I Nordeuropa skulle lagrat väte vara oersättligt

Kommentarer till Torsten Fagerholms aktuella ledare (HBL 13.2) rörande användningen av väte. På längre sikt blir väte nog nödvändigt för att producera reglerkraft för elnätet. Även som bränsle (genom bränsleceller) för den tyngsta landtrafiken och för sjöfart samt flyg.

Vid produktion av elenergi i solcellsparker eller vid stora vindkraftsanläggningar kan energiproduktionen på grund av väder, vind och årstid variera med en faktor av upp till sex gånger!

Vindkraften är planerad att 2030 producera 25 procent av landets elenergi. Under kalla vindstilla vinterdagar kan då den totala elproduktionen i sämsta fall minska med upp till 10-20 procent. För att trygga elförsörjningen under konsumtionstoppar och samtidig produktionsminimum behövs en storskalig produktion och lagring av väte för att erhålla tillräcklig reglerkraft. Enda utsläppsfria alternativet är pumpkraftverk, men användningen är mycket begränsad.

I dagens läge existerar inga storskaliga lagringsmetoder för elenergi. Här skulle väte kunna medföra något av en revolution. De alternativa lagringsmetoderna är mycket begränsade. Väldiga ”batteriparker” är en utopi. Behovet av lagringseffekt är alldeles för stort för att så mycket batterier skulle kunna tillverkas.

Pumpkraftverk. Användning av överloppsenergi (vind- och sol) för pumpning av vatten till vattenmagasin för att sedan vid behov producera el är möjlig i bergig terräng. Betydande vattenmagasin vore möjliga i glest befolkade områden såsom i Lappland. Den nationalekonomiskt och ekologiskt obetydliga renskötseln kunde där delvis få ge vika.

Användning av överloppsenergi för (”grön”) elektrolytisk framställning av väte och senare produktion av elkraft. Fagerholm skriver att den totala effektiviteten vid energilagring via väte och senare elproduktion blir endast cirka 35 procent. Men realistiska alternativ för lagring av överskottsenergi i verkligt stor mängd finns inte.

Väte kan även (via bränsleceller) användas som bränsle för den tyngre landtrafiken, fartygstrafiken samt turbopropellerflyg. För sådana ändamål är batteridrift helt opraktisk.

Volvo Group skriver att ”För tunga laster eller långa körsträckor blir batteriernas egenvikt och tiden mellan laddningstillfällena begränsande faktorer”. (Därtill är batterieffekten betydligt lägre under vintern.)

Alternativa bränslen för trafiken är ”biobränslen” i den mån dessa får användas i framtiden. (EU-direktivet 2018/2001 är relativt svårtytt.)

Integreringen av energinäten i Nordeuropa (eller ännu större områden) har ju en utjämnande effekt, även om relativt stora områden samtidigt kan ha vindstilla då mycket litet vindkraft produceras. Dessutom har Nordeuropa lägre solkraftproduktion under vintern. Både nu och i framtiden är en ökande mängd nationellt producerad reglerkraft nog nödvändig vid energibehovstoppar, särskilt vintertid. Här skulle lagrat (ekologiskt producerat) väte vara oersättligt. I annat fall torde höga energipriser samt ransonering hota under en oförutsebar framtid.

Mikael Roberts elingenjör, Esbo