Lena Nyman klår Martin Beck
En inhemsk dokumentär om karaoke visas på Yles pågående dokumentärfestival. En dokumentär om den svenska skådespelaren Lena Nyman är ett annat tips. Och så en ny Beckfilm.
Lena
Betyg: 4/5
(Sverige 2021) Lena står för Lena Nyman (1944–2011), den svenska aktrisen som slog igenom i Vilgot Sjömans Jag är nyfiken-filmer från 1967 respektive 1968. Det var filmer där en självutlämnande Nyman ställde frågor om klass- och kvinnokamp när hon inte engagerade sig sexuellt. Det sistnämnda bidrog givetvis till filmernas succé, vilket inte hindrade den manliga kritikerkåren från att racka ner på Lena Nymans ”fula” och ”ointelligenta” kropp. Det satte sina spår men Nyman kom igen på teaterscenen, bland annat i regi av Ingmar Bergman, och ingick på åttiotalet i Hasse och Tages lagbyggen. I Isabel Anderssons varma och vänliga dokumentär är det Alva Bratt som ger liv åt Nymans dagboksanteckningar, ett liv i sus och dus. Därtill intervjuas vänner och kollegor som Börje Ahlstedt, Marie Göranzon och Kristina Lugn. Fram träder bilden av orolig själ som inte direkt har tur i kärlek. ”Många åkte ut redan under genrepet”, som skådespelarikonen pillemariskt konstaterar. C More
Beck – Quid pro quo
(Sverige 2023) I Beckfilm nummer 48 påträffas en vitrysk man på ett lopptorg i Stockholmsförorten Vårberg – död. Men det som till en början ser ut som ett inbrott som gått snett blir en bra mycket knepigare historia när Säpo blandar sig i leken. Däremellan är det Beckkollegan Jenny Bodén (Anna Asp) som till följd av en inflammerad vårdnadstvist ingår ett avtal med djävulen själv, Jonas Karlssons polismästare. Filmens titel, latinska quid pro quo, syftar på tjänster och gentjänster och så följer en häxbrygd som tyder på att inte heller myndigheterna är besparade från korruption. Norrbaggen Kristofer Hivju är tillbaka, liksom vapendragaren Martin Wallström som inte ger mycket för Säpos hemlighetsmakeri. Tyvärr är helheten mera rörig än driven men den avslutande cliffhangern är ett måste. Hur i helsike ska team Beck rida ur den här stormen? C More
Karaokeparadiset (Karaokeparatiisi)
(Finland 2022) Karaokeparadiset av Einari Paakkanen är ett av bidragen i Yles dokumentärfilmsfestival, en film som även fungerar som kärleksförklaring till den finska folksjälen. Mycket handlar det om Evi, karaokevärdinna sedan tjugo år tillbaka, ständigt på väg. Vi möter också Elina som trots att hon lider av Parkinsons sjukdom vägrar dra för gardinerna. Laura å sin sida förlorade sin dotter och lever nu för sång och musik. I dokumentären påträffas såväl bastu- som bilverkstadskaraoke (!) men det som gör det så drabbande är de fina personporträtten som låter förstå att karaoke ingalunda är en fråga om fylla och villa. För människor som Elina och Laura är karaoke något av ett livsvillkor, ett botemedel mot ensamhet och isolering. Yle Teema lördag 25.3 kl. 21.00-22.15, måndag 27.3 kl. 12–13.15 och Yle TV1 torsdag 30.3 kl. 19.00–20.20, söndag 2.4 kl. 11.15–12.35, måndag 10.4 kl. 20.50–22.05 och Yle Teema torsdag 13.4 kl. 21.00–22.15
Från Neapel till Rom (Lacci)
(Italien 2021) Familjebanden är inte alltid av godo, det slår en när man tar del av Daniele Luchettis Från Neapel till Rom, öppningsfilm på festivalen i Venedig. Det är fråga om ett relationsdrama som tar vid i åttiotalets Neapel. Här bor Vanda (Alba Rohrwacher) och Aldo (Luigi Lo Cascio) med sina två barn, tills han efter en otrohetsaffär flyttar ut, till Rom. Det slutar inte där, för när filmen fyrtio år senare återknyter till familjemedlemmarna har alla en egen åsikt om vad som egentligen hände i samband med uppbrottet. Hur som helst är det mycket som gått snett. Vanda och Aldo, återigen ett par, är ständigt i luven på varandra och det är inte mycket bättre ställt med de nu vuxna barnen. Dramaturgiskt är filmen lurig om än långt ifrån tillfredsställande. Och så många osympatiska karaktärer finns här att man nästan blir mörkrädd. Yle Teema onsdag 29.3 kl. 23.00–00.36
De dimhöljda bergens gorillor (Gorillas in the mist)
(USA 1988) Sigourney Weaver landade en Oscarsnominering för sin gestaltning av Dian Fossey, känd för sitt arbete till förmån för utrotningshotade bergsgorillor i Rwanda. Året är 1967 när Fossey påbörjar sitt arbete, inledningsvis i inbördeskrigets Kongo. Men här är hon inte välkommen och problem uppstår också i Rwanda när Fossey och hennes adepter går åt såväl tjuvjägare som turister. Det är svårt att inte känna för Fosseys engagemang för gorillorna och filmen är smart nog att problematisera förhållandet till lokalbefolkningen, med en Fossey som inte just skyr några medel. Däremot hade man klarat sig utan den påklistrade kärlekshistorien med Bryan Browns naturfotograf, plus att Weavers omvandling från gorillakramare till bindgalen tokfan känns forcerad. I regi av Michael Apted. Yle Teema fredag 31.3 kl. 21.00–23.05 och tisdag 18.4 kl. 22.21–00.23