Många utan ens ett uns välfärd efter välfärdsreformen

Min vuxna svårt funktionshindrade son drabbas av mycket slem i lungorna. Blir han inte av med slemmet möter han en för tidig död. Han behöver andningsfysioterapi många gånger i veckan. Utbildade andningsfysioterapeuter är de enda som klarar av uppgiften.

När slemmet är borta kan min son andas igen. Han orkar gå ut. Han orkar prata, skratta och följa med dagspolitiken och rösta. Han blir snabbt en levande människa igen.

Västra Nylands välfärdsområdes tjänstemän anser att han inte behöver andningsfysioterapi. FPA betalar två gånger och den tredje gången vägrar välfärdsområdet att betala. Kostnaden är cirka 3 000 euro per år.

Att nå cheferna i välfärdsområdet är så gott som omöjligt. Ringer man till den nya växeln får man inte veta telefonnummer och när man blir förenad via växeln får man höra ”it is not possible to connect” – ”ei saada yhteyttä”.

På mötet där min sons öde beseglades satt en rad högt betalda tjänstemän, cheferna, och de var många. Det blev prejudikat. Ingen i Västra Nylands välfärdsområde skall i framtiden få så kallad extra fysioterapi. Det finns inget protokoll från mötet.

Var finns juristerna som stoppar dessa grundlagsvidriga beslut? Varje medborgare i Finland har rätt till liv och livsviktig sjukvård.

Det här är som ur Orwells 1984 där krig betydde fred och där kärlek stod för hat! I Västra Nylands välfärdsområde är välfärd samma som illamående. Vi är många som inte fått ett uns av den nya välfärden.

Jag är rädd. Mycket rädd.

fackboksförfattare, Esbo

Christina af Hällström