Det som händer i fucking Kramfors
I det svenska hemvändardramat En dag kommer allt det här bli ditt är det något av de vuxna syskonen som borde ta över föräldrarnas skogsbruk. Det som inleds som en tjurig och lättsam uppgörelse med tjocka släkten blir en varm och sympatisk historia med hög igenkänningspotential.
DRAMA/KOMEDI
En dag kommer allt det här bli ditt
Betyg: 3/5
Biopremiär: 24.3.
Manus och regi: Andreas Öhman. Foto: Ari Willey. I rollerna: Karin Franz Körlof, Peter Haber, Suzanne Reuter, Liv Mjönes, Filip Berg. 106 min. F7
Stad kontra landsbygd är ett scenario som låg till grund för kioskvältare som Änglagård och Masjävlar, Jägarna med Rolf Lassgård och Åke Lindman inte att förglömma.
I Andreas Öhmans En dag kommer allt det här bli ditt finns många liknande drag, även om filmen står på egna ben. Trots att Öhmans dramakomedi inledningsvis går i gång på den lustiga släkten är värsttematiken finns det andra nyanser, mörkare och mera djuplodande sådana.
Handlingen kretsar kring Lisa (Karin Franz Körlof), serietecknare och ”tjockholmare” sedan år tillbaka. I likhet med syskonen Josefin (Liv Mjönes) och Håkan (Mattias Fransson) får hon en inbjudan till sina gamla hemtrakter i Ångermanland och då inställer sig frågan: har det hänt någonting? Är allting okej med föräldrarna?
Men de facto handlar det om skogsbruket och sågverket som så småningom borde få en ny ägare. Kunde någon av barnen tänka sig att flytta hem och ta över?
Välbekanta råvaror
Närmast till hands ligger storasyster Josefin, men å andra sidan har hon en familj att tänka på. Klockren i rollen känns inte heller Håkan, frånskild, ointresserad. Mest otippad är ändå Lisa, en virrhjärna som dricker för mycket och har svårt att bestämma sig om hennes förläggare också är hennes pojkvän.
För den som sett Masjävlar och andra återvändarfilmer finns det mycket som är bekant. Som att Lisa i snabbköpet stöter på sin högstadiekärlek som till skillnad från henne lagt sig till med barn.
Nu är killen på jakt efter tacoingredienser, veckans höjdpunkt i fucking Kramfors. Även i övrigt känns tillvaron här trög och mossig – orsak nog att i en seriestrip för Aftonbladet göra narr av alla och envar, inklusive mor (Suzanne Reuter) och far (Peter Haber).
Inte vidare sympatiskt, nix, så varför hävdar Lisa då att hon kunde tänka sig att stanna och ta hand om rubbet? Är det något vi missat?
Förvånansvärt djuplodande
Och så plötsligt, utan mycket till förvarning, lägger regissören–manusförfattaren Andreas Öhman (I rymden finns inga känslor) om kursen i filmen.
Det som börjar som en tjurig och någotsånär lättsam uppgörelse med tjocka släkten gräver ner sig i den ångermanländska myllan och vad väntar där om inte hemligheter och lögner.
Men i stället för att sänka filmen får den ett helt annat djup, samtidigt som man förstår varför Lisa beter sig som hon gör och i stridens hetta slänger sig över en av bygdens egna söner (Filip Berg).
Lite grann ojämnt är slutresultatet men på det hela taget är det en varm och sympatisk historia med stor igenkänningspotential.
Själv hade jag klarat mig utan de animerade inslagen där tingen bryter ut i sångnummer, men desto starkare är skådespelararbetet. Karin Franz Körlof, kanske bäst känd för sitt rollarbete i Hjalmar Söderberg-filmatiseringen Den allvarsamma leken, känns härjad och sammansatt.
Och hur kul är det inte att se Peter ”Beck” Haber på kompledighet från polishuset i Stockholm – urstarkt! Det samma gäller för Suzanne Reuter, inget mindre än en klippa.