens so that you find yourself at the Oscar’s on a Sunday night” (Fritt översatt: Ibland händer det sig att du befinner dig på Oscarsgalan en söndagskväll.) Så skrev regissören Iris Olsson på sin Instagram natten till måndagen. I bakgrunden till hennes selfie syntes röda draperier och som platsangivelse hade hon taggat bilden med Dolby Theatre.
Iris Olsson var tillsammans med Mikko Peltonen från Centralen för audiovisuell kultur (Avek) finländska gäster på årets Oscarsgala. Olsson var på plats med anledning av att dansken Simon Lereng Wilmonts dokumentär A house made of splinters var nominerad. Samproducenten Sami Jahnukainen från det finländska produktionsbolaget Donkey Hotel hade nämligen inte möjlighet att gå.
– Så jag gick i stället som representant för Finlands filmstiftelse, säger Iris Olsson när HBL ringer upp halv tre lokal tid natten till måndagen.
Dokumentären handlar om ett barnhem i Ukraina på gränsen till Ryssland.
– Tyvärr fick den inte pris. Men bara att vara nominerad säger att filmen är otrolig och att personerna bakom den jobbat jättehårt.
Vann i dokumentärklassen gjorde i stället Navalny.
”Jättespännande”
För Iris Olsson, som bland annat gjort dokumentärserier tillsammans med Ina Mikkola och Ville Haapasalo, var det första gången hon gick på Oscarsgalan.
– Det var jättespännande, samtidigt märker man att filmstjärnor och stora regissörer bara är vanliga människor. Det gjorde det lättare att tänka sig att även finska filmregissörer och producenter har goda möjligheter att nomineras i framtiden.
På vilket sätt märkte du att de var vanliga människor?
– Det är det som händer när du har en bild av någonting, som filmstjärnor och Hollywood. Det är en illusion, när man väl är där på samma ställe i världen förstår man att de liksom vi bara är människor.
Hon fick även tillfälle att prata med övriga gästerna under kvällen, men det var inte de största stjärnorna hon riktade in sig på.
– Sigourney Weaver och Hugh Grant var alla där men jag ville prata med en filmfotograf som heter Roger Deakins.
Han var nominerad för fotot i filmen Empire of light – en klass där På västfronten intet nytt fick priset.
– Han är en av världens främsta, jag ville säga till honom att hans filmer varit jätteviktiga för mig.
Även fotografen Nan Goldin, huvudpersonen i den nominerade dokumentären All the beauty and the bloodshed, var en person Olsson ville växla några ord med.
– Jag ville inte prata med någon bara för att den är en stjärna, jag ville prata med någon vars arbete varit viktigt för mig.
Ingen mat på sex timmar
Själva galan var fyra timmar lång, och föregicks av två timmars poserande för fotograferna på röda mattan.
– Man får ingenting att äta så det var lite långsamt men det var roligt. Men roligast var att höra låtarna som Rihanna, Lady Gaga och Lenny Kravitz sjöng – otroligt!
Under själva tv-sändningen satt dokumentärens regissör och producent nere i salen bland de övriga nominerade, medan Olsson och Peltonen satt uppe på balkongerna bak i salen. Efter att galan tog slut vid 21-tiden gick de på tre efterfester. När HBL ringer upp är klockan halv tre på morgonen och Olsson och hennes sällskap befinner sig på en diner.
– Nu är det slut, och som i Finland när festen är slut går man och äter hamburgare.