Orpo vinner vare sig han blir etta, tvåa eller trea
Det finns tre partier som är så nära varandra att de alla kan bli störst: Sannfinländarna, Samlingspartiet och SDP. Men den största maktfaktorn är redan given, oberoende av placering.
Petteri Orpo (Saml) har seglat fram på en räkmacka. Han har legat långt i täten i opinionsmätningarna och anlagt en statsministers manér i flera månader redan.
Så är det inte längre. Inget är säkert då de sista opinionsmätningarna före valet gjorts.
Sannfinländarna kan bli största parti. De ligger inte långt ifrån, och har aldrig en dålig slutspurt.
Å andra sidan har det mobiliserat andra. Bakom SDP står väljare som vill se till att det inte blir så.
Det är ovanligt många som redan bestämt sig för hur de röstar, enligt information som partier beställt i partibarometern. Det är färre osäkra än vid samma tid i förra valet. Det finns också alla möjligheter att nå ett bra valdeltagande.
Sent på valkvällen – för det blir sent, med så här små marginaler – får vi veta vilket parti som är störst, och vilket som blir tvåa och trea. Under den därpå följande veckan väljs en regeringssonderare. Den som får flest mandat får börja.
I år finns det skäl att betona ”får börja”.
Även om vi är vana vid att regeringssonderaren också blir statsminister, så måste det inte bli så.
Lyckas man inte hitta en regeringsbas med sina sonderingar, så går turen till följande aspirant.
En sådan vändning kan komma efter det här valet. Om Sannfinländarna blir störst, så spekuleras det kring hur sannolikt det är att vi då får se en misslyckad sondering av Riikka Purra, där stafettpinnen går vidare till en annan presumtiv statsminister.
Att SDP, De Gröna och VF i förväg har uteslutit att regera med Sannfinländarna är kanske inte någon kioskvältare när man jämför värderingarna. Men signalerna har en betydelse för förhandlingspositionerna.
Att säga nej i förväg innebär att man tar spelkorten både av de andra och av sig själv.
För att lyckas bli statsminister – och dessutom få sin egen politik igenom – krävs att man har mer än ett kort på hand. Då är man inte lika utsatt för andras krav. Har man bara ett alternativ kan det partiet diktera väldigt mycket.
För Sannfinländarna är Samlingspartiet favoritalternativet – men också det enda. Sannfinländarna skulle i praktiken stöta på Samlingspartiets krav på arbetskraftsinvandring och EU-politik, och Samlingspartiet skulle inte heller gå med på att slopa klimatmålen. Dessutom behövs fler partier. Centern går mot en valförlust och har inte preciserat var smärtgränsen går för att man säkert ska dra sig i opposition.
Ett alternativ för de partier som inte blir störst är då att låta Sannfinländarna misslyckas med sonderingen och vänta på att turen kommer till en själv.
Samlingspartiet kan däremot sondera med fler än ett kort på hand. Även om sakfrågor skaver, kan Samlingspartiet åtminstone spela Sannfinländarna och SDP mot varandra.
Det kan Samlingspartiet göra oberoende om Orpo är regeringsbildare eller inte. Hela konstellationen kretsar kring vem som lockar Orpo mest. Det är där den verkliga sonderingen sker, fast den på pappret vore någon annanstans.
Om SDP sonderar står Samlingspartiet också där. Att bilda samma rödgröna regeringsbas som nu går inte. Centern har sagt nej till det, och med tanke på Centerns opinionskurva i den här regeringen kommer partiet inte att ändra sig.
Samlingspartiet får i praktiken starkt inflytande över regeringsprogrammet.
Det gäller också om Orpo är trea, eftersom ingen kan kringgå honom. Det enda bakslaget vore att han personligen skulle ha lett Samlingspartiet från en klar ledning till en tredjeplats, och då sitter han löst som partiledare.
Regeringsalternativen börjar bli få. En helt borgerlig regering är beroende av Centern, och kan falla på partiets valförlust.
En möjlig regeringsbas är ett bygge kring blårött, alltså SDP och Samlingspartiet. Då krävs fler partier med. Centern är också där ett frågetecken, fast partiet inte direkt uteslutit något annat än den nuvarande regeringskombinationen.
Blickarna går då till partier som De Gröna och SFP. SFP:s beredskap att sitta med i en sådan regering är säkert stor. De Gröna hotas av ett bakslag i sitt valresultat, men kan ändå lockas av innehållet i en regering utan gräl med Centern.
Vänsterförbundets öde går på sätt och vis hand i hand med det faktum att Samlingspartiet ingår i alla de scenarier som nu ter sig möjliga. Samlingspartiet och VF vet båda att de har mycket svårt att finna varann.
Vänsterförbundet kan däremot göra frän oppositionspolitik under en period där regeringen ska bära hundhuvudet för svåra nedskärningar.
❞ Det är ovanligt många som redan bestämt sig för hur de röstar, enligt information som partier beställt i partibarometern. Det är färre osäkra än vid samma tid i förra valet. Det finns också alla möjligheter att nå ett bra valdeltagande.