Nomen est omen

Ursprunget till talesättet nomen est omen tillskrivs den romerske komediförfattaren Titus Maccius Plautus som levde i Rom under andra seklet f.Kr. Som den komiska ironins upphovsman kom han att bli dess fulländade mästare. Plautus ägde en grovkornig humor och ett gemytligt sinnelag och är den första författaren i latinsk litteratur som vi har hela verk av. Om muserna hade velat uttrycka sig på latin skulle de ha talat med Plautus språk, sades det.

I sin pjäs Persa, Persern, lockar slaven Toxilus sin ägare Dordalus, att köpa den dyra slavflickan Lucris vars namn betyder vinster och säger de bevingade orden, nomen est omen. Namnet är ett förebud. Lucris är värd sitt pris.

Ett namn är ett riktigt ödesomen om man får tro Plautus. Ditt namn sätter sin prägel på dig. Men vi väljer sällan våra egna namn. De berättar mer om din bakgrund och vilka förväntningar dina föräldrar hade på dig.

Nu är det mars, vigd åt krigsguden Martius, Roms beskyddare. I mars då vi firar den internationella kvinnodagen har vår almanacka bara åtta kvinnonamn. Är det en tillfällighet att många av kvinnonamnen i mars alluderar till styrka, mod och strid? Stred för kvinnans ställning och jämställdheten gjorde författaren Minna Canth som bar det nionde kvinnonamnet i mars. Minna diminutiv av Vilhelmina bildat av orden vilja och hjälm.

Filantropen Mathilda Wrede, kallades för fångarnas vän. Hennes mål var att leda fångarna till religiös väckelse och hon hjälpte och stödde också kvinnliga fångar efter frigivningen. Mathilda namnet med tyskt ursprung betyder styrka, strid och makt.

Sin tids ryktbara skönhet den aktningsvärda Aurora Karamzin stred för sjuk- och fattigvården, barnskyddet och folkbildningen. Hon fick namnet Aurora efter morgonrodnadens gudinna.

Minna, Mathilda och Aurora. Med uthållighet marscherade dessa martialiska kvinnor fram och arbetade för att kvinnan skulle få en rättvisare ställning i samhället. Stod deras öden skrivna i stjärnorna eller i deras namn? Kanske inte.

Ditt öde formas av din karaktär och av det du gör, sa en senare poet, nämligen Shakespeare.