Sångaren Brandi Ifgray: Våra låtar framförs med stil och respekt
Det är inte ofta som Shadowplay, kultbandet från 1980-talet, står på scen. Men när det väl händer kan publiken räkna med ett högklassigt uppträdande av en samling garvade musiker.
För över 40 år sedan inledde Helsingforsbandet Shadowplay sin verksamhet i det numera rivna allaktivitetshuset Lepakko i Gräsviken. Den första spelningen gjorde bandet på en av Lepakkos legendariska nattfester 1983. Shadowplay fick aldrig några stora hits och åtnjöt inte heller stor popularitet hos mainstreampubliken. Men de var kritikernas gunstling och för dem som vurmade för den alternativa musiken var Shadowplay ett säkert kort.
Skivdebuten skedde med singeln Night Porter, som spelades flitigt i Radio City vars studio fanns ovanför bandets replokal. Artikelskribenten fick också upp öronen för Night Porter som inhandlades för 17 mark på Musik Fazer på Alexandersgatan. Numera är singeln, som trycktes i 500 exemplar, ett eftertraktat samlarobjekt på 75 till 100 euro.
– Det var en självfinansierad singel och jag minns att vi gjorde ett hårt jobb med att få ut den till olika skivbutiker i stan. Vi var glada om någon butik ville ha fem exemplar av den. Det var kanske Tunnelin levy och Diskeri som sålde flest exemplar, minns sångaren Brandi Ifgray.
Deppig enstöring
Nu är Shadowplay aktuella med två spelningar. Trots att det gått över 25 år sedan bandet gav ut det senaste albumet har de aldrig slutat. Shadowplay har haft aktiva perioder varvat med pauser.
– Det har funnits olika viljor i bandet främst mellan mig och bandets andra grundare, basisten Hannu Virkki. Jag saknade ibland tro på att vi gör framsteg och vi hade också i ett skede svårt att få ihop material när Virkki lämnade bandet. Vi fungerade som ett kreativt radarpar.
– Jag blev också bekant med en svensk tjej som jag bildade familj med och jag har bott i Sverige sedan början av 2000-talet. Att vi har aktiverat oss igen beror väl på att det kanske är nu eller aldrig som gäller. Senare kan tröskeln bli för hög.
Finns det något du saknar från 80talets musikliv?
– Tiden då vi höll till i Lepakko var kreativ och spännande och jag var där så gott som varje dag. I kaféet växlade man ord med flera musiker. Vi betalade ofta hyror för träningslokaler med att göra spelningar. Det var också en period då det fanns gott om tillfällen att spela konserter. Men inte vet jag om saknar något specifikt från det decenniet, kanske mest just Lepakko.
Shadowplay fick fina recensioner i brittiska rocktidningarna NME och Melody Maker. Men enligt Brandi Ifgray var gruppen aldrig nära ett internationellt genombrott.
– Det var roligt att besöka Berlin där vi till exempel kunde ha tre spelningar. Men vi hade inte möjlighet att utöva Shadowplay på en sådan nivå som krävs för att slå igenom på allvar professionellt. En orsak är väl också att jag varit en enstöring som deppat i min egna vrå. En internationell karriär hade krävt att vi skulle ha flyttat till Berlin med en manager som skulle ha sålt och marknadsfört oss.
Trots att Shadowplay är ett band som emellanåt tar pauser understryker Brandi Ifgray att bandet är så proffsigt att det inte är fråga om ett 2020-tals coverband av det Sha
dowplay som publiken fick uppleva på 80-talet.
De spelningar som Shadowplay gjort har fått beröm för att vara intensiva och medryckande. De gamla egna låtarna sitter fast i Brandis ryggmärg, liksom också en energisk version av Iggy & The Stooges Search and destroy. Iggy Pop har fungerat som en av Brandis förebilder och speciellt albumet Fun House.
– Ibland har det hänt att jag glömt en textrad i en låt, men det får inte utgöra ett hinder. Bara att gå vidare. Jag vill ändå att låtarna ska framföras med stil och respekt till 100 procent. Det är en ära för oss att spela på högsta nivå.
Shadowplay har gjort tre fina album och man skulle kunna tänka sig att det finns efterfrågan på ny musik. Bandet har haft sessioner där man spelat in embryon till låtar.
– Det kunde finnas gott om musik, men jag har inte haft en deadline för lyrik på över 20 år. En annan orsak är att jag på 80-talet i min lyrik utgick från den unga och deppiga mannens perspektiv, vilket inte längre är aktuellt när jag om en månad fyller 63. Det finns en möjlighet att vi går in i en studio i höst för att spela in seriöst material, men inget är fastslaget, säger Brandi Ifgray.