En alltför lång maktposition förblindar

Sanna Marins regering har lett landet under hela den pågående riksdagsperioden. Under denna tid har Finland hamnat i ett sällan skådat ekonomiskt och säkerhetspolitiskt läge. Vi är i recession om inte ekonomisk depression. Vi har den genom tiderna högsta statsskulden. Om den ännu ökar lite kommer det i praktiken att vara så gott som omöjligt att korrigera den. Vi blir som land helt enkelt fast i ett ekonomiskt svagt läge såsom Grekland, Italien och en del andra länder.

Detta innebär ökade skatter, svagare sociala förmåner, ett alltmer försvagat social- och hälsovårdssystem, och nedskärningar inom många sektorer. Vi blir också mindre attraktivt som ett land där man investerar. Man kan fråga sig vilka våra ekonomiska och samhälleliga fördelar är jämfört med andra länder. Vi kommer knappast att skära ned på vår militära säkerhetspolitik i framtiden – en tillväxtsektor kanske.

Säkerhetspolitiskt och militärt har vi bundit oss till Nato fast vi inte ”ännu” är medlemmar. Detta innebär i praktiken att Förenta staterna allt mer inverkar på vår säkerhetspolitik och kanske också utrikespolitik i framtiden. Vi är inte självständiga ”på riktigt”. Vi är alla allierade utan att vara det, utan rösträtt i organisationen. Har vi blivit ”drivved” inom Nato?

Vi har i denna nya säkerhetspolitiska situation de facto tagit ett allt större ansvar för de baltiska staternas och kanske också för Ukrainas militära säkerhet. Statsministerns utspel gällande donationer av Hornetplan till Ukraina kan ses som omogen ”cowboypolitik”. En alltför lång maktposition förblindar. Vi har sett detta i Nokia-koncernens fall, bland politiska ledare i många andra länder.

Vi är i dag både ekonomiskt och säkerhetspolitiskt i en limbosituation. Vi vet inte hur vi verkligen skall komma ut ur någondera. De ledande partierna har i stort sett förkastat Finansministeriets förslag om återställande av landets ekonomi. Natoländerna Turkiet och Ungern spelar med oss gällande Natoavtalets ratificering. Ryssland har inlett förstärkningen av sin västliga gräns mot Finland och Norge. Allt detta på grund av våra allt mer militanta – och egentligen – obefogade uttalanden och aktioner. V har under de senaste åren levt i en nationell Natoeufori som förblindat vår statsledning.

Det kommande riksdagsvalet är ett nationellt kritiskt val. Vi måste under följande riksdagsperiod korrigera vad vår ”farliga” statsminister och hennes regering gjort under den föregående perioden.

Jan-Peter Paul

Helsingfors