Oro blandas med hopp och uppgivenhet
Allt från bostadsstödet till klimatförändringarna engagerar de väljare som korsar valtorget på Narinken. Men riktigt alla orkar inte tro att deras röst kan bidra till förändring.
– Ekonomin och välfärden, svarar Eine Suomio med besked när HBL frågar vilken valfråga som engagerar henne.
Vi befinner oss på Narinken som fungerar som partiernas valtorg sedan i onsdags. Här kommer det att vimla av kandidater och valarbetare fram till riksdagsvalet om drygt två veckor.
Eine Suomio och hennes man Raimo Suomio var själva aktiva i lokalpolitiken innan de flyttade till huvudstadsregionen, och politikintresset sitter kvar, åtminstone hos henne.
– Som pensionär har man inte annat än tid. Jag följer alla valdebatter, men min man börjar bli utled. Debatterna blir rätt färgstarka, kanske till och med för mycket, säger hon.
Ingen kandidat eller valarbetare i världen kan påverka det här paret, som tänker rösta på samma parti som förut.
– Senast för sextio år sedan röstade jag på ett annat parti, säger Raimo Suomio.
Nära på alla är inte lika partitrogna, inte ens politiktrogna, om man får säga så. Flera väljare, i synnerhet äldre, säger att de har tröttnat på politiken och partierna, att de tappat tron på att något ska kunna förändras och att de därför inte tänker rösta alls, säger Tiia Silvennoinen.
– Jag möter beklagligt många av dem i förorten, men också här. Nyss var här ett äldre par som sade samma sak.
Silvennoinen delar ut Riku Nieminens (VF) broschyrer. De väljare hon möter är mest oroade över framtiden, hur pengarna ska räcka till boende och hälsa, men också hur klimatförändringarna ska påverka samhället.
– Många är oroliga, men de yngre har åtminstone inte förlorat hoppet, säger hon.
Andra frågor som intresserar rätt många väljare är hur Natomedlemskapet ska påverka säker
heten, hur man ska få vård inom rimlig tid, hur växande psykisk ohälsa ska hanteras, hur småbarnspedagogikens, skolans och utbildningens resurser ska räcka till, hur man ska få vardagen att gå runt när priserna stiger och hur det ska gå med bostadsstödet.
– Boendekostnaderna i Helsingfors är en stor fråga för många i synnerhet på grund av inflationen. Många med lägre pension är också oroliga, säger Dimitri Qvintus vid SDP:s valstuga.
– Kriget och Natomedlemskapet är väl bland de vanligaste samtalsämnena överlag. Men jag får klart flest frågor om ekonomin. Många vill veta hur vi tänker oss att de offentliga finanserna ska skötas, säger Tuuli Kousa vid De Grönas valstuga.
– Många vill säkerställa att nästa regering inte skär i utbildningen, säger Runa Ismark vid SFP:s valstuga.
Hon gläds åt att så många finskspråkiga kommer fram och säger något positivt om SFP och visar välvilja mot svenskan.
– Får jag ta en sådan här påse med mig? Och får jag fylla den med era karameller? frågar en äldre kvinna som plötsligt byter till svenska.
Visst, tygkassen bjuder SFP på. Kvinnan nöjer sig med att lägga en karamell och en valbroschyr i den innan hon önskar Ismark god fortsättning och skyndar vidare.
SFP skyltar med både sina Helsingforskandidater och med de nyländska kandidaterna eftersom många som korsar Narinken på väg till eller från metro eller buss bor utanför huvudstaden.
De flesta kandidater på plats är ändå helsingforsare. Seida Sohrabi (Saml), som kom till Finland som femåring, talar gärna om invandring och gängvåld. Hon säger att hon sett Finland förändras under sin tid här, att gatan ska vara en trygg plats och att man måste kunna tala om gängvåldet.
– Det retar mig att många i mitt parti ogärna talar om det av rädsla för rasiststämpeln. Men jag gör det, och jag berättar både om problemet och om lösningarna. Det är precis vad väljarna vill höra.
– Att försöka lägga lock på diskussionen leder ingen vart. Vi måste ta den här debatten för samhällsfredens skull.