Zilliacus Manchester Uniteddröm lär tyvärr gå i kras
I en, om inte perfekt, så åtminstone bättre värld kunde kanske den finska affärsmannen Thomas Zilliacus dröm om en i hög grad supporterstyrd jätteklubb bli verklighet. Tyvärr lär drömmen om en finlandssvensk majoritetsägare i Manchester United gå i graven väldigt snart.
Nyheten om att Thomas Zilliacus lagt ett bud på cirka 3,5 miljarder euro på fotbollsklubben Manchester United briserade på torsdagen. 3,5 miljarder är en hiskelig summa pengar men Zilliacus meddelade per telefon att pengarna finns tillgängliga för omedelbar överföring om hans bud mot förmodan skulle gå igenom.
Det finns ingen orsak att tvivla på det. Efter 40 år inom den internationella affärsvärlden vet den ytterst framgångsrike och numera väldigt förmögne Zilliacus att det här med att hålla sitt ord är viktigt.
Zilliacus har sagt att han initialt skulle stå för notan via sitt investeringsbolag, möjligen med någon eller några externa finansiärer inblandade.
Om affären går i hamn skulle han sedan via ett bolag han håller på att bygga upp sälja ut en stor del av bestämmandeskapet inom klubben till de miljoner och åter miljoner supportrar klubben har runt om i världen.
Var och en skulle få bestämma hur mycket man vill investera, men Zilliacus idé är att ge klubben tillbaka till fansen som skulle få en central roll i beslutsfattandet via en app som något av Zilliacus många företag skulle bygga upp.
En väldigt vacker tanke men sannolikt tämligen omöjlig att förverkliga. Oklart också i vilken mån och i vilka ärenden fansen skulle få vara med och besluta. Ett företag som Manchester United med en omsättning på 700 miljoner euro förra räkenskapsåret kan knappast styras genom en totalt demokratisk process där alla röster vägs in i det beslutsfattande skedet.
❞ Om den 69-årige helsingforsaren verkligen brinner för att köpa en fotbollsklubb och göra den till en mönsterelev inom en industri som är smutsigare än gatorna i Neapel på en måndag finns det betydligt lättare föreningar att köpa än Manchester United.
Tanken är vacker och rentav beundransvärd men Zilliacus om någon vet att det också krävs hårda nypor i konkurrensutsatta branscher, till exempel i toppfotbollen som i allt högre grad blivit shejkernas och tidigare oligarkernas sandlådor.
Zilliacus skulle åtminstone i viss mån vilja se att fansen blir hörda. Något som dessvärre inte är vardag. Fansen är visserligen viktiga men inte så viktiga som någon gång i tiderna. Matcherna är utsålda i vilket fall som helst och om supportern kommer från Stockport, Berlin, Vanuatu eller Filippinerna spelar ingen större roll. TVoch sponsorintäkter spelar en helt avgörande roll och globaliseringen av produkten befinner sig i ständig utveckling.
Visst vore det fint om fansen fick lite mera att säga till om och det finns ingen som helst orsak att tvivla på Zilliacus goda intentioner. Nuvarande utveckling där miljardärer köper upp klubb efter klubb leder bara till att den absoluta toppfotbollen blir alltmer frånkopplad från verkligheten.
Supportrarna borde vara den ryggrad klubben lutar sig mot och på många håll är det alltjämt så. Men de riktiga jättarna börjar snart vara så onåbara att en del av hardcorefansen i bland annat England redan röstat med fötterna.
Zilliacus förslag med en bred bas av supporterägande och en app som en central del av beslutsfattandet låter som en utopi då man ser på hur dagens uppköpta klubbar drivs.
Budgivningen är i gång och Zilliacus bud har noterats av Raine Group som sköter det tekniskt-juridiska i den eventuella affären. För det är inte alldeles säkert att familjen Glazer vill sälja. Den amerikanska familjen betalade i tiderna cirka 800 miljoner euro för klubben som man sedan via komplicerade och för ägarna gynnsamma arrangemang använt för att tjäna ännu mera pengar.
I familjen kommer pengar på första, andra och tredje plats. Säkert fjärde och femte också. För dem finns inget emotionellt värde i Manchester United. Allt är bara en ren affärstransaktion som ska generera den stormrika familjen ytterligare välstånd.
Zilliacus hoppas att hans bud med alla goda intentioner skulle ge någon sorts särställning i budgivningen och att Glazers genom att välja honom skulle lämna Old Trafford bakom sig med någon sorts vetskap om att familjen fattade ett sista beslut som också supportrarna kunde glädjas över.
Det resonemanget bygger på att familjen Glazer skulle tänka i emotionellt romantiska banor. Allt de gjort under sin tid i klubben tyder på den raka motsatsen. Allt familjen gjort för eller snarare sagt åt klubben har varit med tanken att göra ännu mera pengar.
Manchester United har varit en
lukrativ kassako för Glazers. Den sportsliga biten har djupdykt under det senaste årtiondet men lite sportslig framgång i en gren familjen inte har något större intresse för spelar ingen roll i det större sammanhanget.
Och då kassakon nu uppenbarligen ska slaktas är familjen naturligtvis ute efter att göra en så bra affär som möjligt.
Zilliacus har lagt ett bud på 3,5 miljarder euro. Den qatariska shejken uppges ha lovat fem miljarder och den brittiska miljardären Sir Jim Ratcliffe sägs ligga någonstans jämsides med den kungliga shejken från Qatar. Också andra bud lär ska ha kommit in.
Familjen Glazer vill ha sju miljarder euro för klubben och kommer sannolikt att få det. För Ratcliffe och i synnerhet shejk Jassim bin Hamad al-Thani är ett par miljarder hit eller dit kaffepengar. För Glazers låter en budgivningstävling mellan två stenrika personer som något som kan firas hemma på golfklubben.
I den budgivningstävlingen vill eller kan Zilliacus knappast vara med.
På fredagen kom Zilliacus med förslaget eller snarare en vädjan till både shejk Jassim och Ratcliffe om att de tre borde slå ihop sina hjärnor och plånböcker och köpa upp klubben tillsammans. Enligt honom är det bättre att lägga pengarna på klubben än på att göra Glazers ännu rikare via en budgivningstävling.
Väldigt oklart och rätt osannolikt att vare sig Ratcliffe eller shejk Jassim är tända på det förslaget. Män med de plånböckerna och med vanan inne att få som de vill ställer sig förmodligen kritiskt till den oheliga treenighet Zilliacus föreslår.
Om den 69-årige helsingforsaren verkligen brinner för att köpa en fotbollsklubb och göra den till en mönsterelev inom en industri som är smutsigare än gatorna i Neapel på en måndag finns det betydligt lättare föreningar att köpa än Manchester United.
Zilliacus tillbringar numera en stor del av sin tid i sitt hus i bergssluttningen med utsikt över bildsköna Como och sjön med samma namn. I Italien finns en del klassiska klubbar på dekis. Torino är en, Sampdoria en annan.
Och de klubbarna kostar inte 3,5 miljarder euro utan på sin höjd en tiondel av det.
Como 1907 ägs av en indonesisk familj han känner så kanske han borde knacka på dörren och föreslå en affär. Där snackar vi inte ens åttasiffrigt.
Om det nu faktiskt är en fotbollsklubb Zilliacus vill ha. En del påstår att det hela var en pr-grej för att ge synlighet åt hans plattformar och företag och i England har hans upplägg sågats i pressen. Hur det än går så satte sig Thomas Zilliacus åtminstone för en kortare eller lite längre tid mitt på den internationella fotbollskartan.
Det händer inte särskilt ofta.